När jag ser skåningar på TV blir jag illa berörd.
Det är personligt.
Jag älskar Skåne.
Men.
Jag har normaliserat det dialektsbrus jag befunnit mig i de senaste tio åren så till den grad, att skånskan känns främmande och konstig.
Att lyssna på alltså.
Varje gång måste jag, med illa dold rädsla i blicken, fråga maken om jag låter sådär.
Jag hör ju inte riktigt själv hur jag låter.
Eller snarare, jag har en bild av hur jag pratar som inte verkar vara helt med verkligheten överensstämmande.
12 kommentarer:
Det är verkligen synd om du skäms.
Normaliseringen och utjämningen av landets dialekter är beklämmande. Vi tappar både rötter och identitet.
Jag arbetar dagligen med att försöka använda och ta till mig dialektala ord som försvunnit eller används mindre idag än förr. För att värna om något som känns värdefullt.
/Sydskåning
Nej nej. Jag skäms inte! Jag pratar bredare skånska än nånsin förr. Men jag HÖR inte hur det låter själv, och när jag plötsligt hör en annan skåning prata misstänker jag ju att jag låter likadant. Och det är inte så att jag tycker det låter fult, bara annorlunda och konstigt.
Jag samlar också på mormors ord och uttryck, ska se om jag hittar mitt gamla inlägg om det.
Självklart skäms jag inte för att prata skånska!! :-D
Aha!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Nu ser jag hur du hittade till mig. :-)
Man vill ju inte verka alltför paranoid, men det är alltid trevligt när mynt trillar ner.
Tål att upprepas: skorrande R och sköna vridljud är sexigt.
Kram, nollåtta-Rana
Då missförstod jag dig helt. Kanske blir jag ibland för rabiat i dialektdiskussionen att blicken blir aningen suddig.
Istället gläds jag alltså!
Vi kanske borde utbyta fraser och gamla ord!?
Får jag fråga vilken region du härrör ifrån?
Jo - här, känner du igen nåt..?:
http://tjockalocka.blogspot.com/2007/08/ovrderliga-uttryck.html
anna: Jajjemen! Född och uppvuxen i Höllviken, men har alltid känt mig mest som Malmöbo. Min mormor bodde i en inrökt tvåa i Slottsstaden. Där var jag ofta och gick också på förskola där.
Och du?
Jag saknar konstant Skåne. Men efter 10 år i Stockholm har jag som sagt fått ett annat bakgrundsljud och sakta vant mig vid hemmatanken. Men jag älskar att åka flygbuss från Sturup och höra chaufförens "Ja! Då va nästa TRIANGELEN".
rana: Japp!
Ystad [Yyyysta']
Egentligen den enda skånska dialekten nästan helt utan diftonger.
Jag är delvis uppväxt på Ystadsvägen, nästan i hörnet av Malmövägen.
Jag skorrar inte men blir trackad för min dialekt när jag rör mig utanför närområdet.
Världen är liten! ;-)
Ystad.
Framtidens stad.
Där maken planerar att gå i pension. :-D
Vi får väl se...
Apropå skånska ord så lärde jag mig under min lundatid det mycket användbara ordet "prega" av en Malmö-vän. Tyvärr låter det vidrigt på upp-svenska.
Jag läste faktiskt svenska, bl.a. fonetik, i Lund - det var kul! Skåningarna fick lov att skriva fonetiskt på skånska och vi andra fick skriva upp-svenska. Jag brukade, som en av få icke-skåningar i gruppen, få illustrera upp-svenska uttalsregler. :-)
Lovisa: Jajjemen!
Prega
Skrafs (skröfs)
Hutta
Halleda!
Fyra extremt användbara ord.
Och balle betyder rumpa.
Skicka en kommentar