onsdag 9 mars 2011

Skiljelinjer i Dinogenerationen

Var på mycket trevlig pratmiddag igår med folk i fastighetsbranschen och kom in på sociala medier. Vår generation som redan börjar bli dinosaurier. Dom som vägrar Facebook och dom som använder det som sin primära kommunikationskanal och den stora misstänksamheten däremellan. Så kläcker någon ur non-FB-falangen att 'och det där med bloggar är ju heelt obegripligt'. Vad ÄR det för sorts människor som skriver, och än värre läser?! Hu och huga. En annan har ju bättre saker för sig, ett socialt liv att sköta osv.

Och sen chocken och blickarna när det kom fram att undertecknad bekänner sig till denna obskyra företeelse. Ha ha.

Det var kvällens clou.
Och lite senare: "man skulle inte kunna få veta vad den där bloggen heter..?"


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Cannes

6 kommentarer:

Malinka sa...

Ja, det där har man ju råkat ut för.

Nuförtiden är åtminstone alla jag känner vana vid att jag hänger på diverse sajter, bloggar och twittrar, så nu slipper man i alla fall förklara vad man håller på med.

Borde'nte du twittra, förresten? Känns som om det vore en Jennie-grej. :-D

Aggie sa...

Hehe! Det der skjer meg også;-) Blogging, som er så givende!

Nipe sa...

Haha, ja exakt det har man ju hört några gånger... När man försöker förklara att FB är ytterligare ett sätt att hålla kontakt med folk, frågar de vad det är för fel på telefonen. Då brukar jag fråga hur de reagerade när telefonen blev allmänt kommunikationsverkyg. Typ; vad är det för fel på brev?
Sociala medier ser jag som ett komplement.

Skånetös sa...

Precis, det är ju bara olika verktyg för kommunikation, alla med sina för och nackdelar.
Har som många andra flyttat från mina hemtrakter. Tack vare fb orkar jag hålla uppe kontakten med många fler gamla vänner än jag någonsin skulle gjort med hjälp av brev och telefon.

Jag är glad att du finns på fb och att du bloggar! :-)

Kajsa sa...

Jag brukar hålla tyst. Orkar inte förklara mer att nej, alla bloggar är inte "dagböcker på nätet" och betyder inte att ingen träffas längre i levande livet.

Annika sa...

Antingen förstår man, eller så förstår man inte. Jag har precis som Kajsa slutat förklara. Men jag provocerar gärna genom att komma ut som sociala medier-knarkare i "fel" sällskap, för att det ger mig en hint om hur personerna i sällskapet fungerar.