Jag pågår

I maggropen - eller själen - en sådan hunger.
Som ett svart hål som måste fyllas. Gärna med nåt low-carb.
Längs ryggraden små droppar svett efter promenaden till Söder,
Sweet Dreams inkorporerat i hjärnvågorna.

Ikväll fransk ost, handkavlat knäcke och ett glas vin.
Sen Läkerol.
Rythm is a dancer.

Vi kanske till och med ska testa ett gym på fredag.
My God.

Jag är ute och promenerar en stund på Mars, ok?

Det ska bli intressant att se vad denna (ålders?)kris i slutändan kommer att föra med sig.
Just nu funderar jag seriöst på alternativa livsstilar och förhållningssätt.
Spännande va.

Rynkor ovanför knäna, nej inte än.

Jag vet inte varför. Men av min mamma fick jag i födelsedagspresent en bok om hur det är att blir äldre. Och inte lite äldre, som jag, utan om att bli 50+.
Jag vet som sagt inte varför. Förmodligen (ännu) ett utslag av min mors märkliga pedagogik av typen utgå från sig själv och få mig att förstå hur jobbigt det är att bli äldre (dvs hur jobbigt hon har det). Tråkigt då att jag i samma veva verkligen för första gången i mitt liv verkar ha drabbats av nån form av ålderskris och faktiskt tar åt mig å egna vägnar.

Alltså: Boken handlar om denna femtioplussares väg mot totalt kroppsligt förfall. Rynkor ovanför knäna, svällande överarmar och hänghaka. Kul.

Själv köpte jag en bok som handlar om dom sista åren före fyrtio. Då när folk verkar drabbas av Kris och antingen skaffar en unge till, renoverar eller skiljer sig. När man går upp i vikt oavsett vad man gör, och börjar fundera på hur man hamnade i ett radhus byggt -91 och inte på västkusten USA som man tänkte eller och att man inte hunnit bo bohemiskt i takvåning i Paris och inser att det dessutom nu kanske är helt kört.

Nu känns det ju mycket bättre.