måndag 20 juni 2011

Mörk materia, passiva prinsessor och gult guck i hörselgången

Märker hur jag inte kan tänka riktigt klart när vädret skiftar neurotiskt och kylan lamslår, om än (förhoppningsvis) temporärt.

Har tillbringat dagen hemma med hörselgångsinflammerad-OCH-öroninflammerad son som äntligen fått öronsalva (va? va? VA??) och penicillin. Jag var typ tio år äldre än läkaren som rödsvettig och nervös bad om ursäkt för sin fyrtiominutiga försening och sen började haspla om hur man är restriktiv med antibiotika och jag ba *tystnad* Nu skriver du ut Kåvepenin. Och han ba Ja, ja.

Bakade en skum sockerseg rabarberkakshistoria som bjöds till eftermiddagsfika med sonbästisen et al, bara det att sonen somnade mitt i kakan.

Sen satte jag en batch bolognese, hetsåt Karl Fazer Blå och såg på när maken gravade tre kilo lax. Medan dottern och den nyvaknde sonen spelade Svarte Petter på bryta-ihop-stadiet. Sen läsa Snövit (könsrollskräks) och en rymdbarnbok skriven av Fuglesang och som snarare skulle kunna utgöra kurslitteraturen i Fysik D-kurs på universitetet.

Nu lurar jag på om jag ska göra en körsbärspaj alternativt hetsäta upp Karl Fazer Marianne.

Har jag nämnt att jag slutat gå?

4 kommentarer:

k. sa...

Men då är det kanske därför du är låg igen? Ett och två - Ut och endorfina lite :-)

Tjockalocka sa...

Ja. Framförallt höll jag mig sysselsatt. Hade inte tid att sitta och deppa i soffan när det skulle ut och gås tiotusen steg varje kväll. Jepp. På med dojjorna igen. Så får det bli. Tack för push!

JsN sa...

Mäste det ena utesluta det andra? KAn man inte både baka paj och svulla fazer?

Krya på sonen och ta vara på dig själv!

Fina sa...

Redovisa dina steg i bloggen vettja.
Jag är oxå i stiltje efter mitt ack så långa pass genom huvudstaden. Men man kan bara leva så länge på gamla meriter.