Hur hanterar man barns ärlighet och oförskräckta nyfikenhet vad gäller människor med olika ursprung utan att det blir fel?
Vi bor i en stadsdel som inte är direkt känd för sin heterogenitet rent demografiskt, och där mina egna barn i princip är dom som är mörkast på dagis. (!)
På gympan frågade Knut sin supersöta gympalärare (en svensk tjej med okänt påbrå) varför hon var så brun i ansiktet. Jag fick hosta men tjejen svarade helt utan problem.
Idag mötte vi en svart snubbe på gatan varpå Knut frågar, säkert med anledning av att vi nyss varit i ett land fullt av mycket brunare människor: -"Mamma, kan bruna människor också bo i Sverige?".
11 kommentarer:
Jag vet inte, men jag skulle nog kanske ta med barnen till lite fler områden då och då så att de inte växer upp och fortfarande undrar. Jag gillar verkligen att Lydias dagis på tre avdelningar har fem män och tre svarta (kvinnor) i personalen, fast att det ligger i "vita" innerstaden. Helt klart en medveten strategi från deras håll.
Kloka funderingar av herr Knut!
Jag tror att man besvara frågan i samma anda som den ställd. Så svaret på Knuts fråga är "Javisst".
Det har börjat komma såna frågor nu. "Varför ser person si ut så?" "Varför gör hen ditt?" "Varför är X så Y?" Oftast tycker jag att svaret helt enkelt är "Människor ser olika ut/gör olika saker/är på olika sätt". Man behöver inte komplicera det för mycket.
För flera år sedan fick barnen en bok som heter "Stora Varför-boken", där ett avsnitt behandlar just olikheter – i både hudfärg och övrigt utseende.
Jättebra. Och så försöker jag avdramatisera när frågan kommer, precis som Malinka skriver.
Grattis på Födelsedagen!!
Hoppas du får en jättebra dag.
Kram
Åh, just det: Ett jättegrattis på födelsedagen! Och många skånska kramar.
Tack för grattis!!
Vi brukar svara just så, och prata om att alla ser olika ut utan att det är nåt särskilt eller konstigt. Men det är just ur ett barns persektiv som det så kraftigt slår mig hur segregerat Sverige är. När Knut är mörkhårigast på dagis och den enda på dagis som har utländkst ursprung är en tjej vars mamma är från Asien.
Det är därför jag älskar att bo i Vällingby!
Och ni vill flytta t Djursholm ;)? Nä, kom till Söder ist, här finns alla färger som vardagligt inslag i tillvaron. Plus den fantastiska stadskänslan också då förstås.
Ja, jag vet. Visst har man sig själv att skylla. Vi skulle ju kunna flytta. Men jag skulle väl helst se att det istället fanns fler av alla sorter överallt.
Ni har ju själva valt att bo i ett av Sveriges mest segregerade områden. Det verkar vettigt att ha en strategi så att barnen inte blir helt verklighetsfrånvända.
Skicka en kommentar