Varför kossor idisslar.

Ingen vidare flow.
Overload som leder till apati.

Semesterlappar, bestäm er sommarledighet NU! Och hur blir det med påsken??
Glöm inte hämta halv fyra igår. Och matsäcken. Fotbollen. Dansen. Simningen. Klasskassan.
Telefonkonferens med Chicago, New York, Toronto. LA nästa år? På söndag avfärd mot Abu Dhabi, möta ministrar och CEOs, borde tänka ihop nåt smart. Byta dotterns byxor, kvittot borta. Överdragskläder var det ja. Och tvättid! Innan lördag, så att kostymtoppen hinns med. Imorgon summit i kvinnliga högnivånätverket.
Spela in dold agenda till GD. Smida planer. Vara social. Hälsa på nyaste bebisen imorgon, slå in små små presenter.

Läsa saga, logga in, logga ut, svara på varför kossor idisslar.

Ja. Vad fan gör dom det för?

Som ett barn i en godisaffär

Är jag bland alla fotoappar till Iphonen.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Blondare och kortare

Herrejösses vilken lättnad.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Vätesuperoxidlunch

- Posted using BlogPress from my iPhone

Stackars.

När man liksom tröttnar på att kasta rosa sockervadd på alla Facebookstatusar och tar fighten. Skriver det man egentligen känner. Och tycker.
När man liksom upptäcker femtiotalskonservativa strömningar i dom dunklaste vatten och liksom ba "men WTF?!".
Ibland blir jag bara så full i fan.
Så just nu tar jag ut all min aggro på en stackars dagishatandevårdnadsbidragssärartsfeminist i min Facebookbekantskapskrets. Stackars.

Ibland ser måndagar ut såhär

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Rival

Tusen nålar

"Är det nåt särskilt ni önskar ta upp inför utvecklingssamtalet?"

Och på den lilla oskyldiga frågan där svaret förmodligen förväntades röra nåt inlärningsmässigt angående barnet ifråga, drar jag upp jobbiga jobbiga saker och svarar att

"Ja, vi vill prata om hur skolan arbetar med genustänket framförallt med avseende på pojkarnas träning i empati. Hur ni motverkar traditionella könsroller där "pojkarna jagar flickorna" bara för att så är det. Hur pojkarnas (!) eventuella stökighet och bufflighet kan stävjas och hanteras."

Och lämnar därmed över till fadern att ta snacket. Dödstrött på min egen röst.
Men med min privata känsla kvar i magen över hur det är att vara flicka i pojkarnas värld. Att bara lära sig acceptera att rutinmässigt bli inknuffad i en bokhylla eller närmsta vägg av en förbipasserande pojke, få armen vriden i tusen nålar av en kontaktsökande pojke som inte hade fått lära sig hur man annars närmar sig nån.

Happy Monday

Måndag. Klockan egentligen 05.45 men nu är det ju sommartid och hej och hå så då går vi alla upp i ottan med glädje. Barnen fattar ingenting - igårkväll var dom inte trötta vid läggdax, idag går dom knappt att väcka i denna arla timme.
Således en smärre förskjutning i tid och jag blir sen trots tidig.
Väl ute ligger snön som ett hånskratt över den iskalla cykelpremiär som gjordes igår.
Men solen står högt och smälter väl bort dom tröga kristallerna i takt med att livsandarna återintar den kropp som tillhör mig och endast kan väckas till liv med hjälp av fyra koppar tjära. Happy Monday!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Gärdet

Kaffe och tidning 2

- Posted using BlogPress from my iPhone

Tidning och kaffe

Ljuvliga lycka med större barn som tassar tyst på morgnarna och låter mamma sova ut, läsa tidningen i sängen och dricka en kopp kaffe ifred.
Att dom helt ultratyst lekt hela havet stormar ute i vardagsrummet får man ha överseende med.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Sjunde

Härarbetar

Jag sitter i baren på Sheraton och jobbar. Iskall cola light och trådlöst nätverk och loungemusik. Fredag på jobbet.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Sheraton

En och en halv timmes masochistisk njutning

Jag och min vaxdam skrattar så vi gråter åt en story medan hon ritschar remsa efter remsa av min kroppsbehåring. Hahaha RITSCH hahaha RITSCH. Vi dryftar allt från lampskärmar till män, och jag lägger upp mig totalt. Hon ser avlägsna platser på min lekamen som ingen annan nånsin ser. Det i sig är försystrande. Och befriande. Och ont. På ett renande sätt. En och en halv timmes masochistisk egentid fylld av hett vax och flatgarv.

Alla andra har juh!

Jag vill också ha en ny fin bloggbanner.

Vem kan hjälpa en med sånt..?

Himmel

Solnedgången är smärtsamt vacker från sjunde.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Himmavid

Att bygga en (fransk) semester

Verkar för övrigt som om sommarens trend är fransk.
Bokade just, efter mycken vånda, ett hus i området Charentes-Maritime, mellan vingårdar och hav kring vilket vi ska bygga en semesterplan.

Det kan bli Bryssel på vägen ner, och varför inte Champagne!?, och väl nere möter vi Spenätfamiljen med vilka vi delar detta hus! Så kan det vidare kanske bli en sammanstrålning till med Palmarna, eller också fyller maken sedvanligt bilen till bristningsgränsen med finare vinare medan jag och ongarna åker snikflyg från landsbygdsflygstationen.

Vem vet.

Får i ulvakläder

Kom i nya lackröda dunjackan till jobbet med det blonda snagget uppvaxat på skulten.

Min chef: "Oj. Du ser ut som en... som om du just ska ut och grensla din nya motorcykel. Jag blir lite rädd för dig!"

Hahaha. Otroligt roligt.

Bergochdalkarneval

Känner mig som en hormonstinn fjortis.
Ena timmen lätt berusad av fågelkvitter, tjärstarkt kaffe och nästan-vår-luft, tänker att allt löser sig, det blir skitbra det här.
Nästa timme låg, deppig och sur som Perstorps, orkar inte meeed det här. Uteblivet flow.

Herregud så energikrävande. Minns ju mina tonår med lätt genans och fasa. Skillnaden är väl att då trodde jag verkligen att allt var på liv eller död. Nu är jag, hmm, åtminstone en smula mer odramatisk.

Ett spår där jag går

Inser med lätt fasa att jag blivit som min far, (fast tvärtom).
Selektiv städare.
Kan lätt bo i kaos med taklampan tänd och obefintligt pynt, men klarar inte chipssmul och grus på golven.
Suger lister på jakt efter damm, men har minst fem högar med osorterade viktiga papper.
Drar fram dammsugaren flera gånger om dan, men slänger fortfarande kläderna på golvet i ett spår efter mig när jag går.

Skånska dialekter

Har jag så svårt sjukt för. Här i Stockholm alltså.
Just nu sitter jag och tjuvlyssnar på en spisstrudad skåning som gjort sig av med dom skorrande "r":en och använder uppländska ljudet för "rs", ett fult spetsigt i-ljud och en modifierad satsmelodi i Mija Kinning-style. Jag kräks.

Men det gjorde förmodligen den Anderslövsbo som träffade mig i Göreborg i veckan också.
Självdistans, och hela den biten.

Två steg bak men ett fram

Ska försöka kompensera för allt negg och säga att det, trots snön, faktiskt känns som vår uppe på sjunde våningen!
Solen lyser in genom alla fönster, drippdroppandet från takrännorna, tulpanerna och snödropparna som knoppas i rabatten utanför.

Så pass att jag ska gå och klacka om dom amerikanska high heelsen och kemtvätta Busnelen.

Att lägga på några lager

eyeliner gör alltid det en smula lättare att andas.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Göteborg tur och retur

Den stora resan inåt. Västerut. Söderut. Den stora årliga kongressen och rollen som ordförande för en session med en statssekreterare och andra högben. Det stora tomrummet inuti. Hur man hör sin egen röst mala. Men befinner mig i en annan dimension.

I ofas med alla. I otakt med mig själv. Nästan på gränsen till synkad med min mors orytmiska sinuskurva.

Det syns inte utanpå. Det märks bara som en skiftning i ögonen.

Idag försöker jag dansa bort det. I discot på sjunde våningen.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Hemma

Exotism

Nämen om man skulle ta och packa sin lilla väska och åka till typ... Göteborg.
Och ta in på kanske... Gothia Towers och ta en drink i skybaren och sen gå på nån gammal mässa.

Ja. Då gör jag väl det.

Hejdå.

Vårligt vemod

Jag är en avgrund av vårblek längtan.
Dimensioner i lager på lager av nu och då.
Min kropp är här men jag är inte riktigt närvarande.

Jag har svårt att fördra vintern. Mörkret. Kylan. Fukten. Fulheten.
Och när våren kommer spricker min längtan ut i vemod och oförmåga.
En ensam ballong på väg mot bergen.

Violett puff

Efter stiltje och vånda över både stil och stålar blev det en svängd Howard ändå, i plommonlila sammet. Och puffen fick vi på köpet och vi var tvungna att ta med den på en gång. Så nu har vi en plommonpuff hemma och det har redan blivit samtliga familjemedlemmars favorithäng.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Fall framåt

Har äntligen införskaffat ett par träningsbyxor, modell capri, efter det att dom gamla (daterade tidigt nittiotal) fallit sönder i sina beståndsdelar vid inspektion. Resåren hade torkat. Kanske blir så när man inte använder dom på tio år...

Nu återstår bara små små hinder som att välja gym, köpa kort, vaxa benen och fatta vilken sorts pass man ska gå på.
Kan ta några månader.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Fältan

En studie i pinnteknik

Att kidsen älskar sushi är mindre imponerande än dotterns ätpinnehantering. Den behöver definitivt finslipas, men för att vara fyra bast tycker jag ändå att hon rockar.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Utan bedövning, tack

Jag har alltid varit lite lagd åt det masochistiska hållet.
(Förmodligen därför jag nästan njuter av fransosernas snäsiga och avsnoppande attityd, tycker att det förstärker Frankrikestämningen.)

Förmodligen därför jag valde "utan bedövning" idag när tandläkaren skulle in och borra ur en djup gammal lagning i stora kindtanden längst in.

I gengäld fick jag äta en god lunch efteråt.

Att halka runt i en blötsnöig örfil

Alltså, jag ber om ursäkt.
Men jag klarar inte att vara positiv angående SKITVÄDRET i det här vintertraumatiserade landet.

Igår: En känsla av vår i luften, filt och gasolvärmare och ett glas rosé på en uteservering. (Södra Frankrike)

Idag: Iskall regnblandad blötsnö på hundbajsmarinerade is- och grustrottoarer med vidriga skummiga rännilar som bildar smutsbruna sjöar. (Stockholm)

Min hjärna utarbetar frenetiskt obskyra flyktplaner, vad som helst för att lämna landet som någon där uppe verkar ha spelat bort till Sibiriska steppen.

Skiljelinjer i Dinogenerationen

Var på mycket trevlig pratmiddag igår med folk i fastighetsbranschen och kom in på sociala medier. Vår generation som redan börjar bli dinosaurier. Dom som vägrar Facebook och dom som använder det som sin primära kommunikationskanal och den stora misstänksamheten däremellan. Så kläcker någon ur non-FB-falangen att 'och det där med bloggar är ju heelt obegripligt'. Vad ÄR det för sorts människor som skriver, och än värre läser?! Hu och huga. En annan har ju bättre saker för sig, ett socialt liv att sköta osv.

Och sen chocken och blickarna när det kom fram att undertecknad bekänner sig till denna obskyra företeelse. Ha ha.

Det var kvällens clou.
Och lite senare: "man skulle inte kunna få veta vad den där bloggen heter..?"


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Cannes

På uppdrag i Cannes

Som på den gamla goda tiden: Jag och B i high heels på en strandpromenad. Vår "flashiga" studio håller dock knappt polsk landsbygdsstandard. Men man måste skratta. Och ligga och prata halva natten i den noppiga filten, som förr i tiden.


- Posted using BlogPress from my iPhone

I väntan på ett flyg

- Posted using BlogPress from my iPhone

Kate Cool Wool

Jag verkar bara kunna handla kläder 'by coincidence'.
Saknar lusten och instinkten och timmarna från förr, som spederades i butiker och secondhandaffärer.
Nuförtiden är det mest en plåga.

Men så vissa dagar:

Hämtar ett par byxor åt en vän som jag ska möta i Cannes imorgon (låter glamouröst va? ;-)) och glider liksom in i butiken som tom och solinstrålande verkar befinna sig i nån slags laid-back fnittrigt söndagsbakfyllerus. Och medan den ena tjejen hämtar byxorna lockar den andra med mig i stämingen och vips är jag med Kate Cool Wool-kostym. Som en smäck.
Tillfällena gör shopparen s a s.

Imorgon direktflyg till Nice för tre dagar i Cannes.
På med lipglosset och Dust it!

Söndagsbio i 3D

Dottern i gubbkeps vägrade ta av 3D-brillorna. Nu sitter vi i soffan och äter obskyra smaker av Jellybeans.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Hötorget

Dessa helger

Dessa helger som ska vara omladdande, återhämtande, kreativa, sköna. Men som ofta blir gnälliga, ångestfyllda, prioriteringssvåra. Särskilt när solen lyser och man 'måste gå ut' men när man varit ute i kylan och fryser och har en skitarg sexåring i släptåg och man vänder hem med ett dovt suck i bröstet.

Bara att inse.
Den här familjen mår bäst av rutin. Fasta sådana.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Tröst

Trösterik tanke 1: Det finns tillräckligt med böcker i världen för att jag alltid ska ha nåt att läsa. Utan böcker blir jag otrygg.

Trösterik tanke 2: Gammal kärlek rostar, men går att putsa upp. Igår återfann jag en gammal vän. Det känns otryggt utan människor som känner ens kontext.

Tröstrik tanke 3: Det kommer hela tiden nya mattor ut på auktion. Det är alltså inte kört. Varje gång.

Don't look any further

Jodå jag har landat något i mig själv igen.
Inte längre en alien i en främmande kropp, vilket ju känns positivt.

Däremot har jag börjat uppvisa oroande tendenser till regression i form av spellistor från nittiotalet och en pervers längtan efter att dansa till domsamma. Gärna iförd matlasserade hotpants och platåklack som när det begav sig.
Gjorde kanske inte saken bättre att gårkvällen spenderades i long lost friends ömma (och höggravida) sällskap där min djuptitt i champagneglaset framkallade än fler situationer till vilka spelades ett soundtrack av ömsom Corona ömsom M People och Robyn S.

Nuförtidens tacos, Amigo, Let's Dance, fredagsmys framför TV:n, ett glas vin (eller tre) och så seriös surfning på orientaliska mattor på auktion är ganska långt från gårdagens clubhopping.

Ett litet skav över att aldrig mera vara nyss fyllda tjugo, dricka drinkar på Malibu eller strårom och stå på ett dansgolv sex timmar i sträck. Ha ha, som om man hade pallat. Gravida vännen och jag tummade i allfall på att när hon kommer ur sin spädisbubbla ska vi stå där en dag, på dansgolvet, som knappt fyrtioåringar, önska pinsamma låtar och dansa sex timmar i sträck.

Rynkor ovanför knäna, nej inte än.

Jag vet inte varför. Men av min mamma fick jag i födelsedagspresent en bok om hur det är att blir äldre. Och inte lite äldre, som jag, utan om att bli 50+.
Jag vet som sagt inte varför. Förmodligen (ännu) ett utslag av min mors märkliga pedagogik av typen utgå från sig själv och få mig att förstå hur jobbigt det är att bli äldre (dvs hur jobbigt hon har det). Tråkigt då att jag i samma veva verkligen för första gången i mitt liv verkar ha drabbats av nån form av ålderskris och faktiskt tar åt mig å egna vägnar.

Alltså: Boken handlar om denna femtioplussares väg mot totalt kroppsligt förfall. Rynkor ovanför knäna, svällande överarmar och hänghaka. Kul.

Själv köpte jag en bok som handlar om dom sista åren före fyrtio. Då när folk verkar drabbas av Kris och antingen skaffar en unge till, renoverar eller skiljer sig. När man går upp i vikt oavsett vad man gör, och börjar fundera på hur man hamnade i ett radhus byggt -91 och inte på västkusten USA som man tänkte eller och att man inte hunnit bo bohemiskt i takvåning i Paris och inser att det dessutom nu kanske är helt kört.

Nu känns det ju mycket bättre.

Tisdag morgon

- Posted using BlogPress from my iPhone