Sommarväder

Vad är det för ett land där barnen, alldeles mitt i sommaren, går klädda i galonbyxor, jackor och sydväst? Där dom vuxna dock härdar ut med sina vita kallnoppiga soltörstande ben i sommarshortsen.

Mitt i sommaren och mulet är mer regel än undantag. Axlarna hinner aldrig slappna av så mycket av värmelindat välbehag att det når in i själen. Alltid detta tvivel, detta mentala bagage, denna väska, fullpackad med extrakläder, stövlar, galonisar. Alltid den mentala förberedelsen på kyla, regn och inställda grillningar, bröllopsfest under presenning, ösregn i midsommarsillen. Vi tar en nubbe till och låtsas som ingenting. Håller god min, men fryser inombords.

Det var först efter tre, fyra veckor i fjärran östern som den konstanta värmen ristades in i mitt kroppsminne. Som värmen verkligen trängde allra längst in, och gjorde livet lätt. Enda sällskapet en solhatt.

Alla borde få ha det så. Det är synd om svensken.