Urban misfit

Sonen önskade neonrosa nagellack.
Han är väldigt noga med färger. 'Urban misfit' heter denna färg.
Sen blev det lite blått glitterlack på tårna också.
Notera gärna "tatueringen" på benen. Det är permanent märkpenna.

Tappad styrfart

Nu har jag liksom tappat styrfart.
Orkar inte riktigt engagera mig i jobbets
alla nya, spännande utmaningar.
Men lyckades ändå pressa fram en femsidig PM
inklusive analys av EU's nya reformfördrag.

Hamnat i jobbdipp.
Tänker mer på körsbärsklockor från Marc Jacobs, grillad halloumi samt vår förestående Thailandsresa.

Jag läser bloggar, kollar Ebay och blir allmänt störd av alla mailnotifikationer som blippar upp på skärmen.

Kör Alt tab mellan Ebay och EU's nya konstitution.

I eftermiddag möte på Näringsdepartementet,
hoppas träffa vännen P utöver det sedvanliga EU-mötet.

Veckans vintips

Jag bjuder på det.
För den här gången.

83933 Hunter's Pinot Noir (2005), 169:-

Ett fantastiskt vin från Nya Zeeland. Beställningssortimentet.
Ska beställas i flera exemplar, samtidigt som after shaven från fredagens misslyckade vininköp bytes.

Kakbuffé på Kaknäs

Lite romance med brudarna

Romantikpaket är klass på spahelg med Feliciaorden.

(Svar:
JA, vi har hemliga riter.
JA, vi bär älghuvuden och dricker hästblod.
JA, vi hoppar runt nakna i badskum.
JA, vi pratar bara kändisskvaller och kacklar.)

Eller hur?

Kärlek är ett grönt pulver

När man har två små barn som råkade komma väldigt tätt är det inte alltid man minns varför man älskar den man delar föräldraskapet med.

Men så.
Så slår det en med full kraft.

Det är inte bara det självklara i själva delandet av föräldraskapet,
stenkollen på dagismatsäckar och galonbyxor, VAB:ande, hämtningar och lämningar.

Det är inte bara de gemensamma intressena för boende, resande och livsnjutning,
maten, långkoken, vinet.

Nej,
det är när han kommer hem sent efter en egenkväll på stan.
Knivskarpt snygg i kostym med manschettknappar.
Och är helt lyrisk.
En pappkasse i handen.
I kassen ett grönt pulver, vitmossa och bark.
Han ska plantera om våra orkidéer, bigtime.
Och mer än så - han har anmält sig till orkidékurs och är helt hänförd.

Då flödar mitt hjärta!

Mannen, myten... i tågtidningen

Örebro

Vilken härlig stad! Solen skiner och luften är kall och klar. Slottet ligger som en historisk och vacker koloss, kringgärdad av vatten, mitt i stan. Vi konfererar i tornrummet. Fräscht. Ikväll blir det spökvandring på borggården. Stabilt.

Slottet

Min låga tröskel...

Happ. Nu är jag där igen.
Har haft barnen med ensamt ansvar hela dagen.
Och kvällen.
Nu sover ena och andra tjatar hål i huvudet för att slippa sova.

Och jag.
Jag är fan helt slut.
Stirrar tomt framför mig.
Deppar.
Har ont överallt i kroppen.

Bara för en ynka dag.
Jag säjer ju det - jag fattar inte hur andra står ut.
Som är ensamma flera dagar i sträck!

*ryyser*

Och jag har ändå ett jobbinternat och en tjejhelg att se fram emot.

Färga håret svart och bli en låsman

Rubriken ska jag förklara en annan dag.

Men.
Kommer hem, stressad som sjutton.
Ska hämta barn på dagis och innan dess fixa mellis.
Kan inte öppna dörren!
Överlåset, som vi aldrig låser, kärvar.

Städtanten har låst bägge låsen (bra).
Försöker i en kvart.
Trycker till dörren, drar i den, ¨skjuter den uppåt,
trixar, fixar, mixtrar.
Kommer fan inte in!
Får panik (som alltid).

Ringer maken som befinner sig i Malmö.
Deklarerar att jag måste ringa en låssmed. Akut!
Han lugnar.
Frågar om jag inte kan gå ner till skomakaren på hörnet
och be dom böja till nyckeln, eller följa med upp.

Rusar ner till stor kraftig skomakarlärling.
Jodå, han böjer gärna till nyckeln.
"Och funkar inte det, kom tillbaka så följer jag med och öppnar.
Såna lås är skitlätta att forcera."

Lyckligtvis funkar det med tillböjda nyckeln.
Och jag slipper se hur enkelt det är att ta sig in i vår lägenhet.

Erik Dahlbergsgatan

Jag älskar Erik Dahlbergsgatan!
Måste bara säga det.

Nu på hösten är allén alldeles fantastisk;
ett ändlöst valv av självlysande knallgula löv,
kantad av små butiker som lockar med hemgjord choklad,
nysockrade jungfrubröst och smarta saker.
Jag får känslan av att bo i en väldigt liten by,
fast ändå alldeles mitt i en stor stad.

Elvismackor och friterade Bounty's

Arv och miljö.
Och gammal vana.

Funderade en sväng på varför jag är så omåttligt förtjust i "franska" frukostar.
Vitt bröd, marmelad, kaffe. Typ.

Kan det ha något samband med att jag är uppvuxen på rostat bröd med jordnötssmör och apelsinjuice?

Blir man nånsin normal efter en sådan uppväxt?

Kanske även därför jag blir alldeles till mig av Nigellas Elvismackor med banan och peanut butter stekta i smör, eller hennes friterade Bounty's...

Kort kräksjuka

Min kräksjuka är över.
Det blev bara dom två otäcka gångerna på jobbets WC,
och sedan sov jag i drygt två timmar när jag kom hem.

Kan vinterkräksjuka vara så kort?

Jag börjar spekulera i alla möjliga dödshotande sjukdomar annars.




(PS. Och nej, det är det i vart fall INTE. Det somliga i detta nu inbillar sig. DS.)

Vinterkräksjuka??

Fy satan.
Plötsligt illamående på jobbet.
Svirr i huvudet.
Kräks upp surt kaffe och grön jävla algjuice.
(Som jag köpt på Pressbyrån till frukost)
Genom näsan.
Två gånger.
Mascaran rinner längs kinderna.

Sen ynkar jag mig till stationen.
På tåget.
Tar med en soppåse från kontoret.
Ifall ifall.
Halvligger över bordet i dvala.
Säger åt folk som vill sitta att gå.
Ingen är svårövertalad.
På T-banan och så hem.

Nu nerbäddad i säng.

Fy satan.

Fula fullkorn

Det bästa som finns
på helgmorgnar
är vitt rostat bröd
med lagrad cheddar
och god marmelad

och kaffe med varm mjölk
apelsinjuice
nykokt ägg

Ett fullkorn kommer aldrig ens i närheten av den njutningen.

Ett upprop

Snälla snälla snälla ni.
Vad ni än gör.

SE TILL ATT DELA PÅ FÖRÄLDRALEDIGHETEN!

Oavsett vad. No matter what.
En kort parentes i livet.
Helt säkert den allra viktigaste parentesen.
För BÅDA föräldrarna.
Och barnet/n.
Det lönar sig. För alla inblandade.

Jag lovar.

E du rent slaud??

Min hembygd.
Den skånska slätten.
Där talas det skånska som skånska ska talas.
Jag får både välbehagsrysningar och äckelkänslor.

Varsågoda - ett radioklipp från Trelleholla:

À la carte

Aaahhh...
Lunch med long gone nästkusin på trevligt ställe.
Fönsterbord.
Snygga människor.
Vällagad mat med finess.
Espresso.
En liten tryffel till densamma.
Nästkusinens treat.

Hjärnblödningen från imorse som bortblåst.

Fredag morgon

Hur ska man undvika hjärnblödning på morgnarna?
Min lämning idag.
Bara att få på kläderna på två ungar tar i snitt 43 minuter.
Under tiden blir jag genomsvettig och får tunnelseende.

Två michelingubbar och en svettmorsa slängs/slänger sig sedan in i hissen efter
sedvanligt "jag-vill-trycka-på-knappen"-trauma,
ner till äckelvagnen (full av gamla kexrester och utspilld risifrutti)
och ut i regnvädret.

Insåg att C fått fel vantar, tygvantar som fröknarna klagat på.

Väl hemma är jag tvungen att duscha och sätta på en stor balja kaffe.
Orkar inte ens titta på all skit som ligger i drivor överallt;
kläder, ren tvätt, smutsig tvätt, gårdagens matsäck, förrgårdagens pizzarester, gamla vällingflaskor som gömts och jäst och luktar ruttet ägg, oöppnad post, öppnad post.

Börjar jobba en timme försent. Tinningen bultar, man kan nästan se blodkärlen.

Makens hämtning i eftermiddag. Aaah.
För att överleva har vi Rättvisemärkt lämningar och hämtningar.

Föräldramöte i generation X

Föräldramöte på C's småbarnsavdelning.
Fnittriga föräldrar som sitter på små barnstolar.
Skalar en clementin.
Räcker upp handen.
Tittar förstulet på varandra under lugg.
Pratar fruktstund och galonvantar.

En mamma tyckte barnen skulle få en dator.
Det tyckte inte fröken.
Det blev en konstig stämning.

När luciafikan kom på tal blev allt bra igen.
Glitter i håret kan alla relatera till.

En bajskorv i ett påskägg

Ja? Det är tydligen vad som visas på TV just nu.

Nu har bajskorven skinnjacka på sig och sjunger i en mikrofon:
"Jag hoppas du blir skitglad"

Bolibompa.

Vårt nya favoritprogram.

Shoppingglädje...

Inne i Sturegallerian.
Snabb scanning av affärer efter halvtrist seminarium på Grev Turegatan.
Efter två minuter börjar jag svettas.

Oljerock med teddyfoder.
Tung väska.
Lossar på halsduken.
Går in i en affär.
Öppnar jackan.
Kallsvettas.

Provar tre plagg.
Obarmhärtigt ljus.
Håriga ben.
Svettglansig panna.
Tunnelseende.
På med alla varma kläder igen.
Betalar.
Rusar ut på Sturegatan för att få luft.

Det var längesedan shopping var njutbart.
Aldrig på vintern, när konstrasterna mellan varma ytterplagg och
shoppinggalleriornas värme kolliderar.

Inser varför jag numera istället köper en massa saker på internet.

Sköna söndag

Jag gav maken en bok i present;
Jens Linders "Långkok", efter tips från vännen P.

Själv gav jag mig ett par romaner och en fantastisk bok om
pastelliga cupcakes (muffins).

Baktanke? Nej. Bara omtanke...

Och under klänningen tar hon små kliv

Det var han.
Han var där.
I programmet Mia & Klara,
och sjöng sin egen låt.
Han har blivit äldre.
Jag kände inte igen honom.
Men det var han.
Och en rysning for igenom mig.
Av minnen.
Nostalgi.

Jacob Hellman.

Min dag - TGF

Jag kollar mailen.
Jag hämtar kaffe, mjölk och ett glas vatten.
Jag ringer chefen för ett stort företag och pratar studiebesök och vin.
Jag bokar fika till internationell delegation och får frågan "dammsugare eller morotskaka?".
Jag redogör för den amerikanska inställningen till Europas klimatarbete.
Jag sammanfattar Parismötet.
Jag får en förfrågan om att föreläsa om vad som är på gång på energiområdet i EU.
Jag svarar en japansk delegation på en massa frågor om värmepumpar.
Jag kollar upp ett hotell i Gamla Stan.
Jag mailar regeringskansliet om uppdaterad agenda för nästa veckas delegationsbesök.
Jag får förfrågan om medverkan om middag på Stadshuskällaren.
Jag kollar med maken om hur hans nästa vecka ser ut.
Jag får uppskattande mail från mina energikollegor i England som jag träffade i Paris.
Jag bokar tågbiljetter och taxi till delegationen.
Jag proväter lunch med kollegorna på Lifestyle dit vi ska ta delegationen nästa vecka.
Jag rapporterar in en interimsrapport i vårt EU-skolprojekt.
Jag gör min reseräkning och får bråka lite om en arbetsmiddag.
Jag tar en paus och bloggar.
Jag är jävligt trött.

Thank God it's Friday.

På väg hem

På väg hem. En ganska bra resa, men jag är sliten efter långa dagar med direkt påföljande middagar. Jag representerar Sverige och förväntas svara på frågor rörande allt från vårt energisystem till vår historia och framtid. Sover dåligt. Antecknar flitigt. Smiter iväg för en crème på stan. På väg hem. Saknar familjen så det värker. Polen om en månad.

Operan

Vinbar i väntan på taxi

Päronkaka i halvtid

Rendez-vous på Grisfoten

På restaurang Grisfoten. Omringad av bräkande amerikaner. En av dom skrikbräker "steam power" tjugonio gånger i mitt öra. Och vill veta vad jag tror om Kyotoprotokollets genomförande och geotermisk energi. Bla bla. Men crème brûlén var iallafall god.

Briocher och flan

Galeries Lafayettes

Charles de Gaulle, futuristisk betong

På väg till Paris

Resfeber och det ständiga dåliga samvetet

Resfeber. Parisresa imorgon. FN-möte.
Har inte helkoll på innehållet.

Blir alltid lättretad innan resa.
Maken spänd. Mobiliserar kraft för att ta hand om barnen i två dygn.
Lättretad han med.
Sonen gnällig. Dottern arg.

Söndagsmiddag med komplikationer.
Ett par sammanbrott. Tårar, skrik, kladd och klet.
Stämningen spänd.

Resfeber. Ska äta middag med en massa chefer imorgon kväll.
Prata om sånt jag inte har full koll på. På engelska, kanske franska.
Samtidigt kaos på jobbet som jag lämnar över till kollegor.
Dåligt samvete för att jag lämnar hemmet och barnen två dygn.
Vet att maken kommer vara trött och sliten på onsdag.

Alltid detta dubbelsamvete.

Minikjol

Det såg så snyggt ut på bilden.
Smal kvinna i min ålder.
Stickade strumpbyxor.
Stickad tjock tröja.
Halsduk nonchalant virad runt halsen.
Och så en liten jeanskjol modell miniskirt.

Så jag köpte en sån.

Söndag i parken. Insåg varför man aldrig, aldrig, aldrig nånsin
ska köpa minikjolar. Det går inte att böja sig i dom, på något enda vis, utan att
hela ändalykten syns, eller befarar synas. Det går inte att röra sig i dom, inte att se avslappnad, bekväm eller cool ut i dom. Definitivt inte att gå i trappor eller cykla.

Väck päck dumma kjol.

Tonåringar

Tittar på filmen "Hipp hipp hora" som går på fyran.
Det gör ont i magen.

Vill inte att sonen och dottern nånsin ska vara tretton år och så utsatt.

Kärleksförklaringar

Sonen i en känslig fas i livet.
Gråter för att Nicke Nyfiken måste åka ensam i en bur till Afrika.
Sympatistrejkar när dagiskompisen fått en smäll av annan kompis.
Älskar sin kompis.
Älskar sina gosedjur.

Och idag, efter junibacken och fruktlöst tjat om klubba:
"Men mamma. Jag ÄLSKAR klubban."

Tja, ger lite perspektiv på hans kärleksförklaringar.

Köksfascisten

Min man har ett analt drag.
Han älskar att städa köket.
Kliniskt.
Inte en pinal framme.
Allt avtorkat i minsta skrymsle.

Resten av lägenheten: Ett bombnedslag.
Det bekommer honom inte.
Köket är ju operationsbart.

Den nakna trollkonstnärinnan

Jag är feminist.
Jag gillar inte utvik.
Jag tycker stripptease är själva symbolen för ett vidrigt patriarkatiskt samhälle.

Men, jag erkänner mig besegrad.
Från den första dag jag såg henne för ganska länge sedan
har jag bara älskat hennes show.

Hon är ju fantastisk!!!

KLICKA HÄR

Statusrapport

Håller på att sätta samman ett intrikat program till en expertdelegation som kommer hit om två veckor för att granska svensk energipolitik.

Addandet på Facebook har nått en ny dimension. Jag håller på att förlora kontrollen. Alla känner alla och människor dyker upp som svapmar ur jorden.

Skolar in dottern på dagis med ena handen, lämnar nycklar till mäklare med den andra.

Läser på om CleanTech och kommersialisering av småskalig energiteknik inför stundande FN-möte i Paris som min chef bangar och skickar mig i frontlinjen på.

Får ett Facebook-meddelande från min nästkusin som jag inte sett sen 1990.

Läser "Castor får punka" för sonen och försöker förklara varför Tiger blivit av med sitt skutt.

Hanterar "Dear Madam"-mail och påminner mig att avboka ett hotellrum samt skriva ut en rapport om offentlig finansiering av stödprogram.

Frågar dagiskompisföräldern om han vill skicka med en beställning på ankfett från Frankrike.

Får kärleksbett som syns som röda pärlband längs armarna av dottern.

Missar kaffet två dagar i rad för att parkkompismammans son inte vill leka med oss. Abstinensen är svår. Tar med eget kaffe för säkerhets skull idag.

Mitt liv i en liten låda just nu.

Ett litet får?

Ett litet får, en halv ficklampa, vaxat snöre i fyra färger, en tesil, såpbubblor, en hammare, ett öroninstrument, en höna, ett halvt paket näsdukar, en sjörövarkrok.

Två öronsnäckspluttar, ett mobiltelefonbatteri, en gammal blöja, en lessen tax, en bonde, ett munspel, ett grusigt russin, en socka, ett viktigt papper, en mugg, ett tåg, en skruvmejsel, en ballong inuti en flaska, femtusen utplockade våtservetter, en gammal kossa.

Jag plockar upp en miljard prylar från golv, hyllor och håligheter inför städtantens ankomst imorgon.

Min skivsamling

Jag minns alldeles för tydligt hur jag
när jag var yngre tyckte att folk som
fastnat i sin gamla musiksmak från hundra år
tillbaka var patetiska.

Jag kollar min skivsamling.
Jag kollar mest-spelade-CD's.
Jag konstaterar:
Jag är extrem-patetisk.

Måndagkväll på SVT1

Varför kollar jag just nu på ett finskt program med en galen kvinna i svart huva som håller för öronen, en uråldrig skäggubbe i hatt som skriker "NO!" och "Gimse!" och en naken skynkman som pratar om purjolök.

Har jag verkligen inget bättre för mig?

Till exempel gräddstuva lite savoykål?

Gamla spöken i parkleken

Apropå spår i kroppar och år som förflutit.
Stod mitt i en lerpöl med ena barnet ätandes grus
och andra barnet gungandes med en massa andra barn och...
...och mitt gamla Lunda-ragg! Med son.

Trots hål i jackan och trötta spår under ögonen
fick jag ge mig tillkänna.
Visar sig att vi nästan bor grannar.
Peppargatan.

Konstigt. Konstigt att där var man då,
på Lundakarneval och allt var ansvarslöst
och skrattigt och billig öl
och jag bodde på Parantesen och hade
världens coolaste jeans.
Och nu är man här och är varken cool
eller ansvarlös men jävligt lycklig.
Och så står man plötsligt med sitt gamla
ungdomsragg och småpratar om dagis
och inskolning som om vi bara upptog ett
samtal där det slutade.

Bästa pannkakstipset!

Det är inte ofta min mamma får cred från mig,
men nu ska hon faktiskt få det.
Hon skickade nämligen ett urklipp
med världens bästa tips till alla
pannkaksälskande barnfamiljer:

Finriv en morot och blanda ner i pannkakssmeten!
När du steker pannkakorna syns det inte, bara som små prickar på ena sidan.
Det smakas inte heller.
Men ger pannkakorna betydligt högre fiberinnehåll.
Och föräldrarna lite mindre dåligt samvete.
Så kan man sleva på lite mer sylt...

Vi har provat, flera gånger.
Barnen märker ingen skillnad.
Alla glada och nöjda!

Spår i kroppar

Fattade grejen med ansiktsboken.
Gråtmilda minnen och magsvirriga nostalgier.
Har hittat en gammal kanadensisk utbytesstudent.
Och en kär gammal vän från jättelängesen.
Båda rörde upp en massa minnen hos mig.
Vill nästan gråta lite,
jag blir sån när människor som kände mig förr dyker upp.

Och tankar.
Vad är tid?
Hur länge är tretton år?
En vecka?
Eller endast spår i våra kroppar?