Jag pustar ut.
Tycker det är lite skönt att helgen är över.
Att det är måndag imorgon.
Få gå till jobbet.
Dricka kaffe.
Skoja.
En helg fylld med tidiga morgnar, parklek, lekpark, gnäll, gnäll, gnäll, utbrott, kalasförberedelser, protester, kan själv, vill inte, matkrig, nattningskrig, kalas, husvisning*, söndagsmiddag, syskonbråk, såpbubbelkrig, tvättstugan, plock, plock och städ.
Ibland ter sig jobbet som en viloplats i världsklass.
2 kommentarer:
Det beskriver min vardag så bra!
Ska genast visa min kära man ditt inlägg iom. att han tycker det verkar sååååååååååååååååå fridfullt att vara hemma. På jobbet är det såååååååååå hemskt jobbigt. Jag är övertygad om att det är mer "avkopplande" att jobba än att vara hemma. Det suger mer energi på gott och ont.
fru kaos: Jag som har provat båda, två gånger, kan med lätthet säga att det är betydligt mer avkopplande att jobba borta än att jobba hemma! Varför? Bland annat för att man faktiskt bestämmer över sig själv på jobbet (nu gör jag det här, sen detta och nä, nu vill jag ta en kaffe). Inget barn som ständigt vill något (ofta något annat än man själv). Jag var konstant stressad som hemmamamma. Men det är väl iofs olika det oxå.
Däremot kan jag tänka mig att gå ner i arbetstid såsmåningom - vi funderar på att båda gå ner till 80-90% efter Thailand.
Skicka en kommentar