Vardagsmaten

Ibland lätt, ofta så sjukt tråkigt och svårt.

Vad blir det till maaaat?

Jag vet fan inte.

Iskalla onsdagar vill jag bara äta godis under en fäll framför en brasa.

Vad äts det till kvällsmat i stugorna?

Mörk materia, passiva prinsessor och gult guck i hörselgången

Märker hur jag inte kan tänka riktigt klart när vädret skiftar neurotiskt och kylan lamslår, om än (förhoppningsvis) temporärt.

Har tillbringat dagen hemma med hörselgångsinflammerad-OCH-öroninflammerad son som äntligen fått öronsalva (va? va? VA??) och penicillin. Jag var typ tio år äldre än läkaren som rödsvettig och nervös bad om ursäkt för sin fyrtiominutiga försening och sen började haspla om hur man är restriktiv med antibiotika och jag ba *tystnad* Nu skriver du ut Kåvepenin. Och han ba Ja, ja.

Bakade en skum sockerseg rabarberkakshistoria som bjöds till eftermiddagsfika med sonbästisen et al, bara det att sonen somnade mitt i kakan.

Sen satte jag en batch bolognese, hetsåt Karl Fazer Blå och såg på när maken gravade tre kilo lax. Medan dottern och den nyvaknde sonen spelade Svarte Petter på bryta-ihop-stadiet. Sen läsa Snövit (könsrollskräks) och en rymdbarnbok skriven av Fuglesang och som snarare skulle kunna utgöra kurslitteraturen i Fysik D-kurs på universitetet.

Nu lurar jag på om jag ska göra en körsbärspaj alternativt hetsäta upp Karl Fazer Marianne.

Har jag nämnt att jag slutat gå?

My Talking Is Killing Me

Jag är så himla av eller på.
Blir trött på mig själv.
Just nu är jag bara trött.

Trött på att planera livet hela tiden.
Trött på att å andra sidan försöka vara spontan.
Trött på same 'procedures as last year' på jobbet.
Trött på förutsägbarhet.
Trött på att inte få leva ut min trötthet och ligga i en hammock och bara läsa timme efter timme.
Trött på stiltje.

Trött.

Känner mig som Robyn.

Högmod går före fall osv

Den tragiskt hippa yours truly skulle förmodligen aldrig skrivit om denna fiktiva coolhet orsakad av nagellacket.
Ty idag kom fallet i form av en såndär animerad version av "nedstänkt-av-bil-vid-vägkant". En skåpbil, en lerpöl och den tragiskt hippa vid övergångsstället. Den vita ulljackan totalt nersölad av tusen svarta lerdroppar.
Inte ens neonrosa nagellack hjälper då.

Sen totalt oflyt hos fabror doktorn också som vägrade skriva ut nytt recept på min favoritdrog. Han ville se bölder stora som äpplen först. Jag kommer med största sannolikhet servera honom dessa, bräserade, på ett silverfat.

Ohipp och tragisk. Och så regnar det fanimej också.

Vad jag gör

Jag går mest.
Särskilt sen hissen stannade på 7 trappor.
Och så köper och säljer jag. Saker.
Blonderar håret.
Går och simmar lite.
Dricker rosévin. Yvs över solen och besvärjer regnhotet.
Funderar mycket.
På vad vi egentligen pratar om.
När vi väl får tid att prata.
På spenatsoppa.
Och på hur stor skillnad det är på närvärpta ägg och köpta.

Men mest går jag. I glajjor till dicsomusik och på turkosa espadrillos.
Och bländar folk med ett galet vitt hår.

Statusuppdatering

Bortsupna kortet återbördat.
Ölnotan betald.
Lära-gå-skorna överlämnade.
Den lätta dimman över pannan borttrollad.
Ekonomin utredd och omdisponerad.
Osten till omeletten riven.
Hårpulvret påfyllt.
Svindyra skor impulsshoppade.
Mattan hittransporterad.

Sekunderna före kaos

Sekunderna före det att toarullstornet rasade, storebror drösade ner från toaletten, fick en bula i pannan och lillasyster började sympatiböla genom toarullsröret. After dinner fun.

Tisdagstrall

Känner mig som en korsning mellan Kulla-Gulla och Häxan Surtant.

Med kinderna rödblossande gnor jag i köket; steker pannkakor till sonens matsäck. (Igelkottarna ska till Skansen. Dessutom önskar han sig korvkronor (prinskorvar som med kryss i toppen så att dom blir som kronor) och köttbullar. Vid dubbelmacka med finka sade jag stopp.)

Klistrar med febriga händer in pyssel inför lördagen; förbannar alla mina egna i stundens hetta tokroliga påhitt...

Läser om Bara rumpor (smaaala rumpor, tjåcka rumpor, yttepyttesmå...) för barnen, plattar täcken och ber tusen gånger om ursäkt för min urflippning vid matbordet då labil moder drämmer näven i bordet och lejonryter "Bara ÄÄÄÄT och håll klaffen!" så att känslodottern brister i hackande hulkgråt och ropar efter pappa.

Pappa som för övrigt är på välförtjänt tjänsteresa utrikes; till Köpenhamn minsann.

Tjocka

Nu är en sån där tjock vardag. Tjock av spring och bockar som ska avbockas i rasande fart, utan tid för reflektion och eftertanke. Maken och jag som tar skiftjobb i AB Familjen, just nu med kraftig overload för den andre. Jag försöker att inte känna mammaskuld.

Och så mamma, min mamma, som ringer och bölar. Hulkar och spelar ut alla martyrkorten i trumf efter trumf. Pappa, min pappa, ligger återigen på akuten, överläkaren vill/måste skicka hem honom, mamma vet inte om hon orkar, men hon skulle heller aldrig orka något annat alternativ. Hon ska ju dö martyrdöden. Jag lyssnar, kommer med försiktiga påpekanden, blir åthutad, lyssnar igen och hör en människa som jag inte riktigt vet vem det är.

Och plötsligt vet jag inte heller vem jag är. Om de lösryckta anklagelserna om känslolöshet rör mig eller någon annan. Jag kunde säga att det är tungt, men på något (känslolöst) sätt är det inte det. Än.

Bråda tider och flera sorters brev

Sorry sorry sorry.

Har haft fullt upp med att hantera jetlag och tvåhundra illröda ärenden, samtidigt som jag försöker kompensera maken en smula för förra veckans bortavaro.
Uvi:n som brev på posten efter ljuvligheters ljuvligheter.
Återrapportering från enleverandet av leverfläckar som bokstavligt brev på posten, mindre trevligt, måste tydligen plocka bort mer då ena fläcken innehöll lätta cellförändringar.

På tisdag åker jag till Aten.

Back to reality

Styrelsemöte i bostadsrättsföreningen.
Jag är ju kassör.
Förväntas ha koll på ekonomin och fakturor. Ett skämt.
Jag som knappt har koll på min egen.

Sura trapphuskärringar och underhållsplaner.
Gäsp.

Back to reality.

Busy Me Day

Vaknade åtta och blev därmed kraftigt sen till dagis.
Stövlade in i parken, yr av kaffeabstinens, vid kvart i tiosnåret.
Sen kaffe (äntligen den ljuvliga ljuvliga Skånerosten!), honungsmacka och ivägskickning av sötaste svägerskan som skulle ut till Arlanda för vidare färd mot USA och pojkvännen.

Två jobbsamtal, en rask promenad genom Karlaplan och vackra vackra höstträd, in för att ta bort stygnen på magen. Vita kuverten hemma visade att det ena märket innehöll lätta cellförändringar, så jag måste dit igen och karva bort lite mer.

Sushilåda (dyrare och alls icke lika god som i ursprungslandet, men good enough), jobbsamtal och nu strax tandläkaren. Författande av brev till Ryan-fucking-air som inte har något endaste telefonnummer, ett faxnummer som inte fungerar, så min kraschade resväska får claimas via snigelpost.

Ska också hinna hämta ut mitt tullfastnande paket från staterna innehållande fina regnkläder till barnen, dock betydligt dyrare än tänkt, med tullavgift och andra pålagor.

Skilda världar 5

Nu vet jag inte riktigt.

Igår väcktes jag av en diskret knackning av förklädsklädd man och en rullvagn med nybryggt kaffe, färskpressad juice och nybakat bröd. BBC World på TV:n, utsikt över skyskrapor och en lång dusch i marmorbadrum.

Idag väcktes jag medelst klappningar och milda slag mot ansiktet, två tvåsiffriga kroppshyddor som kastade sig över min oskyddade bål, samt ett slags monotont läte av typen "MAMMAMAMMAMAMMAMAMMAMAMMA!!!!!!!!!!!!".

Kvällskvist

Nja, nu är alltså frågan om jag ska sätta en vildjästssatan på ekologiska russin samt passa på att mata surdegen för ett eventuellt bak imorgon.

Eller om jag bara ska krypa upp i soffan med resterna av Salt&Blandat och läsa bloggar.

Statusrapport

2 Kåvepenin 3 gånger om dagen i fem dagar.
2 - 3 månader innan trumhinnan är helt läkt.
2 - 3 veckor innan hörseln är återställd.

Så tills vidare irrar jag runt i en aukustisk rundgång,
hör blodets susning i venerna,
och mig själv andas.

Och maken åkte just till Karlstad på konferens tre dagar.

Tur att byggjobbarkillen var här och luftade elementet iallafall.