Livet på Gärdet

Ett f.d kök som fått nytt golv, nya väggar och en helt ny funktion. Ska nu inredas.

Ett klasskalas som det kan se ut i stan. Brännboll och korvgrillning på trevligaste gatan i Stockholm.

Blåbärspaj à la Noma. Helt sjukt god om jag får säga det själv. Serveras ljum med halvsmält vaniljglass.

Vin på balkongen. Jag trivs här.

Rugs

Råkade köpa en jättematta till... hoppsan.
En gammal fin bautarackare som legat och slitits under diplomatfötter på UD.
Alltid roligt med proveniens som det heter.

Kanske ett ålderstecken. Mattor och gardiner.
But I tell you: it's the shit!

Barn i stan (igen)

Kan inte låta bli att reflektera över det fantastiska med att bo i stan med barn, fast ändå nära naturen:

Just nu är det odlarveckor. Barnen tar med sig frön som sås och odlas i odlinglotter i parken.
Imorgon är det sedvanlig utflykt till LillJansskogen där det leks fritt bland kottar och nyutslagna blomster.
På torsdag utflykt till Millesgården med konst och kultur i naturskön miljö utlovas och matsäck äts i Olgas trädgård.
Kungens får som passerar förbi på våren.
Livgardets hästar ett vardagsinslag.

Samtidigt som dom har stans utbud av museum och teater på stenkasts avstånd.

Och idag. Familjekollektivet samlas i parken där det cyklas, klättras i träd, badas och utforskas medan de oansvariga och iskalla föräldrarna inmundigar årets första after school-öl på Cafét i samma park.

I love. Bokstavligen.

Stor, ljus keshan från 70-talet

Å så köpte jag en stor antik (nästansemi-)antikmatta igår. (Igen.)
Surfade in i auktionen när det var tjugo sekunder kvar, la ett bud och vann.
Så nu ska det inom tre dagar avhämtas en bautamatta i Norrköping.

Ja, herregud.
Vad är jag för en människa egentligen?

Påskligg i nya soffan

Ny soffa, nya tider

(Barnen dekorerar riset med gammelmormors pynt)

Nu.

Det är mellanösternbeställningar inför prinsessbesök, beställning av toasitsar, beställning av smörgåstårtor, planering av klassträff, och så snicksnack med snickare och elektriker på det. Dosor och trafor hit och dit. Åttahundrafemtio kilo kök dumpat utanför på gatan. Läderflärpsletning. Tillbaka till mellanöstern.

Och jag har svart klibbdamm under fötterna.

Det svarta klibbdammets hämnd

Att under en hel helvetisk höst av stambyte ha lyckats undgå det ökända dammet är måhända en bedrift i sig. Men aldrig att det var mer än vanligt grådamm när man drog med ett finger över möbeln.

Igår skulle dom bara riva ner en liten vägg mot en garderob.

När jag öppnade dörren hem var luften liksom tjock och glittrig av partiklar.
När jag öppnade toadörren var allt, ALLT, i den nyrenoverade muggen täckt av ett lager svart klibbdamm. Badrummet likadant. Hallen. Köket. Dra med en våt trasa och dammet förvandlades till ett vidrigt segt klibbande gegg.

Med två snöblöta viftade barn i släptåg ringde jag herr C och bröt ihop.
Sen kom han hem, gjorde sin vanliga hjälteinsats, och jag kunde dra till Piastowska utan vidare ångest.

Men jösses alltså. Det svarta kleggdammets hämnd.
Vi ska alla uppleva det.
In one way or another.

Att slägga en vägg

Kobenet är här.
Imorgon kommer Rivarna.
"Har vi otur åker hela väggpartiet med, det är bara en jädra massa slagg i väggarna här som bara rasar när man släggar i det."

Spännande att komma hem imorgon!

Utspridda delar av Kök

Nu har vi nya luftslussar i lägan.
Härliga, fladdriga, än så länge rena plastskynken som kyskt täcker både det ena och andra.
Kylskåp och spisar och kåpor och diskmaskiner utspridda i alla rum.
Och på onsdag kommer ett ton kök att anlända.
Kvällen här hemma i våningen ägnades således åt att märka ut eluttag och brytare, lite på en höft: "tror du man vill stå här eller här och vispa? Nä, men där ska vi ju ha malmaskinen! Jaha men kan vi sätta en dimmer under här då? Inte fan vet jag!"

Det här är vårt tredje (fjärde faktiskt, men nummer tre och en halv var litet och inte till oss) kök. Nu börjar vi lära oss. Att man aldrig kan få tillräckligt många uttag. Alltid dubbla. Att arbetsyta är A och O. Att aldrig kompromissa i detaljerna, man ångrar sig alltid om man snålar.

Och hey! Det här är en västanfläkt i sammanhanget! Vi har både vatten och avlopp och kärlek i huset! En köksrenovering i ena delen bekommer mig inte ett dugg. Och snickaren har hört mig fisa i hallen förr.

Midvinternattens köld är hård.

Kroppen börjar ta en smula stryk. Av stressen, kölden, renoveringarna, resorna.
Är trött och tom.
Rinnsnuva och magmuskeltränande förkylningshosta.
Svullen mage; jag väntar blod.

Nu tar jag mig igenom.
Dagarna, mötena, åtagandena, tvättvikningen, klädhögarna, hämtningarna, lämningarna, middagstiden. Och längtar ledighet så att hallucinationen är nära.

På plussidan att all äcklig skitig papp som klätt vårt trapphus sen mitten på augusti plötsligt är borta. Hantverkarna droppar av en efter en. Idag överlämnades vårt badrum - fortfarande småsaker kvar; en fog här, en brytare där - men i princip klart! Från noll till två fungerade små hemlighus på mindre än ett dygn. (Eller tre och en halv månad... om man vill vara sån.)

Nu tar den roliga renoveringen vid. Köket. Barnrum två. Tankarna på onödiga lyxinköp som rådjurslampor och vinkylar.

Men först. Julvila.

Återerövrat hem

Lycka är ett återerövrat hem, rensvabbat från alla dammiga fotspår i stl 45 och all grusig papp.
I det närmaste ett beboeligt ställe, med vattenklosett och handfat med automatspolande kran. Visserligen elsladdar utstickande och ofärdiga silikonfogar, men riktiga rum som nästan är klara.
Förmodligen var det detta som fick min något skumparusiga hjärna att gå åstad och ropa in en bauta-matta från Persien i fredags kväll. Något jag fick ångra när jag i mer nyktert tillstånd mätte matsalen och insåg att mattan var tjugo centimenter längre än densamma...

Nu kan det hursomhelst få lacka mot jul!

Fanatisk fredag

Morgonen började med snöchock och vinteroverall.
Halkade snörvlande runt i klackstövlar, balanserande ryggor och överdragsbrallor. Bilen gjorde likaledes, så sommardäcksklädd den är. Slirade snyggt nerför skolgatan.

Mötte upp åtta blåkläder/tatuerade biceps i ett tre kvaderatmeter stort badrum vilket resulterade i gutturala vrål och kraftiga adrenalinutsöndringar. Röris slet sitt bockskägg och höll på att riva loss I love Mama-tattoon i rena ångesten över det felgjutna avloppet.

Så jobbet. Femtioåtta Indienbestyr inför måndagens Delhiresa, från 'waste to wheels' som vi i branschen säger.

Mitt i ringer maken och skriker att allt silver är borta - det måste vara stulet! Han har letat Ö-V-E-R-A-L-L-T och vi har haft öppen dörr i månader på grund av det gudsförgätna stambytet...

Via Fältan (sonen bara MÅSTE ha nya sockar!), hämta kemtvätten och plocka upp två lattes till ett pris av en finare lunch, upp till sjuan med kaklis och in i vår dammholk för att leta arvegods.

Fick leveranstid på kolmårdenmarmorn, leveransbesked på badrumsmöbeln och ta lappkasts/snabbeslut om toaletterna. Sen hämta ongar, få skäll av fröken för glömda gympakläder, svänga inom Esplanad och komplettera Risifruttin med lite mer substansiell föda.

Sen hällde vi upp varsitt glas vit Bordeaux, bäddade ner oss med Bearnaisechips och barn och Paddan (som barnen redan lagt beslag på). Som vanligt när jag får ångest måste jag tvångsläsa det som finns och då blev det Blodsockerblues (om GI) som låg på B's hylla i köket.

PS. Han hittade silvret 'gömt' uppe i en garderob. Enligt uppgift hans eget påfund. Kom han ihåg när han hittade det. DS.

Nomader

Packar ihop pick och pack i blåa Ikea-kassar.
Går en höstpromenad i solen, dricker kaffe och äter kanelbullar och bestiger berg.
Tar en räd i bombhålet aka lägenheten, försöker få ihop femtonpusslet och skriver utförliga lappar till byggsnubbarna.
Hämtar nycklar och lämnar tillbaka.
På tisdag kväll flyttar vi upp oss - från ettan på Gärdet till en tvåa på Norrmalm som vi lånar av snäll kompis.
Där ska vi bo en knapp vecka, sen flyttar vi tillbaka till ettan.
(Fast då åker jag till Indien en vecka.)
Och sen... vet vi inte.
Flytta hem till halvkaos, eller hitta på nåt.
Förmodligen hittar vi på nåt.
Reser nånstans nåra dar.

Nu börjar jag längta hem.

Örnen har landat

Noll sju tjugo - tjugo minuter efter tidplan - knackade dom på dörren.
Och en knapp arbetsdag senare är hela golvet bortbilat på WC:t och en frystoa inhuserad i badrummet. Smidigare än man kunde tro - bara att plugga in i väggen och så brummar den igång, ganska hemtrevligt.

Barnen tyckte det var mycket spännande och gjorde både det ena och andra därinne. Vid nåt tillfälle ropade sonen -"Ro hit min Tom&Jerrytidning!" och när denna stacks in genom dörrspringan såg man sonen sitta skräddare över Fryso och nynna nöjt.

Gradvis omställning. Det är bra. Nu har vi tre veckor av ganska normal tillvaro. Förutom att vi har en frusen latrintunna att då och då hantera.

I övrigt en varm och skön måndag med utelunch i solen och ett snor som gått från grönt till gult vilket tydligen är ett gott tecken.

PS. Ber om ursäkt för min fixering vid kroppsutsöndringar i detta inlägg. DS

Frysta bajskorvar

Och domen föll.
På måndag stängs muggen av.
I elva veckor.

Elva veckor med provisorisk frystoa i hallen.
"Blir bajskorvarna frysta då? På riktigt?"
Ja, inte sjutton vet jag.
Bara att livet kommer bli helt bisarrt.

(Men den ser väl helt ok ut!?)

Fantastiskt! Alla borde skaffa markis!

Som om vi fått ett extra rum, fyllt av ett ljuvligt solgult ljus, oavsett om solen skiner eller inte. Ett liv utan markis är ett torftigt liv. Min sjuktråkiga dag förgylldes när markismannen gjorde sin grej.

Tre dammråttor i en smäll

Nu är vi inne på att grisa ner oss ordentligt när det ändå hålls på.
Köra trippelkaos.
Göra nya köket samtidigt som de båda badrummet och gamla köket gås loss på medelst hacka.
Isåfall är det bråttom.
Isåfall måste vi ha en köksritning klar och beställa imorgon.
Tålamod har aldrig varit min tekopp, och jag är ivrig påhejare av nya inriktningen.

Ångest och kaos i elva veckor, men sen toppfräscha muggar och splajdans nytt kök.
Mja. Kan funka som målbild.

Här gäller det att visualisera en sjutusan till positiv målbild

Meneh. Kollade schemat lite noggrant igen. Fick fullständig panik.
Av dom tio veckorna som vår holk ska invaderas av vidriga oljud från sju noll noll.
Så kommer hela oktober, fyra hela veckor, vara helt utan dusch, WC och kök.
Kan inte tvätta barnens skitiga dagishänder, inte diska middagsdisken - inte laga middag!, inte gå på toa miss i nassen, inte diska frukostdisken, inte sköta vår hygien och barnens.

Alla andra flyr fältet.
Har sommarställen, snälla föräldrar med villor eller långsemesterplaner.

Dom få som blir kvar sågs av en slump utanför porten idag och vi utbytte några halvt panikkvävda galghumoristiska repliker om folk som kissar i flaskor och tvättar sig med våtservetter.

Inledning

Byggkillen: -"Golven är fulla av nån slags kolhaltig smörja, så när man bilar upp skiten blir det som svart geggigt damm överallt. Precis ö-v-e-r-a-l-l-t. Hoppas ni inte har en vit soffa när det är er tur, ha ha ha!"

Vi: -"Eeeh. Jo. Ehum. Vit soffa. Inte så mycket längre va."

The hell has begun.
Två skrangliga duschkabiner står uppställda i den kalla och fuktiga källaren.
Provisoriska avlopp för gråvatten har ställt upp vid varje våningsplan.
Golven har klätts in i papp.
Hissen är omgjord till bygghiss.
Containers och sopsäckar och maskiner av diverse slag står uppställt överallt.
Väggarna vibrerar av stomljuden från bilningen mitt emot.
Maken satt på 4-timmars styrelsemöte igår för att hantera alla akut uppkomna frågor.

Det här är inte en höst jag direkt ser fram emot.

Livet i stan

Jag och Knutte Knådare ägnade förmiddagen åt att röra ihop Double Mint Chocolate Chip Cookies, för att äntligen få användning för alla amerikanska bakingredienser jag shoppade i Phoenix i november förra året...

Sen drog vi ut i "trädgården", vår park next door, där det sociala livet med ongar sjuder som frikadellsoppa. Kafferep med dubbla dopp, och glada barn som både slog varandra med spadar och bajsade i buskar.

Om man sen åker sju trappor upp kunde man se de tvenne familjerna i två fraktioner om kortare och längre antingen spela Wii och äta hemlagade chicken fingers eller dricka skumpa, belgiska trappister och stoppa i sig en massiv Bookmaker Toast med drivor av riven pepparrot.

Jag älskar livet i stan.