Rynkor ovanför knäna, nej inte än.

Jag vet inte varför. Men av min mamma fick jag i födelsedagspresent en bok om hur det är att blir äldre. Och inte lite äldre, som jag, utan om att bli 50+.
Jag vet som sagt inte varför. Förmodligen (ännu) ett utslag av min mors märkliga pedagogik av typen utgå från sig själv och få mig att förstå hur jobbigt det är att bli äldre (dvs hur jobbigt hon har det). Tråkigt då att jag i samma veva verkligen för första gången i mitt liv verkar ha drabbats av nån form av ålderskris och faktiskt tar åt mig å egna vägnar.

Alltså: Boken handlar om denna femtioplussares väg mot totalt kroppsligt förfall. Rynkor ovanför knäna, svällande överarmar och hänghaka. Kul.

Själv köpte jag en bok som handlar om dom sista åren före fyrtio. Då när folk verkar drabbas av Kris och antingen skaffar en unge till, renoverar eller skiljer sig. När man går upp i vikt oavsett vad man gör, och börjar fundera på hur man hamnade i ett radhus byggt -91 och inte på västkusten USA som man tänkte eller och att man inte hunnit bo bohemiskt i takvåning i Paris och inser att det dessutom nu kanske är helt kört.

Nu känns det ju mycket bättre.

Fredagsrys

Och just som planerna är som intensivast och man inbillar sig att höljet står pall så slår frossbrytningarna, halskillet, skallebanken och kroppsontet till.
Het panna, iskalla ben.

Och helgen som är full full av härligheter som cirkus, middag, kalas och 4D-bio.
Sonen och mamman ligger nerbäddade i soffan och hostar lite lätt febrigt. Di klene.
Dottern och maken klappar och bäddar om. Di stabile.

En stadig Macallan och två alvedon får ta mig igenom helgen.