Dubbelgångare - (once upon a time that is)

Den enda jag nånsin blivit mistaken for - och betänk att året var 1992 eller möjligen 1993 - men effekten slående eftersom jag gång på gång blev ombedd att skriva autografer. Snart visste jag inte var jag slutade och var Kelly började. Jag låg på ett piano och sjöng medan Brandon spelade.

Synkronistiskt nog heter vi båda Jennie. I verkligheten.

Rödvinsromantik

Nu ska jag förlora mig i gamla minnen en stund; rota fram albumen från analogkamerans tid, från den kanske bästa tiden - Lundatiden, såhär i backspegeln heeelt romantiserad och befriad från tentaångestens ständiga börda och bakfyllans spyångest.

Så ska jag minnas mina fina vänner, dom som jag har kvar, och ska träffa på fredag, och försöka berätta för var och en av dom vad jag minns och hur mycket jag tycker om dom. Rödvinskärlek är den bästa kärleken.

Felicia 2008

Årets Feliciahelg närmar sig. Elfte året. Åtta kvinnor. Åtta ingenjörer med hår på benen. I år är mitt år, och det innebär stort ansvar och minutiös planering. Tyvärr kan jag inte avslöja några planer här, inte bara för att det är en orden med tystadsplikt jag ingår i, utan för att flera av medlemmarna läser dessa rader.

Men champagnen som är vårt signum kommer vara kyld, bastun kommer vara varm, maten kommer vara utsökt och sällskapet delikat. Be sure. And watch out.

Mannen med hatt

Sonen toppade med 39,6 i feber vid läggdags igår.
Bara att göra lappkast i planeringen, man börjar bli van.
Eftersom jag hade obligatorisk effektmåls- och verksamhetsstyrningskurs (kli kli klåda) hade mannen med hatt första tjing på VAB:en.
Mannen (eller hatten?) som liksom bara 'passar på' att baka bröd, handla nya bubbelpatroner, fylla vinkylen samt brassa dubbla pannkakslaggar på högsta speed när jag trillar in som en trasa genom dörren.

Jag kom iallafall ihåg blommorna.
Ljusrosa gladiolius.
Den 26 augusti 1995 hånglar jag nämligen upp maken för första gången.

I give you: BusBernes Babes 1995!

Året är 1995.
Jag och vännen K är med i Melodifestivalen.
I bakgrunden doar Johansson och Lindström.

Helt utan självdistans ger jag er: BusBernes Babes!
Ett stort TACK till Berne, mannen, myten, som räddat denna skatt till eftervärlden!

Fångad i ett fisknät - helvete!

Snart, redan idag kanske, kommer jag att publicera något MYCKET speciellt på min blogg.
Jag vill flagga för det redan nu.
Det ni kommer att få se är helt sensationellt.

Jag sjunger och dansar i guldlädershorts.
Nittonhundranittiofem.

Titta in ikväll.