onsdag 24 oktober 2007

Min låga tröskel...

Happ. Nu är jag där igen.
Har haft barnen med ensamt ansvar hela dagen.
Och kvällen.
Nu sover ena och andra tjatar hål i huvudet för att slippa sova.

Och jag.
Jag är fan helt slut.
Stirrar tomt framför mig.
Deppar.
Har ont överallt i kroppen.

Bara för en ynka dag.
Jag säjer ju det - jag fattar inte hur andra står ut.
Som är ensamma flera dagar i sträck!

*ryyser*

Och jag har ändå ett jobbinternat och en tjejhelg att se fram emot.

2 kommentarer:

S... sa...

Nä du, jag har den största respekt för ensamstående föräldrar! Imponerande!!! Själv har jag en hel helg att se fram emot ganska snart, måste hitta på mycket underhållning....och inte i parken!

Malinka sa...

Ja, du är normal! *pustar*