Aktivitet i sänghalmen

Idag kom the cable guys och drog i ett multimediauttag i nytapetserade väggen.
Prisa bredbandet!
Men nu funkar inte TV:n.
Det är också helt kolsvart i vardagsrummet eftersom vi inte fått lamporna att funka.

Därför ligger det just nu två pers i bingen med varsin dator i knät.

Våååning

Över hundra kvadrat är våning va?

Vi säger det.

Vååååning. Vååååååååning.
Tjoho - jag bor i en våning!

(Märkligt ord förresten. Vå-ning.)

Första natten

Däckade klockan tio efter att förgäves och gråtfärdigt försökt lokalisera sängben och kaffefilter bland hundra kartonger.
Således ligger vi nu i golvhöjd.
Men nio timmars obruten sömn gjorde susen och nu är den ledbrutna kroppen visserligen öm men full av ny energi.

Kaffefiltrena (en grundläggande nödvändighet) återfanns i kartongen "Sista lådan mög och skit, samt havrekuddar".

Känslan är mycket bra. Det känns redan hemma här. Det är nåt i väggarna. Och kanske det faktum att utsikterna visserligen är pretty much samma som förut, bara lite högre upp.

Evighetsmaskin

Imorgon bitti ska jag ta ungarna och dra på utefrulle, om vi hittar nåt morgonöppet fik. Flyttgubbarna lär väl hänga på låset strax innan åtta.

Nu är vi så sjukt trötta på att packa att vi bara kastar ner saker i lådorna, och klistrar på etiketter med kombinationerna "Galonbyxor & Champagne", "Överblivna glas & toarent" samt rätt och slätt "En jävla massa onödiga prylar".

Jag tror jag ska bli djupt asketiskt religiös och avyttra ALLT materiellt. Leva i säck och aska. Ur hand i mun.

Nu börjar det slinta

Bra där när den enda mat man har hemma är en burk fiskbullar och man inser att man packat ner konservöppnaren nånstans i en av de åttio flyttlådorna. Och alla är trötta och hungriga och sura. Finfint.

Vissa veckor

Det blir skitbra det här.
Kontoret är toppen, jag får eget rum och egen lina.
Lägenheten såg jag inte, sju slovaker sov stenhårt och vägrade öppna efter tufft night shift.
Visserligen får vi bo i källarnivå, men hey, det lär finnas en uteplats på innersidan!

Och så kom sista restnoterade tapeten idag. Så den hinns förmodligen också slängas upp innan inflytt fredag morgon.

När den här veckan är över ska jag boka en rikigt hård kotknäckande thaimassage, äta en svinstark vindaloo och sen bara lägga mig i nya sovrummet med FAN-TAS-TIS-KA röda boudoirtapeter och bara dö (sova).

Emotionell smälta

Känslomässig bergochdalbana. Nyss känns allt toppen fint och hunky dory. Sekundsenare än nyss känns allt nervöst förfärligt och what the F:igt. Förmodligen rätt naturligt med tanke på att vi befinner oss i en tornado av saker-som-händer, omringad på alla fronter i renoveringsträsk, bygganmälningar, styrelsefjäsk, städ- och saneringar, pack- och flyttkaos, utomlandsflytt, skolval, resor och omorganisationer. Här gäller det att navigera säkert och inte tappa fokus.

Uppe i nya lägenheten nyss och nu sitter vi båda och deppar. Fattar inte hur dom ska hinna klart till torsdag lunch (vilket är allra allra senast) så att vi kan ta dit sanerarna inför inflytt tidig fredag morgon. Det blir hur fint som helst, men det känns som galet mycket kvar. Hey, nu är det ju inte jag som är byggledare va, men det är svårt att inte lägga sig i planeringen. Dyrt som fan är det också.

Barnen bröt/rök just ihop och sitter nu medelst tvång nertryckta i varsin soffände framför "Vår vän Kalle".

Nä. En kopp Zoegas på det här.
Ho ho.

Vänner i nöden

Vi flytt int.
Jo, hundra meter.

Och jösses vilken hjälp och glädje att kunna lämna upp barnen till dagisbästisarna en hel lördag så att vi kunde packa sextio kartonger ifred. Nu är läget, om än inte klart, så i vart fall under kontroll.

(Förutom det faktum att vi har ett helt extraförråd i källaren som vi inte vet vart vi ska flytta innehållet till. Men det är en separat utmaning.)

Fem stora stark

Så har jag avverkat utvecklingssamtal, förhandlat villkor för Bryssel, skrivit projektplan för detsamma, planerat makens pågående snabbvisit dit för att reka skola och bostad, beställt tapetrulle som fattades till ena sovrummet mitt i tapetseringen (gulp!), fått första fakturan för renoveringen (dubbelgulp!), fått ilande besked från stadsbyggnadskontoret och haft byggsamråd med dito handläggare per telefon (nä, det är inget kulturminnesmärkt gärdeskök vi river ut, promiss!), varit hos coachen och fått hjälp att mentalt sortera samt packat ner skira moccakoppar och cognacskupor i lådor.

En benknäckande thaimassage och fem stora stark i rask takt på det hade suttit fint nu.