Ambitiöst, precis som inbjudan förebådade.
Så pass att Kapten Krook skulle bleknat av avund.
Det sätter en viss ribba.
Särskilt om man är latent pysselfetischist som jag.
Ett drag jag försöker hålla i schack.
Men nu känner jag att den omsorgsfullt borträngda
överambitiösa läggningen håller på att spränga alla fördämningar!
Små askar ska tillverkas, det ska letas i veckor efter just det rätta gottet, dekorationen ska vara minutiös, jag kommer inte ha tid att blogga nåt mer...
K's treårskalas - HERE I COME!
3 kommentarer:
...att du orkar.
Lägg krutet nästa år i stället.
Jag tror barn nöjer sig med det lilla. Det är vi föräldrar som hela tiden ska slå på stora trumman.
Vi har pratat om kalas, Noel har bestämt själv hur han vill ha det. Han har noga berättat vilka han vill bjuda, vilket var 4 st. Han har vill att vi ska äta glass.
Han kommer vara mycket nöjd med det.
Ja. Nä. Jag orkar nog inte. Eller kanske lite. K bryr sig bara om en enda sak på sitt kalas när man frågar: Han vill ha Rosen! (den på princesstårtan...)
hahahha.
Rosen är jävligt viktig.
Skicka en kommentar