Första februari

Har spenderat dagen poolside under slokhatt och glajjor men lyckades ändå bränna anklarna. Trots spf30.


Började läsa låneboken från vännen B, om vår tids stora problem - "self-deception". Samma koncept som Kay Pollak och dom andra, men i en amerikansk storytellinganda som känns bra; vi befinner oss alla i vår egen lilla box, oförmögna att se att problemen vi ser omkring oss beror av oss själva och vår egen inställning.

Och så läste jag just ut Pontus Herins "I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra", en självutlämnande betraktelse från en kille uppvuxen i Djursholm som flyttar med sin familj till Tensta. Jag känner rodnande igen många saker från min egen uppväxt (i helt invandrarfria villaförorten Höllviken, söder om Malmö), samma sorts värderingar hos ungarna, samma funderingar. Och jag känner rodnande igen resonemangen när man fortfarande (trots vidsyntheten med åldern...) väljer mönsterpassade alternativ; lika barn leka bäst och hela den biten. Och att svensken gärna vill integrera sig, men inte till vilket pris som helst.

Finns mycket att säga om det här, men med tanke på att jag inatt drömde dels en hel åratals lång historia om att Mikael Persbrandt stötte på mig och vi blev ett par tills dess att det kom fram att han misshandlat sin f.d tjej (och jag fick vittna i rättegången!), dels att jag hade en familjeterapisession med min mamma och min psykolog som urartade i nåt slags kafkanskt surrealistdrama, så bör jag nog istället gå till sängs nu och invänta nattens äventyr.