Fredag!

Fredag!

Rapport från Bryssel (herr C)

Angående potentiell holk i Bryssel:

"Rue Stevin känns som ett alternativ. Just nu är det ett företag som hyr in sju slovaker i lgh som låg och sov när vi stormade in i holken. Vilken cirkus! Mäklaren råkade dessutom ofrivilligt knocka en fläskläpp på städtanten så att hon började böla. My god!. Dock nära till tubstationen Maelbeek för vidare transport två stationer till Diamant."

Bacchus spelar på gitarren

Skenheliga äro de som påstår att dom blott och endast dricker vin för att det är gott.
Känslan mina vänner, känslan.

Två glas Chateau Labadie 2005 och torsdagskvällen med färdigköttbullar och kisskalsonger förvandlas plötsligt till en inte alls helt oangenäm afton.

Kryptiskt

Det är inte bara Kalla.
Jag tror att också jag kommer ta guld.
På tisdag.
:-)

Strutfotboll

Varför kan barn inte nångång se dom stora perspektiven?
Vem BRYR sig om vem som öppnade dörren/tryckte på hissknappen/åkte främst på pulkan senast?? Snacka om att fastna i helt oväsentliga detaljer.

Jag kan bli så sjukt trött på barnens jämförelsebråkande, konstanta detalj- och egofokus. (Kanske för att jag är ensambarn och aldrig fattat grejen?)
I min värld bestämmer man sig först vilken film/vilket godis/vilken knapp man har LUST att se/äta/trycka på. I syskonens värld spelar det ingen roll, bara man får göra först/göra tvärtom och viktigast: BESTÄMMA.

Jag ba: -"Men släpp det! Vad spelar det för ROLL om syrran sitter främst på pulkan igen?? Det viktiga är att vi kommer HEM, så att vi kan göra nåt KUL sen istället för att stå här i snön och kylan i trekvart och BÖLA!"

Sonen tittar på mig. HELT oförstående.

Dagens rätt

Idag blir det för övrigt fiskgratäng med fetaost och dillsås i det Tjockalockska hemmet. Femåringen har skalat potatis (now we're talking what's up with that children thang), smulat fetaost, rört sås och dukat "fin restaurang" med pappas whiskyglas till mjölken.

Paschadottern ligger å sin sida njutningsfullt slängd över soffan som Kalle Anka och pillar sig i naveln (I wish, tror det pillas längre ner) och kollar på Piff&Puff med nappen i mungipan.

I'm happy.

Fem stora stark

Så har jag avverkat utvecklingssamtal, förhandlat villkor för Bryssel, skrivit projektplan för detsamma, planerat makens pågående snabbvisit dit för att reka skola och bostad, beställt tapetrulle som fattades till ena sovrummet mitt i tapetseringen (gulp!), fått första fakturan för renoveringen (dubbelgulp!), fått ilande besked från stadsbyggnadskontoret och haft byggsamråd med dito handläggare per telefon (nä, det är inget kulturminnesmärkt gärdeskök vi river ut, promiss!), varit hos coachen och fått hjälp att mentalt sortera samt packat ner skira moccakoppar och cognacskupor i lådor.

En benknäckande thaimassage och fem stora stark i rask takt på det hade suttit fint nu.

Luvan Lennart with crew

Jag vill bara hälla i mig en trippel maltwhisky och somna i soffan.
Istället hetsäter jag nougatfyllda seafruits och packar ett oändligt antal Blå Blom-koppar i låda efter låda.

Luvan Lennart et crew ska hämta åttiofem kartonger på min fölsis.

Försöker kränga vår finfina art déco-möbel på Blocket (omöjligt) samtidigt som jag letar på Bukowskis efter en semiantik (läs: skabbig och sliten) matta till matsalen.

Avslutar måndagen med en prickigkorvmacka och ett glas mjölk.

Renovering pågår.

Renovering pågår.

Le projet Bruxelles

Nästa vecka en avgörande vecka för Bryssel-projektet.
Då ska skolor inspekteras och lägenheter kollas och dealas med.
Hoppas hoppas kunna hitta nåt schysst i samma område.
Känns helt overkligt och just nu är fokus packa och flytta in i nya semifärdiga holken. Prio två att få godkänt av styrelsen att flytta köket, och hoppas hoppas på att stambytet sker under vår bortavaro.
Sen Bryssel.

Sonen: -"Det blir inga problem. Jag KAN ju engelska redan: Van, to, tee, fåå, fajv! Maj nejm is Knut!"

Halv sju hos dig

Lyxigt att slänga på sig nyinköpt trasa från Barcelona, taxklackarna och möta maken i hotellobby för en fördrink samtidigt som barnen hämtas på dagis för fredagsmys med the one and only fantastic barnvakt.

Glida hand i hand nerför Skånegatan för att sedan vika av på en gatan med ö-namn. Knacka på en dörr i ett historiskt bevingat hus och bli bjuden på den mest utsökta supé av gammal kär vän med fru. Både lägenheten och den vackra och spirituella hustrun var nya för oss, vilken föranledde en smått behaglig och pirrande känsla av "Halv åtta hos dig". Som snabbt övergick i ren skrattfest bland pingviner och får!

Vi fick en djupt koncentrerad och rik räk-bisque, serverad med en Nils Oscars kalasöl.
Sedan ett helt fantastiskt mört och långstekt (låg temp, minst 3 h i ugn) lammlägg med potatis- och palsternackspuré. Till detta ett Nebbiolo.
Avslutningsvis en i perfekt balans sötsyrlig citronfromage med Grand Marnier-marinerade jordgubbar. Ett La Salle (muscat) i glasen.

Kan man ha en bättre fredagskväll?

Pappa 90 år!

>En vacker sommarkväll 1996.

Idag fyller min pappa 90 år. Ja, det är en ansenlig ålder, jag har en halvbror som är närmare 60.

Min pappa var 54 år när jag föddes, han hade levt ett halvt liv innan mitt liv började. Det är speciellt att växa upp med en äldre förälder, det finns fördelar och det finns nackdelar. Att veta att tiden är begränsad på ett faktiskt och påtagligt sätt.

Jag har skyndat mig att älska honom. Velat hinna med en massa saker och göra honom stolt. Han fick se mig ta examen, få mitt första jobb, gifta mig och få två barn. Jag tror att han är stolt.

Dom senaste två åren har min älskade pappa sakta försvunnit in i sig själv. Det är sorgligt och hjärtekrossande, men att växa upp med en äldre förälder förbereder en ganska väl på den brutala åldrandeprocessen. Min sorgeprocess började för många många år sedan.

Grattis på födelsedagen, pappi.
Jag älskar dig!

Bajsbakterier

Min man har lättare bacillskräck.
Inget han erkänner sådär direkt, men man fattar ju grejen när han backar ut från restaurangtoaletten och kung-fu-sparkar upp dörren utan att vidröra något.

Idag kom ett mail, apropå vår pågående renovering.

"Älskling,
Badrumsgruppen har 20-50% på sitt sortiment.
Ska vi ta och slå till på en rörelsestyrd kran till gäst-WC:t?"

Veckans sista backe

Imorgon ska jag förklara för en ny chef (inte min, än) hur viktig vår verksamhet är och hur viktigt det är att vi får bedriva den som vi planerat, även efter omorganisationen.

Så svårt, därför att jag är så känslomässigt engagerad, och svårt när jag som person är inblandad och inte bara arbetsuppgifterna.

Att jag till och med tänker på vad jag ska ha på mig och vilket röstläge jag ska använda.

Att kapitulera

-"Mamma, jag är... kär i dig." Och så fnittriga händer för treå'thalvtansiktet, rödblossigt kikande ut för att se hur det mottas. -"Jättekär."

Och hjärtat sväller och slits i tusen lyckliga bultande bitar och jag blir alldeles tjock i halsen. Älskar. Älskar så.


Sen en lång utläggning om kärlek.

Om till exempel bästisen: -"Jag älskar honom, jättemycket, men jag är inte kär i honom."

Dax för cava!

Om exakt tio minuter kommer GD, min chef samt min kollega in på mitt rum för en fördrink och en fläsksvål. Mycket märkligt.

Sitter i möte. Hungrig.

Sitter i möte. Hungrig.

Välja kaka

Välja kaka

Superstylat i Madrid

Superstylat i Madrid

God morgon! Vaken sen 04, nu går jag på

God morgon! Vaken sen 04, nu går jag på planet!

Egentligen.

Ett så enkelt ord, men så sjukt svårt att uttala. Tydligen.

E-JE-N-T-LIGEN.

Egentligen.

Så varför envisas en massa människor med att säga:
E-JE-NG-K-LIGEN.
??

Vidrigt. Är vad det är.
Egentligen.

I-lands?

Destination: Madrid

Däst efter härligt avpänd och kanongod söndagsmiddag hos vänner på gatan. Men måste uppbåda ork och hjärnklarhet (trots cask strength på Macallan) för att packa väskan med både kostym och rätt USB med presentation.

Imorgon går taxin till Arlanda 05:00 för vidare färd mot Madrid och maratonmöte i dagarna tre. En resa inte särdeles avundsvärd m a o.

Häng med!

Söndag hos lustiga familjen

Söndag hos lustiga familjen

På teater med dottern

På teater med dottern

Dubbelgångare - (nowadays)

Min man tycker att likheten är så slående att han inte vet var jag slutar och Skalman börjar. Eller nåt.

Dubbelgångare - (once upon a time that is)

Den enda jag nånsin blivit mistaken for - och betänk att året var 1992 eller möjligen 1993 - men effekten slående eftersom jag gång på gång blev ombedd att skriva autografer. Snart visste jag inte var jag slutade och var Kelly började. Jag låg på ett piano och sjöng medan Brandon spelade.

Synkronistiskt nog heter vi båda Jennie. I verkligheten.

Nu börjar dottern...

Badrumsscen. Morgondusch. Jag kommer ut ur densamma, dottern kommer in för att kissa.

-"Varför har du så. Lååååååång. Rumpa. Mamma? Jättelång rumpa, varför är ser den ut så? Då gör det väl jätteont att bajsa?"

Oh my.

I businessloungen i Köpenhamn

I businessloungen i Köpenhamn

Här går det unnan med den billige leverkorven!

Igår fick vi nycklarna till holkish.
På eftermiddagen träffade vi byggaren uppe i kvarten, och sprang igenom rummen och pekade och virrade och förklarade.
Imorse klockan sju lyste det däruppe.
Ikväll när maken gick upp för att tejpa upp elritningen ringde han ner helt stumchockad och sa att hela lägenheten var golvtejpad, maskerad och tapetnedriven, verktyg och spackel stod i prydliga högar och arbetet var tydligen både påbörjat och framskridet.

The hantverkare from heaven?
Vad är haken?

(Tror jag vet. $$$$$$$.)

Söner och smicker

1. Vid frukosten. Jag dricker ett glas apelsinjuice.
Sonen tittar på mig från sidan. Stenallvarlig.

-"Mamma. Du ser ut som en gris när du dricker! Vet du det?"

2. I sängen vid sagoläsning. Jag skrattar. Sonen tittar på mig rakt framifrån. Stenseriös.

-"Mamma. Du har bäverlånga tänder. Dom längst fram! Jättelånga."