En lördagkväll

Ser ju lugnt och fint ut. Middag för fyra.
Plus fem barn, i köket...
Fascinerande hur man nowadays kan sitta och äta finmiddag medans det pågår fullt pådrag runt omkring.
Slutade iallafall med att barnen efter en hel påse marchmallows till slut somnade lite varstans och föräldrarna drack citrongenever och spotifyade gamla synthlåtar tills klockan var två på natten.
Blev ägg och bacon till frukost imorse.

Här gäller det att visualisera en sjutusan till positiv målbild

Meneh. Kollade schemat lite noggrant igen. Fick fullständig panik.
Av dom tio veckorna som vår holk ska invaderas av vidriga oljud från sju noll noll.
Så kommer hela oktober, fyra hela veckor, vara helt utan dusch, WC och kök.
Kan inte tvätta barnens skitiga dagishänder, inte diska middagsdisken - inte laga middag!, inte gå på toa miss i nassen, inte diska frukostdisken, inte sköta vår hygien och barnens.

Alla andra flyr fältet.
Har sommarställen, snälla föräldrar med villor eller långsemesterplaner.

Dom få som blir kvar sågs av en slump utanför porten idag och vi utbytte några halvt panikkvävda galghumoristiska repliker om folk som kissar i flaskor och tvättar sig med våtservetter.

Men jag ligger ändå i lä

Och när jag stod där vid klassrummet och skulle fylla i dagens skämshämt-tid av sonen, hör jag en pappa fråga med hög röst: -"Jaha, har ni öppnat fritids nu då?" Fröken: -"Eh... joo, det har vi ju..." Pappan: -"Jaha, vad bra! Då hämtar min fru klockan fem!"

Total tystnad. Och de båda pedagogerna blev alldeles vita i ansiktet. Sen: -"Öh, ja, alltså, det... alltså, vi rekommenderar ju att man hämtar tidigare nu första veckan så..." Pappan: -"Jaha? Vad är det då? Halv fem? Fyra?" Fröken: -"Ja... senast fyra då. Senast!" Fortfarande en smula tagen över denna fräckhet i utmaningen av deras inskolningsschema.

Jo men jag kan ju fatta det.
Men det är ändå uppfriskande.

Ditt barn har plats sexhundrasjuttioett i kön

Och apropå föräldrar som inte bäddar för sina barn i tid, jag alltså, så trodde jag liksom att det skulle funka att anmäla sonen till den lokala fotbollsklubbens knattelag typ i somras.
Kö. Såklart. Skulle väl ställt ungen i kö redan på BB.
Och när maken ringde idag och lirkade lite visar det sig att kommer man inte med i knattelaget det år man fyller sex så är det liksom kört. Då kommer man aldrig att komma med i klubblaget sen heller.

Happ. Inga fotbollsmiljoner för oss alltså.

Motsatsen till tysk internatskola

Jag vet inte om det hänger ihop med min tvåveckors-PMS, men alltså, den här inskolningsgrejen.
Skolan är hunky dory och jättemysig. Skolgården en skyddad oas med berg i dagen och yada yada.
Men liksom förvirringen och bristen på tydliga budskap och detta inskolningsprogram som verkar designat mest för personalen själva.

Således möttes fyrtioåtta -04:or och lika många (minst) föräldrar i ett småkaotiskt mingel där ingen riktigt visste vad som skulle hända. Ett upprop värt ett Puffshirtlady-pris för all del, men sen var det oklart om föräldrarna skulle gå ut, och isåfall hur länge dom skulle stå och hebba i foajén, när dom skulle komma tillbaka, ifall det fanns fika även till oss och sen en uppmaning att fritids ju visserligen finns, men helst inte bör utnyttjas såhär i början. För sexåringar som just varit hemma hela sommarlovet orkar visst bara två timmars lek med nya kompisar.

Och vi som faktiskt tänkt använda oss av fritids, som vi gjort sen i måndags, fick liksom viska fram det, utom hörhåll.

Men good for us då. För när alla inskolningsföräldrar kommit och hämtat sina telningar klockan elva på förmiddagen fick dom få (5) som var kvar premiäräta i skolmatsalen, leka själva på hela skolgården och spela vilka spel dom ville. Med fem fröknar.

Jag vet inte om jag härdats i utomlandet, men jag tycker det är en smula överdrivet att tvåtimmarsinskola sexåringar, må så vara att väggarna är nya.
Well, så är jag ju också för skoluniform och betyg i nit och redlighet.

Perikles land

Nu läser jag om Danmark.
Om danskarna.
Och deras främlingsfientlighet som sitter i det politiska finrummet.

Blev intresserad efter att ha läst "Drottningoffret" (Hanne-Vibeke Holst) och köpte därför Lena Sundströms "Världens lyckligaste folk".

Det är sånt där som fascinerar mig. Man liksom sätter läschokladen i halsen och tänker "Men hur kan dom säga sånt där korkat offentligt! Nån borde stoppa dom, det är ju pinsamt!". Jag inser såklart att det finns många svenskar som tänker en massa likadan skit, men inte säger det eftersom det inte är politiskt korrekt. Och frågan är vilket som är farligast. Men det blir väldigt läskigt när man läser Dansk Folkepartis valaffischer.

Inledning

Byggkillen: -"Golven är fulla av nån slags kolhaltig smörja, så när man bilar upp skiten blir det som svart geggigt damm överallt. Precis ö-v-e-r-a-l-l-t. Hoppas ni inte har en vit soffa när det är er tur, ha ha ha!"

Vi: -"Eeeh. Jo. Ehum. Vit soffa. Inte så mycket längre va."

The hell has begun.
Två skrangliga duschkabiner står uppställda i den kalla och fuktiga källaren.
Provisoriska avlopp för gråvatten har ställt upp vid varje våningsplan.
Golven har klätts in i papp.
Hissen är omgjord till bygghiss.
Containers och sopsäckar och maskiner av diverse slag står uppställt överallt.
Väggarna vibrerar av stomljuden från bilningen mitt emot.
Maken satt på 4-timmars styrelsemöte igår för att hantera alla akut uppkomna frågor.

Det här är inte en höst jag direkt ser fram emot.

Att klippa nagelsträngen

Semestern är officiellt över.
Det vet man när undertecknad ger upp sina långa finnaglar och klipper av dom jämns med fingerskulten. Så. Klipp klipp klipp.

Nu är det efficient work som gäller. Knappra snabbt snabbt på datoren.

Morgon- och eftermiddagsmåndag

Nä. Det var inte en bra morgon.
Sonen som skulle lämnas första dagen på nya Fritids var bedrövad och ängslig.
Ingen av kompisarna har börjat än, och det är läskigt att vara ensam.
Och det var gråt och det var tandagnisslan.

På jobbet hade kaffemaskinen kajkat ur och kissade endast ur sig lätt prostata-orangea droppar i den gula muggen. Mjölken var slut.
Datorsystemen kände inte igen mig efter fyra månaderns out of office.

Sen traskar man upp till skolan på eftermiddagen och hämtar en glad och stolt och mycket nöjd son, som bara varit ledsen en liten liten stund och sen varit på stora äventyr som lunch på stora högstadieskolan. Tio barn och fem lärare var dom idag. Otroligt.
På onsdag lär det vara femtio ungar på samma antal lärare.

Livet i stan

Jag och Knutte Knådare ägnade förmiddagen åt att röra ihop Double Mint Chocolate Chip Cookies, för att äntligen få användning för alla amerikanska bakingredienser jag shoppade i Phoenix i november förra året...

Sen drog vi ut i "trädgården", vår park next door, där det sociala livet med ongar sjuder som frikadellsoppa. Kafferep med dubbla dopp, och glada barn som både slog varandra med spadar och bajsade i buskar.

Om man sen åker sju trappor upp kunde man se de tvenne familjerna i två fraktioner om kortare och längre antingen spela Wii och äta hemlagade chicken fingers eller dricka skumpa, belgiska trappister och stoppa i sig en massiv Bookmaker Toast med drivor av riven pepparrot.

Jag älskar livet i stan.

Fin fredag

Familjen kan nu cykla på lagom långa utflykter sedan dottern lärt sig de sista viktiga komponenterna i cyklandets konst; själv starta och bromsa.
Tog filtar och badkläder och cyklade och badade på Kampementsbadet på förmiddagen.

Slängde sen ihop en mjuk pepparkaka till eftermiddagens besök av Brysselvänner på Sverigeturné.

Tog sen den Mauritiusblå ut till Duvbo för förstärkt fredagsmys med gamla vänner, såna man mentalt kan luta tillbaka sig i, utan krusiduller och skvalp.

Nu sitter vi, min greve och jag, på takåsutsiktsbalkongen och dricker champagne medan livet pågår hemtrevligt i fönstren mittemot.

Bad i stan

Bad i stan

Min prinsessa

Är inte rosa och glittrig.
Har inga klackskor. Än.
Hon har klänning ovanpå dom grå favoritshortsen.
Darth Vader-strumporna uppdragna till knäna.
Blåglittriga gympadojjor.
Hippie-mittbena och läppglans.
Munkjacka och nitarmband.
Örhängen och silverpilcykel.
Hon cyklar förresten som en tok.
Står på i uppförsbacken och svänger med slir.

Jag älskar henne oändligt.

Smygjobbar

Ganska meditativt att ställa klockan på sju, gå upp före alla andra, duscha och lägga tusch på ögonen och dra iväg på ett morgonmöte med en nytillträdd ambassadör.
Knappa in koden till porten, storma in i härligheten med hemtrevliga kaffemaskinsljuden och högröstade kollegor.

Sen ta semester igen. Flyta ut på Hornsgatan och slinka in i några affärer. Träffa delar av familjen för lyxig lunch. Hämta dottern på dagis (vilken lycka att vara tillbaka!) och cykla en sväng.

Tror att jag kan vara redo för stordåd lagom till måndag.

Småpåvar och latriner

Idag sista semesterdagen för hela familjen.
Imorgon öppnar Fritids, detta för oss helt nya fenomen som hör ihop med kommande veckas skolstart, och dottern ska tillbaka till dagis.
Vi ska ägna åt oss att få saker gjorda.
Och kanske måste jag in på nåt möte eller två.

Ser med skräckblandad förtjusning fram emot jobbstart och stambyteshelvetet, som även det drar igång på måndag. Hej småpåvar och internpolitik. Hej latrin och luftslussar.

Känslosamma vrålåk

Filmen "Bilar" gick non-stop under säkert ett års tid härhemma när sonen var yngre.
Vi kunde varenda replikskifte. Varenda kurva i terrängen.
Efter det klarade vi knappt av att se fodralet på flera år.
Och sen glömdes den bort.
Idag hittades den av sonen längst in i skåpet.
Och vilken revival!

Fann mig själv med pinsamt våta kinder
i upplösningen av Pistong-cupen.
Jösses.

Jag tror att det kan vara en av topp tre bästa animerade filmerna ever. Och jag har sett en del.

Små människor med kraftiga humörsvängningar

Igår smörstekt kantarelltoast med löjrom, lättgravad röding med nypotatis och romsås, och så en liten hallon- och blåbärspaj med vaniljglass till dessert.
En härlig middag med vänner sen förstingarnas babysim. Tyvärr med inslag av sonens dåliga humör och tjurskallighet. På efterkvällen när gästerna gått satt föräldrarna uppe och googlade på explosiva barn, och pratade länge om hur tärande denna period har varit och är. För alla.

Idag vaknade vi, drog in kubikmeter med luft och höll andan. Men... inget hände. Vi åkte lugnt och städat till auktionsverket, till möbelaffären, till sushihak, till växthus och café, och avslutade med trerätters (melon & serranoskinka, fetaostbiffar med färska rödbetor och parmesanmos) som en helt normal familj. Eller snarare onormal. Vi stirrade båda misstroget på sonen som inte bara helt frivilligt satt still och åt all mat, utan även konverserade på ett avslappnat och roligt vis. Vi hade trevligt. En hel middag! Tror aldrig det hänt förut.

Kräftor kräva dessa drycker!

Svensk snaps och belgisk öl och päronsaft blandat med bubbelvatten.

Det röda lilla vattendjuret gjorde årspremiär hos oss idag, och slungade mig baklänges med en kraft större än den som uppstår i det av mig uppkomna utsugs-vakuumet mellan kropp och klo. Herrejösses vad gott!

En surdegsbaguette, en vällagrad ost, ett svalt öl, en nubbe. Och så en stor skål med kräftor. My best just nu.

Piercad dotter.

Två veckor gammalt nu. På sin fyraårsdag fick hon sina hett efterlängtade blåa blomörhängen. Och den lilla ljuvligheten sade inte ett pip. Inte då, när hålet gjordes. Inte nu, när det ska rengöras och vridas. Plikttroget snurrar hon blommorna varje kväll utan gny.
Själv var jag fem när jag fick mina. Och det är ett av mina få tydliga minnen från barndomen. Pur lycka.

Craving 2

Jag hade varit on top of the world i dessa.

http://www.daisydapper.com/se/

Crazy Horse

Jag har ett syrénlila balkonggolv.
Om det håller till jul är jag glad.
Imorgon ska det shoppas balkongmöbler i knasiga färger samt kulörta lyktor à la dansbana (tack Rusty!).

Jag har en son som verkar behöva ett besök av Exorcisten.
Trots cykeltur i rallyfart ända till Kaknäs, i uppförsbackar och på grus, och trots militärordern om springfart sju trappor upp utan att stanna, så är hans inre halvsexårsdemon intakt.

Jag har en man som beställer barnkläder med ena handen, serverar mig kaffe och hemgjorda chokladbollar i miniatyr med den andra, och med sina bläckfiskarmar lagar han getostfylld fläskfilé med rödbetor samt hänger tvätt.

Jag har en dotter som just nu är en genomljuvlig historia.
Har aldrig varit med om maken. När hon tittar på mig går mitt hjärta ner i spagat.

Jag har en markisman som kommer hit imorgon och tar mått och ber oss välja färg. Jag tror det blir mauve.

Jag har en semester som pendlar mellan outhärdlig och utomordentlig flera gånger per dag.

Heta hägringar om att bara få vara ifred.

Jag undrar hur många gånger per dag någon ropar: "MAMMAAAA! Kan du fixa det häär!" "Mamma! Kom hiiit!" "Mamma! Han nyper mig!!" "Mamma! Kan du torka mig!" "MAMMAAA! Kan vi gåååå nu!" "Mammma! Kan du byta batteri i mitt spel NU!" "Mamma! Hur sätter man på ljudet!?" "Mamma! Vet du?!" "Mamma! DU får hjälpa mig att städa upp allt lego i vardagsrummet! Jag tänker INTE göra det!!"

Mamma mamma mamma mamma!!!!!!

(Och för den delen lika delar Pappa pappa pappa pappa.)

Och alla mina egna: "AKTA!" "SLUTA!" "SSSSCCCHHHH!" "GÖR INTE SÅ!" "JAG HAR JU BETT DIG TUSEN GÅNGER!" "MEN FÖR SJUTTON GUBBAR, SLUUUUTA GNÄLL!"

Alla skrik.
Alla utrop.
Allt klampande.
Allt springande.
Allt klängande.
Allt fixande.
Allt tröstande.
Allt som det innebär att vara förälder.

Och eftersom vi är inne på femte veckan tillsammans.

Jag är så less.
Jag vill bara ha lugn och ro.
Stillhet.
Tystnad.

Vara ifred.

Craving

Står slika att finna även nu då glödlampan mött sin baneman..?

Ikväll målar jag golvet lila!

Ikväll ska jag måla balkonggolvet lila.
Och sätta dit följande balkongmöbler i apelsinorange och anisgrönt.
Kanske en markis.
Och lite kulörta lyktor.
Fransk dragspelsmusik på Spotify.

En fransk karamell.
I kvällningen över Ladugårdsgärde.

Dagens do's

* Skicka iväg Jackan till England för fri garantireparation av blixtlås (bäst med att köpa good quality stuff)
* Cykla med sonen och undvika att bli brun i rumpan (due to foktig lädersadel)
* Tjacka nya träningsbrallor med färsk resår (och slippa se ut som nån som gjort på sig)
* Kolla kvadratmeterpris på kolmårdenmarmor
* Återigen djupdyka i ämnet lampskärmar
* Smsa kollega och kolla om jag måste inställa mig på måndag för möte eller ej

Nånstans på vinden har jag hela samlingen

Remember?
Jag låtsades i flera år att jag var Fiffi. Hade tofs mitt uppe på huvudet som hon. Hela högstadiet.

Himmel över Ladugårdsgärde

Blev stående en stund i fönstret mot väster.
Där solen går ner.

Att njuta av att få håret utdraget med rötterna

Ja, faktiskt.
Timmen hos min vaxdam Anneli är total avslappning, trots att hon gör allt för att få med varenda litet fjun, dom sista med pincett.
Benvax och bikinivax, ofta helt felplacerade i tiden (-"Men vad gör du här i mitten av november?", brukar hon fråga.). En timme i hennes källare, totalt avskuren från världen. Bara jag och mina urskogsben som sakta men säkert blir hårlösare än en babys.
Sen göms dom under jeans och tjocka strumpbyxor.
På sommaren däremot går jag ofta runt rätt länge med urskog.

Idag vaxade hon fast trosorna i rumpan.
Lite jobbigt när jag skulle kissa sen.

Otippat.

Eh. I turkosa naglar och cykelbyxor med torkad resår från början på nittiotalet tog jag en liten... motionsrunda.

Jajjemen, rätt uppfattat.
Men jag har PMS, en galen morsa och en inre oro som driver mig till märkligheter.
Maken bakar å andra sidan så brandlarmet går.

/TL

Ljusblåa dagar

Ljusblåa dagar