Känslomässig bergochdalbana. Nyss känns allt toppen fint och hunky dory. Sekundsenare än nyss känns allt nervöst förfärligt och what the F:igt. Förmodligen rätt naturligt med tanke på att vi befinner oss i en tornado av saker-som-händer, omringad på alla fronter i renoveringsträsk, bygganmälningar, styrelsefjäsk, städ- och saneringar, pack- och flyttkaos, utomlandsflytt, skolval, resor och omorganisationer. Här gäller det att navigera säkert och inte tappa fokus.
Uppe i nya lägenheten nyss och nu sitter vi båda och deppar. Fattar inte hur dom ska hinna klart till torsdag lunch (vilket är allra allra senast) så att vi kan ta dit sanerarna inför inflytt tidig fredag morgon. Det blir hur fint som helst, men det känns som galet mycket kvar. Hey, nu är det ju inte jag som är byggledare va, men det är svårt att inte lägga sig i planeringen. Dyrt som fan är det också.
Barnen bröt/rök just ihop och sitter nu medelst tvång nertryckta i varsin soffände framför "Vår vän Kalle".
Nä. En kopp Zoegas på det här.
Ho ho.
6 kommentarer:
Var glad om du går hyfsat hel genom detta. Ingen mänsklig varelse ställer några krav på mental balans med en agenda som er.
Styrkekram!
Jobbigt.
Föregående talare satte tonen.
"Ingen mänsklig varelse ställer några krav på mental balans med en agenda som er."
Haiti liksom bleknar.
Jobbigt.
Man kan vara i tillfällig mental obalans även om Haiti inte bleknar.
Det är det där med relativitet so alltid spökar.
Tråkigt med anonyma satiriker.
Tack Anna! :-)
Imponerand av era projekt - och barnen kommer berikas av nya omgivningar och upplevelser, Go! :-)
Och absolut ingen ironi inbäddad.
Anonym sitter själv framför sin dataskärm i ett iland och gnäller säkerligen över problem då och då.
Skicka en kommentar