Varför kan barn inte nångång se dom stora perspektiven?
Vem BRYR sig om vem som öppnade dörren/tryckte på hissknappen/åkte främst på pulkan senast?? Snacka om att fastna i helt oväsentliga detaljer.
Jag kan bli så sjukt trött på barnens jämförelsebråkande, konstanta detalj- och egofokus. (Kanske för att jag är ensambarn och aldrig fattat grejen?)
I min värld bestämmer man sig först vilken film/vilket godis/vilken knapp man har LUST att se/äta/trycka på. I syskonens värld spelar det ingen roll, bara man får göra först/göra tvärtom och viktigast: BESTÄMMA.
Jag ba: -"Men släpp det! Vad spelar det för ROLL om syrran sitter främst på pulkan igen?? Det viktiga är att vi kommer HEM, så att vi kan göra nåt KUL sen istället för att stå här i snön och kylan i trekvart och BÖLA!"
Sonen tittar på mig. HELT oförstående.
15 kommentarer:
Ojojoj, ensambarn. Få rätt, få mest är allt. ;)
Oj oj Vad jag känner igen det där..
Ibland kan bli alldeles galen över något man inte ens vet vad det är..när man är 2..bara det att syrran fick är nog fel liksom..Ha ha ..Så kan det vara
Kajsa: Näää... Tvärtom. Jag vill kanske bara ha två bitar choklad, inte fem som är "min halva". Ett syskon måste bara ta alla fem, bara för sakens skull, right?
Få rätt vet jag inte heller. Det var ju alltid föräldrarna som hade rätt. Men lite kanske..? ;-)
Inspiration kan vara så frustrerande i den åldern!:-)
Från ett ensambarn till ett annat: syskonbråk är fan som att hamna i ett parallellt universum...!
Tredje oförstående ensambarnet anmäler sig!
Fattar ingenting av de där rättvisebråken jag heller. Kan inte helt sällan påträffas ca 16.45 i Vasaparken vrålandes: "Livet ÄR orättvist!!! DET SPELAR INGEN ROLL vem som SPRINGER FÖRST nerför backen!"
Malinka: Å hohoho! Låter på pricken som undertecknad! Sådana saker vrålas alltså parallellt i Vasa- resp Tessinparker om eftermiddagar... :-)
Jo, men tydligen blir det fel och orättvist även om det inte finns något syskon att dividera med... Antingen blir det fel för att hen _inte_ får göra något, eller för att hen får, eller för att det görs i fel ordning eller... (Ja, jag har en enveten 2½-åring hemma)
Dessutom har jag och min bror aldrig haft de där rättvisebråken.
Det handlar inte om vem som skall komma först ner för backen... Jag tycker att den här boken ger en hel del bra råd för att lösa de där knutarna: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0380799006
Utveckling kära vänner. Test av gränser. Hitta sin plats. Konkurrens och hävdande.
Helt enkelt livet.
Like it or not
:)
Rusty: Boken beställd! Alltid bra att lära sig nya angreppssätt.
Vi har ändå ganska lite syskonkonflikter har jag förstått, men dom få vi har gör mig tokig. Och det tror jag hänger ihop med att jag inte är van själv. Säger kompiar som själva är syskon... :-)
Gah, känner igen. Hissknappen - det är såå viktigt för treoetthalvtåringen.
Fast det är sant - jag är en av mååånga syskon så det rinner av mig rätt fort.
Jag var ensambarn i elva år. Min mammas väninna hade en son som var ett år äldre än jag. Och jisses vad vi slogs. Om allt. Eller så var det jag och den två år yngre kusinen som slogs. Minns hur vi satt i deras kök och hans mamma fördelade 33 cl läsk mellan mig, honom och hans fyra år yngre bror. Med sked för att det skulle bli rättvist. När kusinen godkänt innehållet i de tre glasen tog jag snabbt en klunk och ropade triumferande:
- Haha jag fick mer än dig!
Behöver jag säga att kusinen blev hysterisk och föräldrarna inte sååå glada?
Instämmer. Vad är problemet?, undrar ensambarnet ofta. Dessutom är ju myten att ensambarnen är egoister som roffar åt sig bara just en - myt. Man är nöjd med det man får, därför att det inte är en tävling. Att som ensambarn dela en godisskål med någon som vuxit upp med syskon (läs: min man) är en mardröm. Man tvingas hetsäta som en bulimiker för at över huvud taget hinna smaka innan han tömt skålen.
Jag är oftast helt oförstående inför mina fyra barns syskonbråk. Men jag börjar lära mig.
Jag vet inte Annika, min man är ensambarn och jag har syskon, men det är jag som inte hinner smaka något av godiset om jag inte slänger mig över skålen... ;-)
Skicka en kommentar