Skaljacka

Om man känner mig vet man att jag inte är friluftstypen.
Snarare den diametrala motsatsen.

På universitetsutflykterna i skogen travade jag runt i för tunn finjacka och högklackat.
Min sambo lantmätarinnan fick mig att inköpa mina första Tretorn inför dom många exkursionerna till geologiska rullstensåsar och avloppsreningsverk.
Men det var i stort sett it.

Därför förstår jag min omgivnings munterhet när jag visar upp mig både i fleecetröja och skaljacka. Och liksom ursäktar mig, alltså det här är ju inte jaaag, men du vet!

Maken (14 år sen vi träffades för första gången idag!) är ju naturligtvis den som inskaffat dessa persedlar åt mig i trängda situationer, och jag har tacksamt tagit emot. Men det är inte jag.

Jag kör helst min stickade Busneljacka och kalvskinnsstövletterna ända in i november, om det går. Det gör det sällan. Och bävern fick jag hänga undan av etiska och relationspolitiska skäl.

Men det är så härligt, detta, med vänner som garvar läppen av sig när jag visar mig i fleece eller kommer in på en bar i turkos SKALJACKA.