Rubriken ska jag förklara en annan dag.
Men.
Kommer hem, stressad som sjutton.
Ska hämta barn på dagis och innan dess fixa mellis.
Kan inte öppna dörren!
Överlåset, som vi aldrig låser, kärvar.
Städtanten har låst bägge låsen (bra).
Försöker i en kvart.
Trycker till dörren, drar i den, ¨skjuter den uppåt,
trixar, fixar, mixtrar.
Kommer fan inte in!
Får panik (som alltid).
Ringer maken som befinner sig i Malmö.
Deklarerar att jag måste ringa en låssmed. Akut!
Han lugnar.
Frågar om jag inte kan gå ner till skomakaren på hörnet
och be dom böja till nyckeln, eller följa med upp.
Rusar ner till stor kraftig skomakarlärling.
Jodå, han böjer gärna till nyckeln.
"Och funkar inte det, kom tillbaka så följer jag med och öppnar.
Såna lås är skitlätta att forcera."
Lyckligtvis funkar det med tillböjda nyckeln.
Och jag slipper se hur enkelt det är att ta sig in i vår lägenhet.
1 kommentar:
Ha, ha! Den var bra du. Och lite skrämmande... går att producera ett manus på den idén.
Skicka en kommentar