Man kanske skulle bo i kollektiv permanent

Ett nödrop om brist på te och sprit och efter två minuter fanns både te (a full range) och te på mitt bord medelst en diskret knackning på dörr.
En vädjan om hämthjälp och vips fanns både ungar upphämtade och hemlagad middag uppdukad i grannhuset.

Drömmen om ett kompishus.

Det är inte utan att man förstår alla Lundsbergare som under studietiden bodde i ett enda stort von-hyreshus mitt i Lund, inköpt av nåns förmögne far.

Tänk så mycket hjälp man kan ge och få.
Och sällskap.
Och stordriftsfördelar.

Det här är fantastiskt!

Barnsligt begär

I vissa avseende är jag inte äldre än elva och kommer aldrig bli.
Om jag till exempel ser ett sånt här ljuvligt "Chococat"-halsband så måste jag köpa det, till mig själv. Funkar kanske på högnivåseminariet med utrikesministern på torsdag? :-)