torsdag 11 februari 2010

Att kapitulera

-"Mamma, jag är... kär i dig." Och så fnittriga händer för treå'thalvtansiktet, rödblossigt kikande ut för att se hur det mottas. -"Jättekär."

Och hjärtat sväller och slits i tusen lyckliga bultande bitar och jag blir alldeles tjock i halsen. Älskar. Älskar så.


Sen en lång utläggning om kärlek.

Om till exempel bästisen: -"Jag älskar honom, jättemycket, men jag är inte kär i honom."

1 kommentar:

Fina sa...

Åhhh, jag fick varma pussar å kramar av min treåthalvtåring - formuleringarna i denna ålder är så raka - går direkt in i hjärtat - man vill liksom spela in och bevara, för alltid. :-) Underbart!

Kan man frysa tiden?