Att halka runt i en blötsnöig örfil

Alltså, jag ber om ursäkt.
Men jag klarar inte att vara positiv angående SKITVÄDRET i det här vintertraumatiserade landet.

Igår: En känsla av vår i luften, filt och gasolvärmare och ett glas rosé på en uteservering. (Södra Frankrike)

Idag: Iskall regnblandad blötsnö på hundbajsmarinerade is- och grustrottoarer med vidriga skummiga rännilar som bildar smutsbruna sjöar. (Stockholm)

Min hjärna utarbetar frenetiskt obskyra flyktplaner, vad som helst för att lämna landet som någon där uppe verkar ha spelat bort till Sibiriska steppen.

Nyskiten äpplamos

Nä, jag vet inte.

Jetlaggad, PMS:ig, frusen, renoveringsless, postprojektdeppad, besviken, nervös, orolig.

Det är nåt skit med den här årstiden.
Det hela ter sig trist, håglöst och hopplöst.

Mest PMS:en tror jag just nu. Fräser åt byggkillarna och har nolltolerans för strul i morgonrutinen.

Uärk.

Fryslort

Men jag fryyyyser ju!
Hela tiden nu.
Inifrån och ut. Att det redan börjat.
Och blir jag väl varm igen, blir jag för varm under lager av fleece och filtar och börjar svettas i ansiktet medan tårna fortfarande är iskalla.

I don't like this.
Mörker, kyla, fukt.
För nära Nordpolen för min smak.

Bora Bora

Och jag är så sjukt sugen på att boka resa - vartsomhelst bara det är varmt - att jag börjar slunga ut dom obskyraste förslag till maken. Jordanien? Eilat? Abu? Addis? Tonga? Ural? Kola? Barents? Nähä. Nä.