Fattade grejen med ansiktsboken.
Gråtmilda minnen och magsvirriga nostalgier.
Har hittat en gammal kanadensisk utbytesstudent.
Och en kär gammal vän från jättelängesen.
Båda rörde upp en massa minnen hos mig.
Vill nästan gråta lite,
jag blir sån när människor som kände mig förr dyker upp.
Och tankar.
Vad är tid?
Hur länge är tretton år?
En vecka?
Eller endast spår i våra kroppar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar