Men bra saker förstås.
Som tiden hos S, med en kopp latte, nära till pappersnäsdukarna, ett tänt ljus.
Blå stilla himmel utanför.
Stora slagiga havet inuti.
Välkommen-hem-kortet från modern kom som ett brev på posten (det gjorde ju bokstavligen det).
Jag fick en ullig filt att lägga på magen, hålla om hårt, alla känslor inuti och där bakom. Intellektuellt är jag "klar", känslomässigt bara i början.
Hur känns det, frågade S när tiden var ute och jag skulle ut i verkligheten.
Ont men bra, svarade jag.
2 kommentarer:
Men fantastiskt att det där fönstret i verkligheten finns.
Fint
Skicka en kommentar