Det är inte alls roligt att lämna två hysteriskt gråtande barn.
Barn som ropar "Mamma, gåååå inteeeee!"
Det var vad jag gjorde igår.
Jag har gjort det förut.
Jag kommer göra det igen.
Det är aldrig roligt.
Fruktansvärt.
Hjärtat värker.
Bad barnvakten att skicka ett sms när allt var lugnt.
Det tog två minuter, sedan kom ett sms.
Intressant att notera att två minuter, och två russinaskar,
efter att jag stängt dörren var allt frid och fröjd och harmoni.
Knut somnade i soffan framför Bolibompa och Carla somnade direkt vid nedläggning i säng.
I morse, när vi alla vaknade i samma säng, var det som om ingenting hänt. Barnvakten var jättesnäll och allt var jättebra och när ska hon komma igen? Inte ett spår efter några tårar.
Jag känner mig lurad. Och lättad. Och tänker att jag ska vidarebefordra denna erfarenhet.
Tårar och gråt behöver inte betyda att barn inte trivs eller mår bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar