Min pappas poem

Min far skrev i sin ungdom en fin liten dikt. Han reciterade den för mig när jag var liten.
Och jag har aldrig glömt den. Det finns något tryggt i den.
Aldrig tidigare nedtecknad. Aldrig förut publicerad. Jag ger er en liten skatt.

Regnets trista melodi,

spelar på min ruta.

Vemodet som är däri,

knappast går att muta.

I en lyktas karga sken,

står en skald och tänker.

Regnet droppar från var gren,

Gatans asfalt blänker.

(Börge Nielsen)