Fem små apor

En liten mamma dåsade i sängen.
Mamma ringde doktorn, doktorn sa:
Ät lite Kåvepenin och droppa Fucithalmic
så ska det nog bli bra.

I wish.

På sämringsvägen

Igårkväll ingen feber.
Igårkväll släppte järnbandet runt huvudet, och dom där glödande spetten bakom ögonloberna något.

Imorse kunde jag inte öppna ögonen.
Totalt igenklistrade av en gulmojjig gucka.
Och när jag tvättat bort joxet och sprättat upp ögonlocken möttes jag av två knallröda och svullna bollar som stirrade galet mot mig i spegeln.

WTF???!!!

Inväntar nu tid hos doktorn och hopp om att det är något bakteriellt så att jag kan få lindring och vändpunkt.

Jag ska ju träffa galsen och dricka champagne i helgen.

Fi fan.

Trodde det skulle gå åt rätt håll.
Trodde att jag skulle spendera dagen sådär snuvmysigt nerbäddad under bolstret och läsa böcker och dricka te.

Vaknade med feberfrossa och slemkräkningar.
Kröp till dagis och skola och ville sen bara sätta mig ner på en sten och dö.

Vacklade hem. Hissen trasig. Stapplade upp sju trappor och drösade sen ihop i en ynklig hög innanför dörren. Resten av dan i ett vidrigt skallebankande, illamående töcken ömsom i halvslummer ömsom i plågad vakenhet. Fick akutinkalla barnvakt för hämtning av barnen som gudssänd levererade dom ätna och glada lagom till Bolibompastart.

En halvtimme senare kom maken hem från Norrland och tog hand om kaoset.
Nu har jag fått både kycklingsoppa, coca cola och choklad.
Och till doktorn bär det av imorgon. Jag gissar på en elakartad luftrörshistoria.

Slem, Host, Nys och Ett huvud stort som en medicinboll

Fy satan vad jag mår kass.
En skolbacillsförkylning fick mig fullständigt på fall i fredags kväll.
Ett huvud som håller på att explodera, ett dövt öra med vätska bakom, en svullen kliande och värkande hals, en rinnande näsa, en igenkorkad näsa, en röd näsa. Röda ögon, en hjärna som bara susar inuti en svullen jätteskalle.
Ett kroknat och illamående kroppshölje.
Otroligt hur ynklig man kan bli från en dag till en annan.
Vill helst bara dra täcket över mig och dö. Typ.

Stabilt, men inte som fan

Efter två dygn i fosterställning har nu magen äntligen stabiliserat sig såpass att jag kan äta en skiva rostat bröd utan att kväljas.
Trots att jag i princip sov hela dan igår, och tio timmar i natt, känns det som om jag inte sovit på en vecka.

Packningen har gått sisådär, är glad om vi får med oss hälften.
Orkar inte bry mig för närvarande.
Maken åker efter lunch, halvglad över snöfallet eftersom sommardäcken just monterats.
Snö alltså.

Jahapp.
Fokus: Ta mig igenom dagen.