Högmod går före fall osv

Den tragiskt hippa yours truly skulle förmodligen aldrig skrivit om denna fiktiva coolhet orsakad av nagellacket.
Ty idag kom fallet i form av en såndär animerad version av "nedstänkt-av-bil-vid-vägkant". En skåpbil, en lerpöl och den tragiskt hippa vid övergångsstället. Den vita ulljackan totalt nersölad av tusen svarta lerdroppar.
Inte ens neonrosa nagellack hjälper då.

Sen totalt oflyt hos fabror doktorn också som vägrade skriva ut nytt recept på min favoritdrog. Han ville se bölder stora som äpplen först. Jag kommer med största sannolikhet servera honom dessa, bräserade, på ett silverfat.

Ohipp och tragisk. Och så regnar det fanimej också.

Kvinna i säng.

Trettiosexårig kvinna i säng.
Obscena mängder kleenex och mentolfylld nässpray.
Man roar sig med datorer och internet och makens Iphone-appar.

Dagens spänning

Vi får halvlångväga besök idag men vet inte när!
Och dom svarar inte i telefon.
Spännande.

Lampish

Lampskärmar.
Är Ett Annat Hål i Marknaden.

Precis som vita barnsängar.*

Och dom som finns, fula vita i veckad plast, kostar tusen kronor styck.
Vafan?

Shoppingskräck

Jag älskade att shoppa en gång i tiden. När man tog bussen till stan, och avverkade de två shoppingstråken som fanns i Malmö; Södergatan och Södra Förstadsgatan. När man blev lite äldre: även bakgatorna Djäknegatan, Studentgatan samt Davidhallsgatan och Kärleksgatan.

Här fanns dom lite udda butikerna. Fyndade coolslitna 501:or på secondhandaffären på Kärleksgatan, en skinnjacka, några roliga femtiotalsörhängen. Grävde systematiskt igenom Skröfs&Prylar efter plommonstop från tjugotalet och tredelade tweedkostymer för en spottstyver. En veritabel skattkammare under jord, numera utstädad och omgjord. Såna affärer finns inte längre. Före ordet "vintage" och skenande priser på begagnat.

Jag visste helt enkelt vart jag skulle gå för att hitta kläder my style. Det vet jag inte längre. Stockholms shopping är stor och utspridd och jag hittar verkligen ingenting. Inte nåed. På snart elva år har jag fortfarande inte lärt mig. Hamnar oftast på Åhléns City (flest märken) men samtidigt i apati-koma. Too much. På NK får jag prestationsångest. På Kungsgatan dör jag polyesterdöden. Det sägs att det finns roliga butiker på Söder, men vem hinner leta reda på små dolda hål i väggen på lunchrasten?

Överväger starkt en personlig shoppare. "Ge mig en svart polo med plisserade ärmar i rätt storlek!" Och vips!