Nu köps och budas det på hus till höger och vänster.
Det känns nästan lika läskigt när andra är on the move
som om man själv vore det.
För balansen rubbas, det status quo som man både hett eftertraktar
och mellan varven föraktar.
En bit av ens dagliga trygghet försvinner liksom.
Sen får man ju ångest själv också.
Varför flyttar inte vi? Varför vill vi inte flytta?
Borde vi vilja det? För barnens skull? Måste man bo i hus?
Vill vi betala asmycket pengar för en skokartong?
Vad är vår lägenhet egentligen värd? Var ska vi isåfall bo?
Bostadsångest. Julångest. Resfeber.
14 kommentarer:
Jag känner igen det där....
Vi borde vilja flytta. Men vi vill inte det. Trots att vi inte bor i villa och trots att vår lägenhet är opraktisk, hur fin den än är.
Vi känner också kliet när andra flyttar och har sig. Inte när de köper hus, dock men när de köper stora lägenheter med rum i fil och varsitt rum till barnen och stort kök och tjusiga kök och plats för tvättmaskin i badrummet och allt sånt vi saknar.
Men då går vi på en visning av en lägenhet som på Hemnet är perfekt, men som visar sig förstört parkettgolv, undermåligt badrum (som förstås inte var med bland bilderna i annonsen) och konstigt bytta lister på 70-talet. Och ändå kostar 8 miljoner.
Botade!
Hu vad konstigt jag konstruera mina meningar.
Vi hittade en 'perfekt' femma, i närområdet, med två balkonger och en uteplats (!), som fick bud under utgångspris... Men slog inte till.
För det där är ju också en aspekt. Visst vill man ge sina barn varsitt rum, men man vill också ha pengar kvar varje månad för att kunna göra roliga saker med dom...
Vi får ofta höra:
"Men när ska ni flytta, då?"
Flytta vart då? Och med vilka pengar? Och varför? Vi bor i en hyres-4:a med tre barn i ett område vi gillar. Andra tycker att vi måste flytta, är det inte konstigt?
Det finns inte på karatan att vi skulle kunna låna pengar till en villa i 08-området. VEM kan låna 3 miljoner på ett bräde och sedan ha råd att bo där? Inte vi iaf.
Kram,
AnnaSv
- som drabbas av flyttångest ibland ändå "för alla andra köper ju hus"... =)
Jag kan bara hålla med vad som har skrivits ovan. Bor i en trea och trivs fantastiskt i området där vi inte har råd att köpa.
Jag slits hela tiden mellan att å ena sidan ha ett större boende, ha en massa utrymme att stuva in alla pryttlar i men lägga allt man tjänar och jobba häcken av sig för att ha råd att bo...
eller ska man bo mindre, betala mindre och ha råd med lite av det där som ger guldkant på tillvaron.
OCH, inte minst - ha NÄRA till saker. Jag får ångest av tanken på att behöva åka bil (alt byta fem gånger med buss/pendel/T-bana) vart man än ska, kanske bara för att handla lite mjölk.
Och så får ju barnen förmodligen längre dagar på dagis. Och man kan inte sticka ner och stödhandla ägg till utflyktspannkakorna dagen därpå på 7Eleven klockan halv tio.
Däremot gärna ett lite större boende i samma area. Fast, som sagt, jag tror inte barnen bryr sig (än iallafall), och nu har vi ju istället pengar över till en massa annat kul.
Jennie - i nacka kan du vara hemma med din barn..haha...;-)
Men Nacka är bra om man ska lämna stan.
Nära till stan. Maxi öppet till 22.00. Nära till skärgården...
Nacka är the shit. Ni får komma på studiebesök.
fru kaos: Ja. Eller nej. Eller? Söder om stan går bort för maken (don't ask me why), och för mig känns det off eftersom T-banan inte går dit. Men det är väl klart en vanesak.
Nä, radhus på Ladugårdsgärdet, det hade varit THE SHIT! :-D
Fast studiebesök i spenaten är ju aldrig fel! ;-)
Ja en Per Albin-länga (a 200m2) på gärdet!
Jennie - fast söder om stan räknar jag ställen som Botkyrka och Huddinge. Där vill man INTE bo. Nacka/Saltsjöbaden ligger ju lite för sig själv med Värmdö efter.
Jag är jäkligt nöjd att T-banan inte går hit. Skräpet kommer dit T-banan går (gäller förorterna) eller ännu värre pendeln. Usch vad hemskt det där lät, men liiiiiite
så är det.
Nacka är förskonat från både T-bana och pendel.
Men jag förstår din man.
Det är ju lite så att det är svårt att längta någonstans när man inte har en relation till området.
Jag tycker norr om stan är helt otänkbart.
Och söderskiten också.
Nej, jag kan bara tänka mig Nacka och innerstan möjligen.
Finns det några sånna hus du nämner på hemnet nu?
Jag äääälskar att kolla på hus.
Nä, det var utopiskt (till skillnad mot jämställdheten ;-) ). Ladugårdsgärde tillhör Nationalstadsparken. Ja vi bor faktiskt i denna gigantiska park. Därför får man inte ens nudda vid tanken på att bebygga dessa grönområden...
Det finns däremot ett exklusivt antal etagelägenheter i markplan på en gata i närheten, precis som radhus fast med lägenheter ovanpå. Senast det fanns ett sådant ute var två år sedan och typ nio miljoner samt femtiotusen i avgift...
Som nyinflyttade till Sthlm landade vi en kall januaridag i en etta på Skeppargatan, och trots att vi sedan dess haft sju adresser i stan återvände vi hit upp vid köp.
Jag tror att jag kan tänka mig Lidingö (förutom den helt outhärdliga tanken på att barnen kommer prata med snip-iiii:n), isåfall kan vi ju vinka till er på andra sidan sundet... :-)
Ah, jag fattar.
Utopi.
Känner till konceptet.
Lidingö - nja. Finns inget där. Ingen shopping. Måste åka till stan då.
Men Lidingö är ju fiiiiint.
Ropsten är ju lite ångest också var eviga dag.
Men det finns fina hus. Men på tok för dyra tyvrr.
Såg en trevlig herrgård där för ett tag sen.
Jag tycker ni ska ge Nacka en chans.
har ni varit här?
Nacka är landet. Så det så. ;-)
Skicka en kommentar