Fyra timmars sömn senare

Svårt att gå och lägga sig halv sex på kvällen och ställa klockan på 00.45.
Oavsett hur trött man är sen innan.
Somnade sent omsider till, bara för att vakna en drygt tre timmar senare, och till slut ge upp och gå upp. Har aldrig varit så tidig till hotellfrukosten nån gång!

Värmen är bedövande. Uppåt fyrtio grader och fukten som kryper innanför alla kläder och gör att man ser ut som en nysprungen maratonlöpare. Röd och rinnig.

Tog en snabb repa med chefen på stan på morgonen, men vi hann bara ett kvarter innan värmen avväpnade shoppinglusten totalt och vi fullständligt föll in på närmaste Starbucks och beställde islatte.

Sen jaga lång GD, jaga inträdespass, jaga kollegor och ytterst långsamt röra sig i den dallrande luften utomhus. Folk innoverar och innoverar. Vi får kaffe och dammsugare för att hålla humöret på topp.

Imorgon högnivådagar och då måste jag ha kostym.

Kineser kineser kineser

Fuktigt och varmt och en miljard kineser.
I svenska paviljongen sitter två lag och hjärnstormar.
Utanför säljs Pippi, Ahlgrens bilar och Kosta Bodaglas.
Själv går vi till Tyska paviljongen och äter pulvermos och wurst. Men ölen var god.

Svenska paviljongen from afar.

Ett halvt dygn senare i Kina...

Två filmer, en bok och alldeles för lite champagne senare anländer jag ledbruten och mör ett fuktparadis. Trettio grader och 100% luftfuktighet, toppat med ösregn. Men jösses vilka sköna sängar jag kom fram till! Och outsmartade kinesiska censuren trots jetlag och seg skalle. Så nu kan jg både blogga och facebooka. Halleluja.

Resfeber, No 856

När jag är nervös blir jag illamående.
Kallsvettig. Fingrarna blir iskalla och domnar.
Får blackouts och glömmer var jag lagt telifonen och sånt.
Rastlös. Instabil mage.
Biter ihop käkarna så jag får migrän.
Känslig.

Därnånstans befinner jag mig, fast ganska lindrigt denna gång.
Och igenkänningen i känslorna ger en vag men trygg punkt att hålla sig i.
Varje gång samma, fast annorlunda. Jag vet aldrig själv hur det kommer att bli.

Théoule

Semesterhålan verkar iallafall stabil.
Jag gillar stabilt och förutsägbart.
När det kommer till väder.

Väderprognoser

Vår barnvakt kommer ner idag.
Hon undrade vilka kläder hon skulle packa, så jag kollade väderprognosen.
Här kan det växla mellan tjusex och sex på ganska kort tid.

Satte nästan kaffet i halsen.
Kolla in fredagens dagtemp!

Och dit jag ska är det bara varmt och massivt regn. Typiskt.

Vattenkrig

Nu. We're having a värmebölja

Kvicksilvret ligger och dallrar uppåt trettio, det rinner rännilar av salt mellan skulderbladen.

Som alltid har jag svårt att sova nätterna innan mina långresor. Somnar inte, sover ytligt, vaknar, går upp, tar en macka, står och stirrar ut genom fönstret, lyssnar på nattens ljud, trafikljud och sirener, tänker på barnen och på livet.

Ser med skräckblandad förtjusning fram emot min 11h30min-flight måndag.

Barnkalas i parken. Svenskarna, dom vi lärt känna, man lär känna människor snabbare här tror jag. Rulltårta och sill. Jupiler och saft.

På vår stekheta altan hörs hemtrevligt slammer med porslin och bestick från de öppna balkongdörrarna. Nån äter sen lunch. Vi sitter och försöker hålla ut längst i solen, svetten lackar, vi bälgar mineralvatten. Barnen tittar på Smurfarna.

Nu har vi vattenkrig. Nu är vi här. Nu är sista veckan. Nu.

Midsommar på Bovenberg

Lite Pimm's och egensnickrad majstång med bambulöv

Dom italienska grannarna är skeptiska...

Och yngstisarna äter hellre Nonnas hemgjorda tagliatelle bolognese

Det vackra vackra huset i slottsparken!

Svensk silltallrik

Egenhändigt importerad champagne demi-sec till jordgubbarna

Kaffe, tårta och djupa samtal vid midnatt...

Salladssoppa, I give you

Salladssoppa by Knut & Carla:
Några rispapper
Några salladsblad
Lite morötter och gurka "julienne"
En touch av koriander
En halv glasstrut "Cornetto"
Lite toapapper
Rör om och njut medelst sugrör.

Barnsligt begär

I vissa avseende är jag inte äldre än elva och kommer aldrig bli.
Om jag till exempel ser ett sånt här ljuvligt "Chococat"-halsband så måste jag köpa det, till mig själv. Funkar kanske på högnivåseminariet med utrikesministern på torsdag? :-)

Obligatoriet

Som sagt, det finns väl egentligen bara en enda helig ko för mig på midsommar, och det är att det ska finnas DENNA sillanrättning på bordet.
Har man inte provat så måste man.
En kontinental men raffinerat enkel kombo av svenska och italienska smaker.

Eller vad säger ni?

Speedshopping i lunchrusning

På en dryg timme hann jag handla akutbikini till mig (den gamla gömd & glömd i Stockholm), akuttrosor till dottern (glömda hemma såg jag när hon skrevade på bussen), ett flaggspel, två prickblock, en ask hollandsdrops, födelsedagspresenter till de två barnkalasen, en av födelsedagspresenterna till dottern, dykskatter, färgpennor samt lunch till tre att ta med.

Nu fattas bara de två sista 4-års presenterna till dotra samt två solskyddsdräkter till båda inför semestern.

Déjà vú

Så sitter man i samma blåa halkiga skinnsoffa som förut, med litet prickigt barn brevid sig som ska smörjas, talkas och droppas.
Försöker skicka intelligenta mail samtidigt, allt medan SvampBob Fyrkant steker krispiga krabburgare.
Och i huvudet alla dessa listor; packlistor, presentlistor, midsommarmatslistor, att-göra-sista-veckanlistor.
Tycker jag har varit här förut, not so long ago.

Gå över ån efter vatten

Så letar man och letar.
Efter den perfekta världskartan.
Rätt storlek, rätt färger.
Stor stor och inga grälla temperaturzonsfärger. Inget sjuttonhundratal.
Och så hittar man den på ett café i Bryssel.
Och när man undersöker saken djupare visar det sig att den kommer från... IKEA.
www.ikea.com
Till sonens blivande globetrotterrum.

På den sextonde dagen...

...kom vattkopporna som vi väntat på. Inatt vaknade dottern och påpekade att det kliade. När jag tände lampan var hela hennes lilla vetebullsmage full av röda blemmor.

Lappkast i planeringen (fast ändå inte, det var ju väntat) och jag jobbar hemma resten av veckan medan dottern kollar smurfarna och pudrar sig med mentholtalk.

På måndag åker jag till Kina. Men samtdigt anländer även vår svenska barnvakt från Stockholm, planerat sen lång tid. Tur för maken.

Nu tillbaka till smörj, espresso och jobb i svettig natt-tisha.

Sitta på Conny

Ett inlägg på fejjan fick mig att tänka på ett uttryck som vi använde i Skåne när jag var fjortis.
"Sitta på Conny".

Sitta längst bak i bussen.
Och buss åkte man. Och busskort förfalskade man. (Särskilt jag, som var sjutton när alla andra var arton.)
Till gymnasiet varje dag, två mil bort längs en bländande vacker kuststräcka som ingen såg för alla sov.
Till stan, på helgerna, fyrtio minuter med buss 100, och sista nattbussen hem gick tjugo över ett. (Det var då min far nyväckt och i gammaldags randig helpyjamas satt troget och väntade i sin saab niotusen och halvsov vid ratten under tre års tid).

Att sitta på Conny var visserligen coolt, men lite sådär töntcoolt, raggarcoolt, inte där man ville sitta om man aspirerade på en roll som femtiotalsbrud med svår snedlugg.

Blodig

Steak frites. Saignant.
Sauce Roquefort.

Efter en dag med min nya roomie från Tidaholm (som låter precis som nån jag känner) lallar jag iväg uppåt ardennerjägarkvarteren och finner man och barn med andra män och barn (de svenska hemmamännen) i lekparken. Bestämmer oss för att äta ute. Dissar två röka-kröka-svettiga-linnen-över-ölmage ställen och hamnar oundvikligen på S:t Huberts där servitörerna är äldre herrar i vita förklä'n som serverar blodiga biffar och mjälla kronärtskockor till damer i blånande hår.

Barnen får hempanerad kyckling och glass. Vi äter blod. Saignant (blodig) respektive Tartare (rått).

Utan ångest

"För att göra din bokning är stabilt och slutgiltigt skulle vi uppskattar att du skickar oss 50,00 euro deposition (insättning) för rummet. Denna deposition kan betalas med kreditkort genom att fylla tillstånd att debitera nedan, säkert och utan ångest."

Tackar Mme Odette för detta fina meddelande (översatt med Googles språkvertyg) som svar på min lexikonfranska bokningsförfrågan på hennes hotell. Skönt att vi kan betala utan ångest. Känns tryggt.

Åldersrelaterade skumheter

Jag vet inte vad det är. Åldern?
Som gör att dyker en massa konstiga - jag skulle inte säga krämpor - men tillstånd.
Som vaddå?
Jo, som till exempel en jätteäcklig rörlig knöl under huden vid ena fingerleden (maken ba 'öööö vad äckligt, ta bort den, jag vill inte känna!"). Förmodligen detta.
Eller mina svullna röda fläckar som uppträder i ansiktet och får mig att se ut som om jag gått in i en dörr (dvs fått stryk hemma). Ingen som vet vad det är.
Vuxenaknen som kommer och går, lämnar bölder bakom öronen efter sig. Jätteont.
Knak i knäna, så att mina roomies reagerar. Aj, säger dom, fast det inte alls gör ont, bara gör så att jag har svårt att smyga in i ett rum.
Eller så svullnar ett öga plötsligt igen. För att jag petade lite på ett bett där kanske.
Konstiga grejor. Irriterande.
Och alltid är det nåt.
Hår som plötsligt raknar. Inflammerade hårsäckar. Dålig mage.
Så vansinnigt oglammo.

De matlasserade hotpantsens tid är för evigt - FÖR EVIGT - förbi.
(Lucky you.)

I am the music man I come from far away

Skolmusikal med egenhändigt gjorda scenkostymer. Intet öga torrt.

Sen är det skönt byta om och sätta sig i klätterträdet och käka glass.

Sista veckan i Bxl

Tar ett djupt andetag och laddar inför sista veckan på det här Brysseläventyret.
Bokade just en tvåstjärnig övernattning i Macon, lite norr om Lyon. Kan bli intressant...
Sade just adjö till några nya bekantskaper som också åker hem.
Känns lite konstigt, fast ändå inte på riktigt. Vi har ju inte "bott" här. Vi har bara hyrt in oss på ett stycke tid i ett annat land.

Tinnitus

Dax att läsa om "How to Talk So Kids Will Listen & Listen So Kids Will Talk" samt "Siblings Without Rivalry" märker jag.

Ljudnivån härhemma börjar vida överstiga arbetsmiljöetiska riktvärden, och det beror inte enbart på barnens konstanta och nervpåfrestande tokgnäll. Dom uppgivna och vilseledda föräldrarna verkar ha fått nog, och skriker tillbaka och slår näven i bordet.
Men det hjälper ju inte. Alls. Mest bara en frustrerad markering i allt det meningslösa gnälliga gnället. Jag ser nämligen rött ibland. Mitt humör är emellanåt extremt explosivt. Och eftersom jag inte slår barn, slår jag i bord istället.

Och eftersom lugna maken exploderade ett par tre gånger bara på den korta bilfärden mellan adjöfikan och hemmet, så insåg jag att nu är det dax för bokcirkel en deux.

Jag undrar när man kan ha en trevlig familjemiddag ihop. Nära eller nånsin?

Murder on the dancefloor

Ibland blir jag så sjukt sugen på att dansa.
Förr i tiden, nånstans i hotpantsåldern som varade rätt länge, var det det en utekväll gick ut på. Förfest på röd Lambrusco och M People's "Don't look any further". Sen klubb. Skit i flörtandet och tjatandet, vi var på dansgolvet först av alla, med en mission. Önska låtar hos DJ'n. Dansa Dansa Dansa. Fem, sex timmar på raken.

Vad hände?
Jag vet fan inte.

Nu smygdansar jag med fem års mellanrum och känner mig lika patetisk som jag tyckte att tjuåttaåringarna på Göteborgs Nation var när jag var tjugo och dansdrottning.

Och där nånstans saknar jag med en intensitet värre än ett slag i magen min gamla partner in crime från förr. Ål och Al i hotpants och med en plunta Malibu i innerfickan.

Jag slapp holländska kommentatorer

Ha! SVT Play sänder live.
Ungarna får Gammelsmurfen för sig själva.
Jag tar en espresso och lite choklad medan jag kollar in klänningarna...

Herr Daniel och Gargamel

Femåthalvtåringen och fyrååringen förstår inte alls.
Det pågår förhandling och dragkamp om TV:n.
Dom vill se sina för dagen nya franska Smurf-filmer.
Jag vill se iallafall en glimt av bröllopet, min republikanska hållning till trots.
Dom vill se Gargamel.
Jag vill se Herr Daniel.
Same same.

(Maken ska gå på finmingel på ambassaden och se hela bröllopet på storbildsskärm.
Mingla med rojalister och det gamla gardets svenskbrysselianer.
Han ser sådär fram emot det.)

I vansinnesskrikets tecken

Först hade man spädbarn som skrek sönder kvällar och nätter av kolik och allmän spädbarnsångest.
Sen fick man koltar som skrek sönder eftermiddagarna i kampen om leksaker och mat på stubinen.
Sen tänkte man att det kanske skulle lugna ner sig.

Nu har man en femåthalvtåring som beter sig som en förpubertal skitunge, skriker och smäller i dörrar och lappar till alla i sin närhet.
Och en fyraåring som får vansinnesutbrott när kläderna inte är vikta på rätt sätt.

Så spenderade vi våran fredag. I vansinnesskrikets tecken. På gränsen till nervsammanbrott. Lovely.
Vad gjorde ni?

Bundsförvanter

Var på proffessionellt hemma-hos igår. Branschorganisationens Brysselchef bjöd in till rosévinsmingel och utbyte av såväl jobbrelaterade som personliga tankar. Riktigt intressant blev det när vi kom in på jämställdhetsfrågor i branschen och hon berättade att hon i sin ungdom varit med i Grupp 8! Där satt den liksom. Nu är vi såhär *korsar fingrarna*.

Den som snart fyller fyra

Med en mage som en nyjäst vetebulldeg, iklädd nyfådd manchesterkjol, önskar hon sig två saker i födelsedagspresent.

En sparkcykel. Det önskade hon sig hett redan i julas, men då kom inte dumma tomten med nån... Den ska helst vara rosa, med Spiderman på.

En liten spade. En blomspade. Och kanske en blomma till. Som hon kan plantera.

Det är nåt alldeles särskilt med denna fyraåring to be. Jag lovar.

Boken och konstnärsdrömmarna

Det är nog mest det.
Jag tänkte skriva en bok och jag tänkte måla. När jag blev stor.
Det är nog egentligen det som ger mig åldersångest.
Inte jobbet och karriären, egentligen.
Eller så är det känslan av att vara en bluff.
Att låtsas, när alla andra är på riktigt.
Att hellre vilja andra saker, inte vara dedikerad, på allvar.

Äh, jag vet inte.
Jag bara försöker sätta ord på det lilla svarta hålet.

Sonen skriver brev

Det här skrev han alldeles själv, inklusive linjerna och prickarna som avslutar varje mening ("så att man vet när man ska sluta läsa").

Åldersångest

Min åldersågren är inte av det kroppsliga slaget.
I couldn't care less att skrattrynkorna är fler och rumpan förflyttar sig söderut i takt med havsnivåns stigande.

Min åldernojja handlar mest om prestationer. Att jag inte fattat att jag blivit vuxen. På riktigt riktigt. Och därmed borde uppnå saker. Det går inte längre att tänka "jaja, men hen är mycket äldre än jag, det där kan jag också sen". Varje dag hittar jag trettioåriga författare som redan gett ut åtta succéromaner, trettiotvååringar som är chefer på koncernledningsnivå, tjugoåttaåringar som seglat jorden runt, trettioettåringar som bott utomlands i tre omgångar, fått fem barn och nu är kontorschefer i Ouagadougou. Typ.

Inte så att jag är missnöjd med mitt eget liv och prestationer, men åldersångesten. Insikten om att jag faktiskt är 36 år nu, knappast tillhör det "yngre gardet" längre. Att jag kanske borde nått längre, högre, djupare... att jag framförallt borde veta vad jag vill och vad jag inte vill. Ha en plan. Att om jag ska bli "framgångsrik" och vältränad (!) så är det faktiskt dags. Nu.

Herr Senap har inga rum

Herregud, kvällarna går åt till att googla på franska gîtes eller chambres d'hôtes och allt vad det heter (sånt som inte är direkt hotell utan nåt mer personligt) på sträckan mellan Dijon och Lyon för en natts vila under nedfärd mot rivieran.

Verkar omöjligt. Fick mitt fjärde "NON" nyss, av Tante Yvonne, som beklagade fullbeläggnigen.

Hur gör alla dessa spontana mänskor som påstår att dom bara åker och sen tar in på nåt litet mysigt ställe längs vägen?? (Det har vi ju prövat tidigare och gör aldrig om.) Är det bara en myt?

Blir väl ett sonkigt gammalt Ibis eller nåt längs A6:an.

Jag har fått ett kärleksbrev från "Terri 29 år"

"Hej!

I hopp att e-post kommer att bli en överraskning för dig, men ändå, tror inte att detta är ett spam svar. Det var inte skickas med någon automatisk e-post maskin. Jag fick en e-post den föregående vecka. Avsändaren var okänd, ämnet för e-post var - "Folk sökning efter kärlek och hitta kärlek". Vanligtvis Jag betalar inte någon uppmärksamhet till e-post av stuff, men då jag beslöt att öppen och titta igenom. Detta svar handlade om människors liv, kärlek och relationer i allmänhet. I slutet av svar där var e-post på personer - "Jag skulle vilja veta". De var alla indelade i 2 Grupper - män och kvinnor. Jag vet inte verkligen, varför från alla de befintliga där talade jag plockade upp din. Kanske var det öde och vi kommer att skapa en bra familjen tillsammans? Jag tror på ödet. Jag skulle vilja säga några ord om mig själv i denna e-post.

Mitt namn är Rima. Jag är 29. Jag var inte gift och har inga barn. Jag vill inte röka eller använda några alkoholhaltiga drycker . Jag är stark och patient, Syftet orienterade person. I är säker att det bästa kriterierna för någon person är respekt gentemot alla andra. I min reservdelar gången jag idrottsverksamhet eller jogga i parken. Jag är en mycket romantisk glad person verkligen. Ibland kan jag sluter ögonen och gå dagdrömmer. Du kommer tänka nu - Varför har detta kvinna skrivit mig en e-post, hon har allt! Mitt liv saknar den bästa känslan. Jag är ensam.
Jag är ensam och få spärrats på grund av denna tomhet i mitt liv. Jag ser solnedgången varje dag och be Gud att skicka mig en äkta kärlek."

I can see the regnbåg too

Språkutvecklingen fascinerar.
Barnen sjunger små sånger på engelska (misstänker nån form av skolavslutningstjosan) och imponeras av att dom kommer ihåg och fattar hela texten.
Men det är inte lätt att alltid komma ihåg alla ord som låter lika.
Således sjunger dottern "Purple, orange and bluuuue - I can see the regnbåg toooo!"

Ha det najs, fågelbajs

Från barnfri fest i liten glitterklänning och rött på läpparna,
till en natt med allt ovanstående.
Tre omgångar lakan ligger i en hög och luktar.
Lovely.

Sonen har tillfrisknat från kopporna (ser dock fortfarande ut som en salami), och sprang rätt in i magsjuketräsket. Both ways.
Dottern passade samtidigt på att kissa ner sängen under natten.

Ett par rutor

Helgens bestyr

Fredagen bjöd på spansk 'after school' med tapas variados och sherry hos skolkompisarna.
Lördag morgon anlände glamourmor i all sin glamouröshet, iförd endast sky high Hasbeens och flortunn top. Ty hon hade i arla morgonstund på Prags flygplats glömt sitt bagage.
Efter lite frulle fick således undertecknad och den glamourösa gästen släppas av på tvångsshoppingrunda inför kvällens bröllopsjubileumsfest. Två timmar senare fanns helt ny outfit, inklusive kuvertväska och peeptoes. Jag sympatishoppade ett par spanska höststövlar.
Lite sen vinlunch i solen på altanen, lite powernaps, och sen anlände snälla snälla kollegan som skulle bistå som kvällens barnvakt.
Bulle ut till fina förorten och härligt jubileumskalas hela kvällen lång!

Idag hittade vi en stor lekplats fylld med fin vit sand, klätterbanor och vindlande rutschkanerör. Utöver det lilla missödet att sonen trillade från gungan rätt på magen och kräktes upp lunchen, så var det på det hela taget en lagom utflykt efter en diger helg.

Ruvor 2

Barnsligt. Jag vet. Men ganska kul. Här kan man ju jobba!

Ruvor

Hemma med prickig korv.
Nu med ruvor.
Tydligen inte lika fruktansvärt kliigt.
Men ändå. Stackars.

Begynnande hemvändarångest

Stamrenoveringen upphandlad, drar igång i augusti och håller på till december.
Alltså hade vi, ur den aspekten, ingen nytta av att vara borta tre månader under våren.
Jag hade visserligen räknat ut det, för jag vet hur sånt där alltid drar ut på tiden.

Full hjärnaktivitet pågår kring hur vi ska kunna minimera hemmavaron under denna tid. För det är inte så kul med provisorisk latrin i hallen och dusch i källaren samt damm damm damm all over. För att inte tala om ljudet. Varje dag 07-16.30.

Och när det väl är över, ja då så ska vi skaffa oss ett kök.
Riva lite väggar. Bygga sovrum.
Vi lär ha hantverkare in och ut fram till början på nästa vår.
Och då, som maken säger, så är det snart dax att sälja...

Raka ett ben och fila en nagel

Meneh, på lördag har vi barnvakt för första gången på tre månader!
Old friends som celebrerar 11-årig bröllopsdag och ställer till med värsta festen.
Glamourmor B kommer hit från Prag.
Lilla glittriga ska på. Highheels och snustorr skumpa only.
Kanske hinner jag raka ett ben och fila en nagel. Lacka.

Snälla kollegan som ska vara barnvakt var här idag och provspelade Galaxy med sonen. Det blir bra det.
Mellan insjuknandena s a s.
(Inväntar dotterns.)

Det kliar!!!

Stackarn. Hårbotten, öronen, ansiktet, magen, everywhere!

Robyn röstar på Feministiskt Initiativ!

Robyn kommer ut som F!-anhängare.

Vad är uret?

Den här passar väl en son till en mor som far.
Ser framför mig ett slags old fashioned resetema i sonens blivande rum.
Letar efter skinnklädda koffertar.
Pilotmössa i skinn.

Jag har tänkt på nåt jag gör idag

Det regnar varmt.
Varma droppar sjunker ner i min hjässa och den omslutande värmen i luften känns instängd som i en glasburk.
Och vi är inne hela dagen.
Jag jobbar. Försöker jobba. Medan sonen vrider sig i kliande vånda. Distraheras emellanåt av sitt nya galaktiska SuperMariospel.
Vi smörjer. Talkar. Droppar.
Dottern pratar oavbrutet. Får utrymme att titta på Dora när sonen somnat av nattlig sömnbrist och sövande antiklidroppar. Hittar gömda nappar överallt.
Och jag känner mig tung i kroppen. Ont liksom.
Tung i huvudet. Det är så mycket jag ska göra. Men jag minns inte riktigt vad.
Fokus för långt borta.
Funderar på hur man kan bli så trött av att vara inomhus med barnen en hel dag. Längtar lite till kontoret. Espresson. Tystnaden.
Det regnar fortfarande.
Ljummet. Som en strilande dusch.

Doktorn kan komma

När jag kommer hem halv tolv på kvällen efter en lååång dag i rikets tjänst och möten hemma i Stockholm så hör jag kvidanden från vardagsrummet. Både man och son är vakna och sonen ser nu ut som om han naken gått rakt in i en bisvärm. Röda koppor överallt! Vissa med blåsor andra sönderrivna. I öronen, i hårbotten, hela kroppen. Och det kliar nåt så djävulskt.
Snälla grannarna lånar ut svenskt kylbalsam och potatismjöl och vi kyler och mjölar in sonen så han ser ut som född i mjölbingen på bageri.
Hjälper föga. Nattens sömn sönderhackad av gråt och kvid och smörjning.

Innan den första svenska familjen åkte hem tryckte dom en lapp i våra händer. Ett rosa telefonnummer. "Vårt bästa tips." SOS Médicine. Och maken ringer på morgonen och en timme senare står en liten kinesisk läkare böjd över sonen och nickar: "Varicelle, bien sur." Och skriver ut fyra medikamenter som ska hjälpa mot klåda och eventuella infektioner.

Så otroligt skönt att slippa klä på sjuka barn och dra iväg dom till överfulla vårdcentraler och akutmottagningar. Att bara kunna ringa ett nummer så kommer doktorn.

Allas vårt brudpar

Har blivit inbjuden till ambassadörens residence om två veckor, ett litet 'garden party' med the big fat Wedding på storbildsskärm.
Känner mig kluven.

(Och i reppens foajé ligger en bröllopsbok där man kan skriva en hälsning till brudparet. I hissen sitter ett anslag med uppmaningen: "Skriv en hälsning till brudparet!". Och så någon som klottrat dit undertill: "Varför då?!". Ha ha ha.)

Chicken-pox!?

Tre prickar på magen varav en med en liten blåsa.
Vid lunch såg jag som en liten liten vattendroppe på hakan som jag just skulle torka bort när jag såg att det var en blåsa.

Vattkoppor???!!

Är så ovan vid att barnen är sjuka att det tar lång stund innan jag acepterar faktum.

Hej isolering, VAB och väntan på syskoninsjuknande!

Baby Beluga

Har spenderat i princip hela helgen utomhus med våra goda vänner som anlände från Malmö i fredags. Inledde med lunch på svensk mark, uppe på svenska reppens takterass i gassande sol.
På kvällen råbiff på S:t Hubert, stället som kvalitetssäkras av ett gäng Brysseldamer i blåa hår som dricker Kir Royale.

Lördagen var den varmaste dagen hittils, tropiskt klimat när vi åkte ut till Röda Klostret, lekparker, häststallar och ett italienskt lunchcafé. Var tvungna att ta siesta på eftermiddagen innan lekar med den australiensiska grannfamiljen här i huset tog vid. Satt ute och åt choucroute garnie och drack vitt riesling, och pratade om livet.

Igår sa prognosen åska och ösregn, men när vi tappert tog spårvagnen ut till Bois de la Cambre där svenska kyrkan hade nationaldagsfirande med barnkör, korvgrillning och (såklart) Jakob Hellmankonsert, så såg himlen fortfarande ljus ut. Men just som prällen bad oss ta emot Guds välsignelse öppnade sig himlen symboliskt nog och regnet började vräka ner över folkdräktsklädda kaffekorgsdamer.

Vi hann precis med korven och varsin tunnbrödsrulle med gubbröra innan vi kastade oss på spårvagnen tillbaka till stan.

Och medan himlen sprack upp igen och låtsades som om inget hade hänt, så satt vi och drack espresso och åt glass vid Louiselaan.

Idag har sonen feber och vill mest bara lyssna på nya favvosången "Baby Beluga" på YouTube. Förutom att spela SuperMario det vill säga.

Diebolt i glasen

Oj vad livet kan kännas bra då!
Trevlig fredag!

Kålfisar

Det luktade starkt av fis i hela köket.
Tänkte att det kanske var en gammal ost eller nåt.

När jag skulle värma gårdagens pasta i mikron hittade jag roten till det onda.
En hel skål med färdig men bortglömd blomkål från häromdan. Osande av kålfislukt.

Jag börjar bli som min mamma.

Sommarkänsla

Högsommarvärmen är tillbaka.
Haft två 'handy men' på kontoret som trixat med AC:n.
Barbentabenen glittriga av sommarlotion med glow.

På lunchen fullsmockat på lunchställenas uteserveringar, många med rosé i glasen.

Barnen har T-shirtbränna och solblekta slingor i håret.

Jag sträckläser deckare om kvällarna; ett bergsäkert sommartecken.

Dom hade fel.

Dom som tyckte att det var hemskt av oss att dra upp barnen från dagis för att åka ner till Bryssel tre månader och slänga in dom stackarna på ett ställe där dom inte förstod ett ord.

Många glada tillrop också förstås, men också oväntat många:
Ska inte du vara hemma med barnen istället?
Sådär hade jag aldrig kunnat göra! Mina barn är så känsliga.
Men vad ska ni göra om det går åt skogen?

Jag var nervös, men jag trodde aldrig nånsin att det skulle gå åt skogen.
Och med halva facit i hand så har båda barnen vuxit en meter var i självförtroende. Störst effekt märks på sonen, som plötsligt blivit helt orädd för nya människor!
Som går runt och pöser i sin skoluniform.

Han bubblar och babblar och frågar.
Ser att världen inte bara består av blonda blåögda barn i Polarn & Pyret-jackor.
Att pappor kan ha klänning (kimono förvisso...), att mammor kan ha röda prickar i pannan, att det går att kommunicera med alla, på ett eller annat sätt.

För att inte tala om hur ett nytt språk har fötts fram inuti. Hur han liksom för sig själv går och muttrar "gul, yellow, lila, purple, I like pancakes, I don't like eggs, sit down, stand up, I'm a music man I come from far away..."

Och fascinerande att se hur anpassningsbara barn är, hur självklart allt blir så snabbt. Bra lärdom även för livet hemmavid, när allt inte blir som man tänkt sig.

Så mitt råd, om nån går och filar på planer men är osäker, blir ett entydigt Nikeiskt: Just do it!

En fråga om klass

Jaha, nu börjar etapp två i den nervkittlande såpan "skolvalet".
Klassindelningen.

Tusenmilaservice

Meneh nu vet jag inte riktigt.
Ringde förutseende tidigt i år för att boka tid för min årliga cellprovtagning hos gyn.
Min polska, barska, högröstande kvinnliga gyn som har nästan samma namn som en berömd efterrätt.

Bara det att hon har slutat sen sist.
Så jag fick en ny.
Jan-Åke.

Stabilt?

Det bidde bara en tumme

Jahaja.

"Rue Gourmandise" visade sig vara en sorglig samling restauratörer som ställt ut lite extra bord på trottoaren och eventuellt lät en gitarr spela en trudelutt. På gatan dundrade bussar och sopbilar förbi.
Och dottern var trött och extremt nappsugen, så pass att den lilla blida varelsen gav upp sitt glaskrossartjut inne i jourbutiken. Dessutom hängde reget i luften och det anslutande sällskapet dök aldrig upp.

"Så blir det ibland", sa jag till sonen och sen frågade han massor om vad som skulle hända om man inte hade några fingrar utan bara en tumme på varje hand.