Apropå spår i kroppar och år som förflutit.
Stod mitt i en lerpöl med ena barnet ätandes grus
och andra barnet gungandes med en massa andra barn och...
...och mitt gamla Lunda-ragg! Med son.
Trots hål i jackan och trötta spår under ögonen
fick jag ge mig tillkänna.
Visar sig att vi nästan bor grannar.
Peppargatan.
Konstigt. Konstigt att där var man då,
på Lundakarneval och allt var ansvarslöst
och skrattigt och billig öl
och jag bodde på Parantesen och hade
världens coolaste jeans.
Och nu är man här och är varken cool
eller ansvarlös men jävligt lycklig.
Och så står man plötsligt med sitt gamla
ungdomsragg och småpratar om dagis
och inskolning som om vi bara upptog ett
samtal där det slutade.
2 kommentarer:
Wow.
Ja visst är det märkligt det där med folk från förr.
Faktum var att jag i ett rosésnurr hade bjudit in ett ex. från 1993 via fejsboken. Det var den unga pojken som tog min oskuld. I lördags stod han i min hall som en vuxen man. Hela grejen var så jävla märklig men samtidigt härligt att få knyta igen säcken som för mig har varit öppen sen 1993.
han, som råkar vara vår granne, och min man är med i föräldrarådet på dagis. de pratar snöskottning i badkar, lundaspex och potträning och ser viktiga ut i sina skåneuniformer. världen är liten, eller var det lund? eller gärdet?
Skicka en kommentar