fredag 11 juli 2008
Sommarångest
Kan man ha det?
Jag känner i allafall ångest.
Olust. Oro.
Allt på en gång.
Kanske är det ett inför-semestern-syndrom. För just nu oroar jag mig för allt. Resångest, dödsångest, sjukdomar och olyckor. Vaknar i vargtimmen och har frossa. Det var så länge sedan senast att jag nästan glömt hur det var. Men påminns om att det är ett livslångt tillstånd. Bearbetar med kramar, sova nära, roliga planerade aktiviteter.
Önskar jag kunde skaka av mig olusten som en hund skakar vatten ur pälsen.
Jag känner i allafall ångest.
Olust. Oro.
Allt på en gång.
Kanske är det ett inför-semestern-syndrom. För just nu oroar jag mig för allt. Resångest, dödsångest, sjukdomar och olyckor. Vaknar i vargtimmen och har frossa. Det var så länge sedan senast att jag nästan glömt hur det var. Men påminns om att det är ett livslångt tillstånd. Bearbetar med kramar, sova nära, roliga planerade aktiviteter.
Önskar jag kunde skaka av mig olusten som en hund skakar vatten ur pälsen.
Pogo Pedagog
Sonens dagisavdelning är så ambitiösa. Vi gillar ju det. Det är pedagogiska temagrupper, det är teater och det är jämlikhetsprojekt.
Och så dessa satans sommarlovsuppgifter...
Förra året var det mönstertema. Under sommaren skulle barnen leta spännande mönster i omgivningen som föräldrarna skulle fotografera. Knut fullständigt ointresserad. Vid höstterminens start skulle barnen berätta om sina mönster. Det slutade med att vi dagen innan tog desperata kort av plankorna på balkonggolvet samt spjälorna i hissdörren som Knut 2,5 svamlade om på samlingen.
I år är det sommarsagetema. Barnen har fått med en liten knypplad docka hem, samt en tom sagobok i vackert marmorerat papper. Dockan ska följa med på sommarens äventyr och barnet ska skriva, måla och dokumentera dockans sommarsaga i den fina boken.
Vi (med sockerröster): -"Tar du med din docka på semestern nu Knut?"
Knut: -"Va? Vilken docka? Nä, dumma dockan, den får inte följa med."
Vi: -"Jo, men dockan ska ju följa med på äventyr, ska inte du och dockan bada lite nu?"
Knut: -"Nä. Jag slängde dockan. I soporna."
Vi vet ju alla hur detta kommer att sluta.
Och så dessa satans sommarlovsuppgifter...
Förra året var det mönstertema. Under sommaren skulle barnen leta spännande mönster i omgivningen som föräldrarna skulle fotografera. Knut fullständigt ointresserad. Vid höstterminens start skulle barnen berätta om sina mönster. Det slutade med att vi dagen innan tog desperata kort av plankorna på balkonggolvet samt spjälorna i hissdörren som Knut 2,5 svamlade om på samlingen.
I år är det sommarsagetema. Barnen har fått med en liten knypplad docka hem, samt en tom sagobok i vackert marmorerat papper. Dockan ska följa med på sommarens äventyr och barnet ska skriva, måla och dokumentera dockans sommarsaga i den fina boken.
Vi (med sockerröster): -"Tar du med din docka på semestern nu Knut?"
Knut: -"Va? Vilken docka? Nä, dumma dockan, den får inte följa med."
Vi: -"Jo, men dockan ska ju följa med på äventyr, ska inte du och dockan bada lite nu?"
Knut: -"Nä. Jag slängde dockan. I soporna."
Vi vet ju alla hur detta kommer att sluta.
Frukost på Viffany's
Inleder dagens hårda värv med frukost på Vickans, kvarterets stamfik,
i gott sällskap av annan hårt arbetande vän.
Maken hade osedvanligt konstruktivt frukostmöte igår på Sheraton.
Frukostmöten är underskattade, oavsett om dom är offentliga eller privata.
i gott sällskap av annan hårt arbetande vän.
Maken hade osedvanligt konstruktivt frukostmöte igår på Sheraton.
Frukostmöten är underskattade, oavsett om dom är offentliga eller privata.
torsdag 10 juli 2008
Ur balans
Ibland går det snett.
Saker som borde vara trevliga blir obehagliga.
Förutsättningarna för gårdagens vin och vänskap var optimala.
Solsken, semesterkänsla, rosévin, vänner.
Så drar ett mentalt orosmoln in, en nästan osynlig vändpunkt, en diskussion som borde vara lätt och fylld av konsensus. Men som förvandlas till en härd, ett stickande obehag, ett frätande. Helt olika frekvenser. Helt olika kausalitetstolkning. Och jag kan aldrig låta saker vara.
Två timmars bisarr och destruktiv jämställdhetsdiskussion senare och jag kände att förhoppningen om förlösning efter den tredygnspress jag haft ensam med barnen istället förvandlades till en fet antiklimax.
No hard feelings, det var bara väldigt dålig tajming.
Saker som borde vara trevliga blir obehagliga.
Förutsättningarna för gårdagens vin och vänskap var optimala.
Solsken, semesterkänsla, rosévin, vänner.
Så drar ett mentalt orosmoln in, en nästan osynlig vändpunkt, en diskussion som borde vara lätt och fylld av konsensus. Men som förvandlas till en härd, ett stickande obehag, ett frätande. Helt olika frekvenser. Helt olika kausalitetstolkning. Och jag kan aldrig låta saker vara.
Två timmars bisarr och destruktiv jämställdhetsdiskussion senare och jag kände att förhoppningen om förlösning efter den tredygnspress jag haft ensam med barnen istället förvandlades till en fet antiklimax.
No hard feelings, det var bara väldigt dålig tajming.
onsdag 9 juli 2008
tisdag 8 juli 2008
Med tre minuters marginal
YES YES YES!
Med tre minuter tillgodo sover nu barnen,
det ska korkas upp vin,
goffas Ahlgrens bilar,
och kollas Allsång på Skans!
Med tre minuter tillgodo sover nu barnen,
det ska korkas upp vin,
goffas Ahlgrens bilar,
och kollas Allsång på Skans!
Grovkökslängtan
Idag, när barnen badat, fullt påklädda i parkens plaskdamm, skulle jag kunna mörda för ett grovkök.
Gräsiga grusiga drypande galonbyxor, jeans och läckande stövlar.
Att slänga i en grovköksvask, hängas i ett torkskåp.
Nu stuvas det in i miniatyrbadrummet, sköljs i miniatyrhandfatet och hängs på tork på duschstången.
Gräsiga grusiga drypande galonbyxor, jeans och läckande stövlar.
Att slänga i en grovköksvask, hängas i ett torkskåp.
Nu stuvas det in i miniatyrbadrummet, sköljs i miniatyrhandfatet och hängs på tork på duschstången.
Samlaren
Vad är det som gör att varje gång jag går och handlar så fastnar jag framför bakhyllan? Botaniserar, rotar, letar.
Stoppar ner arrak, kokos, pecannötter och roliga strössel i korgen.
Nöjt pressar jag in inköpen i bakskåpet där det redan ligger kristyr på tub, guldkulor, mönstrade muffinsformar, pärlsocker, olika sorters choklad och viktiga saker som glykos och vaniljessens. Trycker igen dörren. Tillfreds. Om andan skulle falla på... kanske kokostoppar? Eller pecannötspaj? Fast jag vet att inget sådant kommer att bakas.
Vad ÄR det för nojja jag har?
Stoppar ner arrak, kokos, pecannötter och roliga strössel i korgen.
Nöjt pressar jag in inköpen i bakskåpet där det redan ligger kristyr på tub, guldkulor, mönstrade muffinsformar, pärlsocker, olika sorters choklad och viktiga saker som glykos och vaniljessens. Trycker igen dörren. Tillfreds. Om andan skulle falla på... kanske kokostoppar? Eller pecannötspaj? Fast jag vet att inget sådant kommer att bakas.
Vad ÄR det för nojja jag har?
Sommardagis
Sommardagis är jättejättebra.
Vårt sommardagis ligger nästgårds det ordinarie, där är en jättestor lekpark med cyklar, rutchkanor och små hemliga hus. Cyklar och bilar. Piratkostymer och dinosaurier. För barnen helt nya spännande leksaker.
Sommartempo, massor av personal.
Supertrion på plats.
Lugna morgnar, korta dagar.
Glada skrattbubbliga barn som vill gå dit "imorgon igen, visst?!".
Vårt sommardagis ligger nästgårds det ordinarie, där är en jättestor lekpark med cyklar, rutchkanor och små hemliga hus. Cyklar och bilar. Piratkostymer och dinosaurier. För barnen helt nya spännande leksaker.
Sommartempo, massor av personal.
Supertrion på plats.
Lugna morgnar, korta dagar.
Glada skrattbubbliga barn som vill gå dit "imorgon igen, visst?!".
Och alldeles utanför flyger hela livet förbi
Fem över nio var jag på Ryss-Konsum och handlade.
När jag klev ut ur affären stod en färdtjänstbuss på tomgång.
Full av äldre människor i gråa rockar och gråa hår, som stirrade tomt framför sig.
Styng i magen.
Mötte en gammal tants blick och log mitt mest smittande leende. Hon log tillbaka.
Äldre människor gör mig alltid gråtmild och magstyngig, hur lyckliga dom än må vara. Jag tänker på livets förgänglighet. Hur snabbt en människas dåd och gärningar faller i glömska. Dessa åldrade gråa, som en gång var fulla av liv och kraft, som befann sig mitt uppe i livet, kompetenta och kraftfulla i sina familjeliv och arbetsliv. Inflytelserika i olika sammanhang.
Nu sitter dom där. I bussen. Gråa och bortglömda av världen.
När jag klev ut ur affären stod en färdtjänstbuss på tomgång.
Full av äldre människor i gråa rockar och gråa hår, som stirrade tomt framför sig.
Styng i magen.
Mötte en gammal tants blick och log mitt mest smittande leende. Hon log tillbaka.
Äldre människor gör mig alltid gråtmild och magstyngig, hur lyckliga dom än må vara. Jag tänker på livets förgänglighet. Hur snabbt en människas dåd och gärningar faller i glömska. Dessa åldrade gråa, som en gång var fulla av liv och kraft, som befann sig mitt uppe i livet, kompetenta och kraftfulla i sina familjeliv och arbetsliv. Inflytelserika i olika sammanhang.
Nu sitter dom där. I bussen. Gråa och bortglömda av världen.
måndag 7 juli 2008
Lappkast vid läggdags
Jag har så extremt uselt dåligt tålamod vid läggdags.
Särskilt när jag är ensam vuxen hemma.
Det krånglas och trixas och byts kuddar, det är täcken som ska vara på andra hållet och så ska det sjungas sånger på särskilda sätt och slutligen det sista traumat. Leksaken. Värst är när sonen ska ha sina legogrejor i sängen. Dom går ofelbart sönder, delar lossnar. Då blir det nya krångel och trix och bryt.
Ikväll, efter en genommysig eftermiddag och harmonisk kväll, blev jag bara plötsligt tokarg på krånglet. Skrek och kastade iväg leksakshelvetet. Sonen gråthysterisk. Han ähähäälskar nämligen sitt flygplan. Dottern undrar vad som händer. Vill vara med i all action. Slutscen: sonen och jag tröstar varandra.
Jag är en lugn och balanserad mamma.
Särskilt när jag är ensam vuxen hemma.
Det krånglas och trixas och byts kuddar, det är täcken som ska vara på andra hållet och så ska det sjungas sånger på särskilda sätt och slutligen det sista traumat. Leksaken. Värst är när sonen ska ha sina legogrejor i sängen. Dom går ofelbart sönder, delar lossnar. Då blir det nya krångel och trix och bryt.
Ikväll, efter en genommysig eftermiddag och harmonisk kväll, blev jag bara plötsligt tokarg på krånglet. Skrek och kastade iväg leksakshelvetet. Sonen gråthysterisk. Han ähähäälskar nämligen sitt flygplan. Dottern undrar vad som händer. Vill vara med i all action. Slutscen: sonen och jag tröstar varandra.
Jag är en lugn och balanserad mamma.
Sista veckan
Det pissregnar.
Jobbmoralen börjar sina.
Mailen ändrar karaktär och är nu mest av typen "Out of Office"-reply;
"Jag är på semester och återkommer den 25 augusti".
Ringer man folk är det "Personen ni söker är på semester och återkommer den... 25 augusti".
Maken är i Almedalen.
Barnen är på sommardagis och har vattenlek och rum fulla av nya leksaker.
Sista skälvande veckan.
Nä, om jag skulle ta och ta mig själv på lunchrast?
Jobbmoralen börjar sina.
Mailen ändrar karaktär och är nu mest av typen "Out of Office"-reply;
"Jag är på semester och återkommer den 25 augusti".
Ringer man folk är det "Personen ni söker är på semester och återkommer den... 25 augusti".
Maken är i Almedalen.
Barnen är på sommardagis och har vattenlek och rum fulla av nya leksaker.
Sista skälvande veckan.
Nä, om jag skulle ta och ta mig själv på lunchrast?
söndag 6 juli 2008
Venuspenis
Apropå ben.
Jag rakar bara benen när jag ska på bloggträff.
Så att ingen ska komma och säga att jag är en både hårig och rabiat feminist.
Rabiat räcker.
Hur som.
Jag köpte mot min vilja en sån här Venus Vibrance.
Låter snarare som en dildo än som en rakhyvel.
Den verkar funka.
Reklamen på TV är skitfånig, det retar mig som fan att "Vibrance" är rosa och heter just så, medan den manliga, exakt likadana motsvarigheten, är mörkblå och heter "Active".
Dessutom sjunger dom följande jingel:
"I'm your Penis, I'm your fire, strong desire!"
Jag rakar bara benen när jag ska på bloggträff.
Så att ingen ska komma och säga att jag är en både hårig och rabiat feminist.
Rabiat räcker.
Hur som.
Jag köpte mot min vilja en sån här Venus Vibrance.
Låter snarare som en dildo än som en rakhyvel.
Den verkar funka.
Reklamen på TV är skitfånig, det retar mig som fan att "Vibrance" är rosa och heter just så, medan den manliga, exakt likadana motsvarigheten, är mörkblå och heter "Active".
Dessutom sjunger dom följande jingel:
"I'm your Penis, I'm your fire, strong desire!"
The naked truth
Så här var det egentligen. Väldigt väldigt trevligt. Vi åt fantastisk halstrad tonfisk på Pontus by the Sea, drack ett par flaskor rosé och skrattade väldigt mycket. Jag misstänker att några av de anslutande bloggarna tyckte det var en smula märkligt. Stämningen blogwise har ju inte alltid varit på topp så att säga. Anna har ju till och med fått tröstmail för att jag varit så elak mot henne. Fascinerande. Gulligt på nåt vis.
Men jag tror att Anna gillar mig stenhårt. Hon tycker åtminstone att jag har schyssta spiror.
Nej, vi delar inte samma resonemang. Men det gör inget. Hon vet var jag står. Jag gillar henne, hon är cool. Jag tror att hon kommer bli en sjusärdeles feminist såsmåningom.
Övriga bloggers var supertrevliga också. Göte, Quelle, Ting, Kattis och Wennberg. Roligt att träffas!
Men jag tror att Anna gillar mig stenhårt. Hon tycker åtminstone att jag har schyssta spiror.
Nej, vi delar inte samma resonemang. Men det gör inget. Hon vet var jag står. Jag gillar henne, hon är cool. Jag tror att hon kommer bli en sjusärdeles feminist såsmåningom.
Övriga bloggers var supertrevliga också. Göte, Quelle, Ting, Kattis och Wennberg. Roligt att träffas!
Bortsnäppta bobbor
När jag ser folk peta näsan offentligt och sedan snäppa iväg bobben i okänd riktning, börjar jag fundera på, att tänk om man hade samlat alla dessa snorbobbor, alla dessa miljoner snorkråkor, i ett berg. Hur stort skulle det berget vara, och hur äckligt hade inte det varit? Var tar alla bortsnäppta bobbor vägen?
lördag 5 juli 2008
Tortano to be
Och det blev ett fantastiskt "köttbröd" fyllt av prosciutto, mozzarella, kalamataoliver och basilika. Ska ta en kyddamad strax.
fredag 4 juli 2008
Ränneskitan gjorde susen!
Sprang rakt i armarna på min uppspelte vän från inlägget nedan - HAN FICK JOBBET! Klappar mig själv på axeln och njuter av att ha hjälpt till en liten ynka bit iallafall. Det känns superhärligt!
Två koppar kaffe och ränneskita
Jag är referens åt en god vän.
Jag känner mig både utvald och hedrad men samtidigt prestationsångest och svindel. Han är ju så bra! Och jag måste lyckas förmedla det på ett så fördelaktigt sätt som möjligt. Inte så att jag normalt sett har formuleringssvårigheter, men det känns viktigt det här. Jag har små gula lappar fullklottrade med bra buzzwords, seriösa superlativ och plats för plötsliga frågor. Det är nästan lika nervöst som att gå på intervju själv. Två koppar kaffe och ränneskita.
Jag känner mig både utvald och hedrad men samtidigt prestationsångest och svindel. Han är ju så bra! Och jag måste lyckas förmedla det på ett så fördelaktigt sätt som möjligt. Inte så att jag normalt sett har formuleringssvårigheter, men det känns viktigt det här. Jag har små gula lappar fullklottrade med bra buzzwords, seriösa superlativ och plats för plötsliga frågor. Det är nästan lika nervöst som att gå på intervju själv. Två koppar kaffe och ränneskita.
torsdag 3 juli 2008
På min gata i stan
Det är alltid ett vemod i att vara sist kvar i stan. Sammanhanget man befinner sig i glesas ut tills man nästan blir osynlig. Känslan av att alla andra har planer. Samtidigt tycker jag att Stockholm är som skönast när man är ensam på trottaren och asfalten ångar av värme. Livsrum i stan. Det börjar nu. Vemodets njutning.
onsdag 2 juli 2008
Dagens Stepford
Två plåtar Polly-muffins, två plåtar rosa sega franska maränger, åtta laggar pannkakor,två matsäckar packade.
På jakt efter den tid som flytt
En strimma doft av tantparfym i rulltrappan. En doft av tvål och 4711.
Och swischt är jag tillbaka i min mormors damfrisering, där tanterna kom med sina lila hår och skulle få dem lagda. Varje vecka. Det var blå läggningsvätska och tångondulering över öppen gaslåga. Permanenter. Schamponeringar. Papiljotter. Och så mormor i sin rock och trätofflor. Där doftade det pudrig tantparfym och helt och rent av tvål. Där befann jag mig ofta, lätt febrig, och insöp doften av en svunnen tid.
Och swischt är jag tillbaka i min mormors damfrisering, där tanterna kom med sina lila hår och skulle få dem lagda. Varje vecka. Det var blå läggningsvätska och tångondulering över öppen gaslåga. Permanenter. Schamponeringar. Papiljotter. Och så mormor i sin rock och trätofflor. Där doftade det pudrig tantparfym och helt och rent av tvål. Där befann jag mig ofta, lätt febrig, och insöp doften av en svunnen tid.
Tidsodyssé
Kom över bok i antikvariat, tio spänn, boken om Ediths* liv. Min favoritpoet, mina tonårs själsliga ångests musa. I Ipoden Vaya con Dios från åttionio. På kroppen en liten rutig blus som föranledde kommentarer om femtiotal.
En tidsodyssé såhär på onsdagen.
*Edith Södergran
En tidsodyssé såhär på onsdagen.
*Edith Södergran
tisdag 1 juli 2008
Sommarväder
Vad är det för ett land där barnen, alldeles mitt i sommaren, går klädda i galonbyxor, jackor och sydväst? Där dom vuxna dock härdar ut med sina vita kallnoppiga soltörstande ben i sommarshortsen.
Mitt i sommaren och mulet är mer regel än undantag. Axlarna hinner aldrig slappna av så mycket av värmelindat välbehag att det når in i själen. Alltid detta tvivel, detta mentala bagage, denna väska, fullpackad med extrakläder, stövlar, galonisar. Alltid den mentala förberedelsen på kyla, regn och inställda grillningar, bröllopsfest under presenning, ösregn i midsommarsillen. Vi tar en nubbe till och låtsas som ingenting. Håller god min, men fryser inombords.
Det var först efter tre, fyra veckor i fjärran östern som den konstanta värmen ristades in i mitt kroppsminne. Som värmen verkligen trängde allra längst in, och gjorde livet lätt. Enda sällskapet en solhatt.
Alla borde få ha det så. Det är synd om svensken.
Mitt i sommaren och mulet är mer regel än undantag. Axlarna hinner aldrig slappna av så mycket av värmelindat välbehag att det når in i själen. Alltid detta tvivel, detta mentala bagage, denna väska, fullpackad med extrakläder, stövlar, galonisar. Alltid den mentala förberedelsen på kyla, regn och inställda grillningar, bröllopsfest under presenning, ösregn i midsommarsillen. Vi tar en nubbe till och låtsas som ingenting. Håller god min, men fryser inombords.
Det var först efter tre, fyra veckor i fjärran östern som den konstanta värmen ristades in i mitt kroppsminne. Som värmen verkligen trängde allra längst in, och gjorde livet lätt. Enda sällskapet en solhatt.
Alla borde få ha det så. Det är synd om svensken.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)