Småstadskänsla

Och just som vi satt där och jobbmötade i höstsolens varma strålar,
så strök en välbekant silhuett förbi med raska steg och Iphonen ipluggad i hörselgångarna. Herr C, i kostym men för dagen utan tyllkjol.
Tio minuter senare passerade makens chefapa i full kareta, och även hon blev indragen i fredagseftermiddagens dekadens.
På väg hem cyklade barnvakten förbi, ivrigt vinkande.
Så hämtar man barnen, går hem genom parken och springer in i tre känningfamiljer vid fläderbersån.

HEMMA!!!!!!!!!!!!!!!

Efter polisingripande på flygplanet - tio biffiga franska poliser med fjäderbatong äntrade planet efter mycket viskade och hyschande, och slängde av en gapig skummis med gitarrfodral - är tre fjärdedelar av familjen nu hemma! (Den fjärde kör i detta nu hem bilen på franska motorvägar, för att hämta upp allt vin i Bryssel.)

Ett nyöppnat paket Zoega's, kallt drickbart vatten ur kranen, solflöde genom fönstrena, I like it.

Ikväll ska jag och kidsen kolla Allsång på Skansen och käka godis.

Ni då?

Ode till sensommaren

Om jag får välja en tid på året som den allra bästa så är den tidiga hösten. Sensommaren. Man behöver aldrig bli besviken, för man förväntar sig inte strålande sol och värme, men blir ofta glatt överraskad över blåa himlar, sol och hög luft.

Idag gick jag till jobbet på Söder, det tar 46 minuter i rask takt, och kände endorfinerna göra sitt jobb. Jag älskar den här årstiden! Och den här stan.

Jag börjar få lust.