Lite naket

Ahmen det är så sött!
Skägg-Anders (ordföranden) kommer nerhasande i blårandig badrock och sin Head&Shouldersflaska instoppad under armen. Mäklarnissen på 3tr strax därefter. Själv åker jag upp i bygghissen, med håret i orange turban medan maken är på väg ner för att fylla på toapapper på gemensamma muggen.
Man kommer varandra nära när man är i ilandsnöd.

Islossning

När det liksom hopat sig en rejäl hög med beslut som måste tas så tar jag dom.
Bokade äntligen piletter till både USA och Indien utan minsta tvekan om vilken flight och vilket bolag och vilken seating. Hämtade min engelska jacka med nytt blixtlås som varit på lagningssemester över Nordsjön. Bokade färg och klipptid hos den där frisören som jag velat gå till i tre år.

Och köpte sen ett modemagasin och min favoritchoklad och satte mig i soffan och tryckte båda.

Åssa åttaårig bröllopsdag förstås

Ståskumpa vid diskbänken med framtrollade snittar mot fonden av en dammig plast.
Ah, det är härligt. Karrleken.
Ett år är det sjurätters på F12, ett annat är det såhär.

Hygienlogistik

Naturligtvis uppstod en viss nattlig förvirring när frystoan plötsligt flyttats ut i vardagsrummet.
Således nattvandring från säng till toa via vuxensäng och tillbaka ett par varv.
Halv fyra gav jag upp. Låg och vred mig i vargtimmesångest innan jag klev upp tio i sex.
Alltså fatta. 05:50 drog jag på mig fleecejacka och trätofflor och tog hasande bygghissen ner sju våningar, ensam ner i en mörk grusig källare och in i ett litet duschbås där varmvattnet lät vänta på sig.
Sen satte jag i linserna över diskbänken och fick på tusch på fransarna medelst gryningsljus och puderspegel innan jag drog till tåget fem i sju.
På eftermiddagen duschade vi ongarna i källaren innan vi släppte in dom i dammet. Lönt.
Söndagens flytt till compact living fyra pers i etta ter sig plötsligt lockande.

Allt är precis som det ska.

Allt är precis som det ska.

Ett hem i ruiner

Kvart över sju imorse blev jag utkastad ur mitt eget badrum av fyra män i blåkläder.

Vi vandrar som rymdfolk via luftslussar.

Imorse duschade jag här.

Sextio år gammal skit.

Förberedelser.

Kvällens meny bestod av:
Privatimporterad champagne, nibblets av hembakat surdegsbröd med hemgjord tryffelpaté.
En förrättstrio bestående av en miniråraka med forellrom, en gubbröra på kavring samt en räkcoctail med chili och mango.
Confiterad anka, persiljeslungad gnocchi, hemkokt rödlöksmarmelad och en kryddig plommonchutney (med plommon från Duvbo) toppat med gulbetschips.
Karamellig äppelpaj med mjuk vaniljglass.
Kaffe och praliner från Ejes choklad.

Vi är fortfarande inte klara med disken.

Småstadskänsla

Och just som vi satt där och jobbmötade i höstsolens varma strålar,
så strök en välbekant silhuett förbi med raska steg och Iphonen ipluggad i hörselgångarna. Herr C, i kostym men för dagen utan tyllkjol.
Tio minuter senare passerade makens chefapa i full kareta, och även hon blev indragen i fredagseftermiddagens dekadens.
På väg hem cyklade barnvakten förbi, ivrigt vinkande.
Så hämtar man barnen, går hem genom parken och springer in i tre känningfamiljer vid fläderbersån.

Arbetsmöte.

Arbetsmöte.

Personligt

Vägs ände.
Eller, en början.
Eller, tillbaka till gå.

Ett kuvert märkt "personligt" väntade på mig innanför dörren idag.
Och inuti detta, en märkligt motriktad vädjan. Sprungen ur sitt eget lilla helvete, men felfelfelformulerat på så många vis.

My mother. Detta fenomen av kärlek och vrede, ömhet och förakt.
Hon tror hon gör en pudel, hon tror hon sträcker ut sin hand.
Hon vill ses, hon vill tala, hon vill ha min hjälp.

Och jag känner hur det kokar inuti. Hur den säkert uppriktiga andemeningen blir till stoft och intet med meningar som "Det måste ju finnas en anledning till att du tagit mer och mer avstånd från mig de senaste tio åren, en anledning som jag är totalt ovetande om."

Jamen eller hur. Och det är ju just det.
Jag ska nu få chansen att förklara mitt agg, för att det ska "kännas bättre för dig efteråt". Kastar igen ut fula kroken om pappas försämrade hälsa och korta tid kvar.

Själv förstår hon ingenting. Har inget ansvar alls som hon kan se eller förstå.
Och med alla de försök genom åren till förklaring har jag bara fått påslängda lurar, martyrskap och "jag förstår inte alls vad du menar! Jag som alltid...".
Förnekelsen är total. Smärtan för stor.

Och inte förrän hon har en uns aning om sitt eget ansvar i relationen kan det ju nånsin bli bättre. Inte förrän hon säger "jag vill förstå hur du känner, och jag förstår att jag sagt och gjort saker som inte varit bra".

Och jag blir så oändligt sorgsen och in i märgen trött.

I hela livet

Dottern kiknar av skratt så hon knappt får luft när storebrorsan robottuggar i sig tomaten med kraftigt skelande ögon och underbett.

-"Ahahahahahaha, alltså, Knut, han är min roligaste bror i hela livet! Jag ääälskar Knut!" pustar hon sen ut med djup kärlek i sina ekorrbruna ögon.

Det är då man inser den oändliga gåvan av syskonskap.

Vi kan ropa ner till tanten under

Två dagar med aptidiga morgnar och avfärd till Etuna.
Två miljonprojekt godkända av högsta ledningen. Anspänning som släppt.

Och så nerviosoteten som kommer krypande över nästa veckas bombning av badrummet och veckan som följer på det, utan dusch och en frystoan utflyttad mitt i rummet. Veckorna som följer då vi tranformeras till ett resandefolk.

Vårt WC. Nu med hål ner till grannen.

Barret

Nä. Nu är det dags att klippa sig.
Jag känner det starkt.

I en källarlokal på Gärdet...

...gör tvivelaktiga manspersoner suspekta dansmoves och bräker på diverse nordskånska dialekter. SD håller sin riksdagsvalvaka i mina hoods! Och jag känner mig kränkt och obehaglig till mods.

WTF.

Själv gick jag med rak rygg och plockade rosa valsedlar idag. Och med sonen i handen som ropade till alla som ville höra: "Vi röstar på en rosa tant som heter Gudrun!".

Och tycker att ansvaret för att neutralisera brunskjortor lika gärna kan ligga på etablerade partier - ett förslag: Låt femtusen plånboksröstande alliansanhängare gå med i SD, ta över, och sen lägga ner partiet eller helt ändra riktning. Problem solved.

Själv tänker jag fortsätta verka för jämställdhet i verkligheten och alla människors lika värde.

Kladdfobi

Shit, vilken usel bullmamma jag är.
Jag klarar verkligen inte av barn i kök.

Fast jag mobiliserat mig och mantrat "Det gör inget att det blir kladdigt, det går bra. Det gör inget, jag ska vara lugn, jag ska låta dom skära smör och röra socker och hälla smet i formar. Jag ska inte höja rösten. Jag ska vara glad och lugn. Glad och lugn. Glad och lugn." Så gååår det bara inte!
Jag får klåda redan vid slagsmålet om vem som ska stå var. Biter mig blodig i läppen vid skriken som följer på vem som ska få hälla upp sockret och röra i bunken. Och när smör och socker far ut över hela golvet i ett försök att låta ena ungen elvispa själv så imploderar jag och drämmer disktrasan i stålet och vrålar "uuuuuuuuuut!".

Moget. Mysigt. Moderligt.

(Och ongarna verkade rätt lättade över att få slippa vispa. Dom fick komma tillbaka när muffisarna var svala och lössläppt dekorera med frosting och strössel all over the place. Sen lämnade jag köket.)

En rekommenderad runda

Vi var alltså på Pontus! i torsdags.
Först förstås ett glas champagne på Per Lei, kanske den skönaste champagnebaren i stan. Jazz, vit marmor, spetsgardiner. Franskt fyrtiotal.
Sen Pontus höstmeny i biblioteksmiljö. Hippare och modernare, men ljuddämpat med heltäckningsmatta och soffhäng.
Avslutning på Piastowska. En orörd ficka av stilla tid bara runt hörnet från Stureplan. Som att stiga rakt in i Krakow på tjugotalet. Med plats för avdankade kolumnister som spontant reciterar sonetter och den klassiska Roslagsduon som sjöng min barndoms finaste Höstvisa bara för oss.

Kvällar man behöver.

Lösa trådar

Knöt en knut på en av dom igår.
Men annars har jag hamnat i beslutsmässig limbo när det gäller alla mina resor och bokningar. Liksom ska jag åka hem natt eller dag? Fredag eller lördag? Slits mellan att minimera bortavaron utan att slippa stressa ihjäl mig.
Ilandsproblem, men så blir det väl när hjärnan overloadar. Plötsligt tappar man orienteringen lite grand. Och små beslut blir stora.

Ska välja badrumsmöbel. Gick runt i affären med två barn som bara drog mig i jackan och ville ut ut ut. Fattade ingenting. Tycker allt är fult. Och bisarrt dyrt. Hur kan ett vitfolierat mdf-skåp under en vask kosta tiotusen?? 20% rabatt om man bestämer sig innan måndag. Badrumsmöbler - en lukrativ bransch.

Ska boka hotell i kvarteret.
Ska boka resa och hotell till Malmö.
Ska boka flyg till Delhi. Till Chicago.
Ska eventuellt boka nån slags skidresa.
Ska välja kakel, klinkers, placering av belysning och speglar, avlopp och gasledningar, vatten och rör, ska välja färg och form och ditt och datt. Knoppar, handtag, blandare.

Och imorgon ska jag välja parti.
Det är väl den enda fasta övertygelsen i allt detta jag har och inte tvivlar på.

Per Lei

Per Lei

Regn och sura kulor

Regn.
Kan något göra stämningen surare?
Regn som väter ner byxben, letar sig in under morgonstressade ångande kragar, rinner ner som stora droppar via benan ner i ögonen och förvandlar morgonmakeupen till pandaögon värdig en cirkusartist.

Dålig dålig lämning. Stressad mamma + regn + arg dotter som hatar regnkläder + son som har bråttom till skolan och vars gympapjuck blir dyngblöta efter tre minuter.

Aaaah.
Jag stoppar ner handen i fickan och hittar en sur kula.
Passande.

Övning: Storsinthet. Överseende. Fatalism.

Ut ur boxen, frau C. Uuuut med dig ur boxen!
Annars kommer jag drunkna i människors navelskåderi, egenintresse, självrättfärdigande. Jag pratar om jobbet. Som jag älskar. Men som jag också börjar bli lite för känslomässigt engagerad i. Jag som gjort stor sak av att vara så sunt distanserad. Men nu är dom och kladdar på mina grejor och då blir det plötsligt jävligt personligt.

Utöver annat tveksamt kladdande 'lambada-style' last week av personalvårdens meste försvarare, så är det ormlika mästrandet etter värre.

Jag vet inte om mitt usla humör hänger ihop med två dagar med astidiga morgnar i Etuna. Eller så är det PMS.

Beslutsmässigt slut

Idag en dag av ångest.
En sådan när jag inser hur ohjälpligt efter jag är.
Hur mycket jag måste komma ikapp med.
Och hur mycket jag glömmer bort.

Efter våndig diskussion igårkväll kom vi fram till att det blir inget nytt kök på denna sidan julen. Vi hinner inte. Vi orkar inte. Det är ändå tusen saker som ska göras. Två badrum som ska totalkvaddas och byggas upp på nytt. Ett liv som nomader under (minst) fyra veckor där vi kommer vandra runt och förmodligen vara sjukt frustrerade över alla grejor som måste med (hej höst och vinter på skola å dagis).

Sex par barnskor inhandlades iallafall igår, så att vi inte står handfallna när kylan och (gudhjälpemig) snön kommer.

Imorgon kommer latrinmannen från kommunen och tömmer överfulla frystoan (så man slipper dippa i barnkiss).

Och jag är i Etuna och bereder en massa viktiga miljonbeslut. Och dagis stänger tidigt, och skolan stänger tidigt. Och det ska vara två utflykter med matsäck, och idrottsdag och kvällsaktiviteter och jag måste boka två flygresor och fixa en långsiktig strategi för mitt verksamhetsområde och familjen måste fixa nånstans att åka den där mittenveckan i oktober när vi inte kan bo kvar här och vi borde boka vårt boende för bokade januariresan och bjuda hem två familjer på middag och ska vi åka skidor i år eller inte...???

Kålpudding. For the first time.

Kålpudding. For the first time.

Tröttma

Fyra timmars konstant - och mellan varven även ganska avancerat akrobatisk discodancing i highheels.
Följt av fyra timmars hackig sömn.
Sov en dryg timme idag på eftermiddagen.
Vilken jädra rookie man är.

Det bästa på jorden.

Men detta är ändå det bästa på jorden.

Utan titel

Utan titel

Disco!

Disco!

Kärlek till en välfärdsstat

Alltså, kärlek.
Till det svenska välfärdssystemet.
Förskolan och dess nybakta bröd, skogsutflykterna, det genuina intresset, personliga engagemanget.
Skolan i skogsgläntan där det var föräldramöte igår. Bornholmsmodeller, Mamma Mu-pedagogik, fruktstund, massage för att lära samarbeta och känna varandra, sypysslet, engagemanget, omsorgen. Trots säkert knappa resurser.
Att ha barn är att till fullo begripa varför ett samhälle bygger på solidaritet.

Avreglerad dans

Jag behöver en ny klänning till MYNDIGHETSDISCOT!

Jodå. Det är påbjudet "disco" ute på Ön på torsdag kväll. Trehundra härliga myndighetsmuppar. Varav en som har ett sånt uppdämt och sjukligt behov av att önska nittiotalslåtar och DANSA - i klänning - att hon kommer göra det halva natten om ingen kommer till undsättning.

Skilda världar

Inledde morgonen på SÄPO och fick lära mig allt om att akta mig för spioner som vill bli min kompis. Fick också dricka kaffe ur SÄPO-muggar och senare även gå på en äkta SÄPO-mugg. (Eftersom jag tar alla tillfällen i akt att uträtta mina behov elsewhere.)

Lunchmötade sedan med USA och Frankrike, mellan kräftstjärtssallad och kända diplomatgarv. Vår stora Chicagosatsning är på rull.

Projektmötade ovan sagda historia och motade samtidigt "gobbe i grind", såna där som utger sig för att känna ens överordnade och liksom använder det som dyrk in i mitt svårflörtade mellanösternhjärta.

Sen byter man värld. Steker fiskpinnar och torkar snornäsade av mindre sort. Får höra allt om "Mördarleken" och hur många ord det är i meningar. Springer iväg på föräldramöte och får en hostattack/tar på mig delansvaret att ordna första sociala klassföräldraträffen.

Går hem och slår en drill i minus-tjugo-gradersbaljan.

Örnen har landat

Noll sju tjugo - tjugo minuter efter tidplan - knackade dom på dörren.
Och en knapp arbetsdag senare är hela golvet bortbilat på WC:t och en frystoa inhuserad i badrummet. Smidigare än man kunde tro - bara att plugga in i väggen och så brummar den igång, ganska hemtrevligt.

Barnen tyckte det var mycket spännande och gjorde både det ena och andra därinne. Vid nåt tillfälle ropade sonen -"Ro hit min Tom&Jerrytidning!" och när denna stacks in genom dörrspringan såg man sonen sitta skräddare över Fryso och nynna nöjt.

Gradvis omställning. Det är bra. Nu har vi tre veckor av ganska normal tillvaro. Förutom att vi har en frusen latrintunna att då och då hantera.

I övrigt en varm och skön måndag med utelunch i solen och ett snor som gått från grönt till gult vilket tydligen är ett gott tecken.

PS. Ber om ursäkt för min fixering vid kroppsutsöndringar i detta inlägg. DS

Söndag, och still snor

Å. Detta ihåliga snörvel. Tomburkskänslan, värmen bakom ögonen.
Luftrörsharklet. Örondövet.

Men ändå bättre. Och jag klarade nästan hela tjejhelgen, även om jag nog aldrig nånsin varit så sparsam med champagnen.

Imorgon är en annan dag, en där frystoalettepoken startar, och nu ska jag slicka pälsen i soffan med en liten slurk Bandol från -06 som tidigare sällskapade herr C's långkokskalops och äppelkaka.

Kvinnor i klackskor

Kvinnor i klackskor

Skumpa i taxin

Skumpa i taxin

Heja Huddinge!

I weekendväskan packar jag ner kleenexpaket, nässparay med menthol, magnecyl med koffein, ipren, kåvepenin, mollipect, några slemlösande brustabletter, varm tröja, skaljacka och en liten partyblåsa (man vet ju aldrig!).

Det är dax för årets "FELICIA".
Vårt ordenssällskap som bildades under oklara och mycket hemliga omständigheter för tretton år sen, och som bara blir starkare och roligare med åren. Fantastiskt är ett för trångt ord.

Längtar efter bubbel i glasen, samtalen, skratten, tårarna, nån som snarkar, nån som fiser (brukar vara jag), efter ögonblicken som rör vid oss alla inuti.

I år ska vi inte så långt.
Vi ska till... Huddinge!

Det hettar till på Fejjan

Man kan väl säga att jag kommit ut politiskt på Facebook.
Vilket är intressant.
På Fejjan är jag ju kompis med såväl intet ont anande arbetskamrater som forna klasskompisar från det blåaste av alla skånska blåshål.
Så det här kan ju aldrig passera obemärkt.

Generellt är det roligt att FB blivit så politiskt senaste veckorna. Folk vattenstämplar sina profilbilder med partitillhörighet till höger och vänster. Valhemlighetsmakeriet verkar inte vara lika viktigt på nätet.

Personligt är det intressant eftersom några av mina kontakter med all sannolikhet sätter kaffet i halsen. Dom yttre attributen är laddade med fördomar som nog skulle placera mig långt ut på högerskalan. Stadsdelen, diamantörhängena, lammullströjan. Men inuti den lilla tanten klappar ett hjärta som brinner för helt andra saker än bredare motorvägar och privatskolor.

På Facebook fick jag just en kommentar med en fråga på hur sjutton jag kan tänka mig att rösta på 'nån som tycker att halva befolkningen är mindre värd'.

Jag begriper ingenting.
Men jag förstår så mycket som att det finns oändligt kvar att förklara.
Som hur feminist blivit seklets mest medvetet missförstådda begrepp.

Som hon har väntat

Och medan storebror busade och tramsade bort större delen av sina terminer hos Gymnasterna, så tar lillasyster det på glädjefyllt längtansfullt och blodigt allvar. Iklädd ärvda Bamseshorts.

Tusen nålar

Mina kollegor tycker nog jag ska komma tillbaka till jobbet snart.
När jag inte är där utan hemma sjuk och har tråkigt (och jobbar)
har jag en... lätt irriterande tendens att spamma dom med eoner av mail. Tusen frågor. Påståenden. Saker vi måste göra.

Samma sak när jag var i Bryssel.

Jag vill liksom, likt en irriterande terrier, så gärna vara med, veta vad som händer, höra det senaste. Och när jag inte kan det så skickar jag tusen nålar via epost.

-"Men va fan, kom tillbaka nu. Vi orkar inte längre!"

Dagens Gudrun

"Rödgröna släpper jämställdhetsfråga för mittenväljarna
Dagens Gudrun den 2 september
Att sju partier har blivit två och snart bara är ett får konsekvenser för politiken. Nu senast har frågan om en modernisering av föräldraförsäkringen fått stryka på foten i de rödgrönas valmanifest. Alla de tre partierna har tidigare uttalat sig för en förändring. Vänsterpartiet vill individualisera medan Miljöpartiet och Socialdemokraterna vill tredela. Nu vill ingen någonting. Nu är det mittenväljarna som regerar och då blir det inga ändringar. Att det är nödvändigt med ett feministiskt oppositionsparti i riksdagen blir alltmer tydligt. Efter de rödgrönas besked är vi det enda partiet som i vårt valmanifest driver frågan om en individualiserad föräldraförsäkring. Det är en reform som skulle förebygga förutfattade meningar om föräldraskap som något knutet enbart till kvinnor och leda till en rättvisare arbetsfördelning av såväl lönearbete som obetalt arbete i hemmet."
Källa: Feministiskt Initiativ

Och i västerled går solen ned.

Kvinna i säng.

Trettiosexårig kvinna i säng.
Obscena mängder kleenex och mentolfylld nässpray.
Man roar sig med datorer och internet och makens Iphone-appar.

Idel skojigheter

Och nu strax är det dax för det årliga cellprovet.

Hos en ny (manlig) läkare.

Med knallröda ögon, slemmig hosta och skägg på bena.
(Jag alltså, inte han.)

Hej!

Charmerande?

I annonsfältet på Fejjan följande:

Bli charmerande igen!

Blek dina tänder för endast 395:-! Klicka här!

Eeh... mer avskräckande annons för tandblekning får man väl leta efter. Eller..??