Sista kvällen med gänget

Mingel på ambassaden. Sen ombyte till jeans och sneakers. Sen flyg hem.

Farmor Ankas polisbil

En lokal polisbil. Spetsgardiner för fönstrena där bak. Precis som i farmor Ankas.
Inatt flyger jag hem. Längtar.

En bild på ord som säger mer än tusen.

Lille älskade Knutgubbe. Aaah, denna vansinneskärlek som fyller ögonen med kärleksvatten.

Ett litet lunchspektakel

gick ut för att värma upp oss lite från iskylan inomhus, och möttes av följande intressanta instrument- och dansgrupp. En man som viftade på höfterna och skakade rumpish till indiska blåsbälgar är inte varje dag man ser.

Invigning, toalettrengöring och höga människor

Det tog mig tre snoozningar och en väldig massa viljestyrka att kliva upp mitt i natten, smeta på eyeliner och glida ner i kostymen. En omelett och kaffe senare och sen ut i skraltig buss som kryssade mellan rikshaws, kossor och vildhundar på Delhis gator. En och en halv timme ut i bushen, ett nybyggd mässcenter som redan håller på att krackelera. En hel del kaos, men allt blir "nästan" som man tänkt sig. Sladdar fästs med silvertejp, sågspån sopas undan med små kvastar, kaffet är ljummet vatten och en liten påse Nescafépulver, toaletterna är minimala och går inte att spola, men hey! Maudan kom ju med sina livvakter och invigde den svenska delen medelst en stor rostig indisk sax och en stor applåd, och sen drog det igång. Har nu precis ätit lunch, se nedan, indisk buffé, faktiskt riktigt bra trots kantinkonceptet. Ute är det 30 grader, här inne luktar det toalettrengöring och svinkallt.

Shangri-la, New Delhi

Flygresan gick bra. Jag ska inte säga att jag lutade mig tillbaka och njöt direkt, men det gick bra helt enkelt. Satt brevid en snäll tysk som inte gjorde mycket väsen av sig. Sov kanske två, tre timmar i allafall, och vaknade upp lagom till "frukost" halv fyra på morgonen; currypiroger och juice.
Jag och mitt flottiga Monroe-hår checkade in på hotellet och däckade totalt under dunet i flera timmar. Hann sedan med en timme vid poolen innan det var dags för ingångkörningsmötet där jag plötsligt blev inkastad som välkomsttalare.
Har nu ätit asiatisk middag med delegationen och ska försöka sova. Klockan står på ofattbara 02.30 (motsv 06.00 här) för bussen som går halvåtta. Räknar med att komma hem vid elva imorgon kväll. Lååång dag. G'natt!

München.

München.

Älgkorv och dolares på Arlanda

Dom indiska rupierna var slut så det fick bli dolares.
Införskaffade också fyra böcker, två magasin, en gigantpåse Gott&Blandat samt ett Ritter Sport helnöt.

Njuter sedan guldkortets glada dagar, så länge det varar, i loungen där jag hittade både älgkorv och hjortronsylt och levain.

En liten älgkorvssmörgås och en liten öl senare och det hela ter sig åtminstone görbart.
Å, jag är så förutsägbar.

But I'm not there yet.
Och jag har bara två par skor med mig!

Resmage

Särskilt som man bor i påsar och har saker på tre olika ställen.
Packar kappsäcken med två kostymer och min nattskjorta.
Alla mina panikpiller, mina linser och alla laddare.
Det är långt ifrån dom gamla tre p:na fast ändå inte:
Pass, PC, Piller och Plastkort så klarar jag det mesta.

Lite tjeckisk sekt och indisk (!) hämtmat och en kopp te.

Kramar barnen. Kramar barnen igen. Kan inte riktigt släppa taget om sonen och dottern vars pussar 'gått på promenad och kommer tillbaka först imorgon'.

Ah. Ständigt denna separationsångest. Dödsångest.
Att jag aldrig vänjer mig.
Resmage.

Imorgon New Delhi.

Bläckfisk

Bläckfisk

Fanatisk fredag

Morgonen började med snöchock och vinteroverall.
Halkade snörvlande runt i klackstövlar, balanserande ryggor och överdragsbrallor. Bilen gjorde likaledes, så sommardäcksklädd den är. Slirade snyggt nerför skolgatan.

Mötte upp åtta blåkläder/tatuerade biceps i ett tre kvaderatmeter stort badrum vilket resulterade i gutturala vrål och kraftiga adrenalinutsöndringar. Röris slet sitt bockskägg och höll på att riva loss I love Mama-tattoon i rena ångesten över det felgjutna avloppet.

Så jobbet. Femtioåtta Indienbestyr inför måndagens Delhiresa, från 'waste to wheels' som vi i branschen säger.

Mitt i ringer maken och skriker att allt silver är borta - det måste vara stulet! Han har letat Ö-V-E-R-A-L-L-T och vi har haft öppen dörr i månader på grund av det gudsförgätna stambytet...

Via Fältan (sonen bara MÅSTE ha nya sockar!), hämta kemtvätten och plocka upp två lattes till ett pris av en finare lunch, upp till sjuan med kaklis och in i vår dammholk för att leta arvegods.

Fick leveranstid på kolmårdenmarmorn, leveransbesked på badrumsmöbeln och ta lappkasts/snabbeslut om toaletterna. Sen hämta ongar, få skäll av fröken för glömda gympakläder, svänga inom Esplanad och komplettera Risifruttin med lite mer substansiell föda.

Sen hällde vi upp varsitt glas vit Bordeaux, bäddade ner oss med Bearnaisechips och barn och Paddan (som barnen redan lagt beslag på). Som vanligt när jag får ångest måste jag tvångsläsa det som finns och då blev det Blodsockerblues (om GI) som låg på B's hylla i köket.

PS. Han hittade silvret 'gömt' uppe i en garderob. Enligt uppgift hans eget påfund. Kom han ihåg när han hittade det. DS.

Att ge sina barn de bästa förutsättningarna och veta vilka dom är...

Min frisör berättade att hon bor i Fruängen men pendlar in med barnen till speciell skola och dagis inne i stan. Veckoaktiviteterna var också utspridda över hela stan, så dom ägnade således timmar åt att sjussa barnen hit och dit. Varje dag.
Men som hon sa, "vad gör man inte för barnen, för att dom ska få så bra förutsättningar som möjligt?".

Och jag satt där i hennes frisörstol och tänkte på hur man kan se på "bra förutsättningar" på så olika sätt.
Beroende på sitt eget bagage.
Hur vi som helsvenskar i ett medelklassområde alltid bara valt, eller ens knappt valt, närmaste alternativen. Och ska barnen gå på aktiviteter i veckan så får det vara på gångavstånd.

Det imponerar på men skrämmer mig lite. Människor som gör allt för sina barn. Det dom tror är det absolut bästa. Ringer från BB och ställer barnet i kö till rätt skola. Rätt aktivitet och bästa klubbarna.

Hur vet man?

Jag lever nog kvar i nån slags jämlikhets-Sverige där jag tror att alla skolor är ungefär lika bra och att Värtans IK funkar lika bra som Djurgården. Kanske beror det på min egen bakgrund som bortskämt endabarn i en gottställtare-ort med en mor som fixade och trixade in mig på det hon trodde var det bästa. Och hur fel det kunde bli. Och hur finskolan kan ha fulklasser och bästa gymnastikklubben mest bara verka hämmande för självkänslan.

Fryslort

Men jag fryyyyser ju!
Hela tiden nu.
Inifrån och ut. Att det redan börjat.
Och blir jag väl varm igen, blir jag för varm under lager av fleece och filtar och börjar svettas i ansiktet medan tårna fortfarande är iskalla.

I don't like this.
Mörker, kyla, fukt.
För nära Nordpolen för min smak.

Birger Jarl

Flyttat in i pampig port på Birger Jarlsgatan.
Barnen följer glatt vårt nomadäventyr, nu vana vid samsovning och asiatisk hämtmat.
Bäddar upp, hittar lego i garderoben och lyckan är total.
Hittar svagt nätverk från grannhuset och knapprar abstinensigt på laptopen.

En vecka här, courtesy of snälla fina B, sen in i ettan igen (familjen)/Indien (jag).
Denna höst, en prövning. :-)

Mansblind

Jag har ett lyte.
Jag är mansblind.
Det betyder att jag inte minns män i allmänhet.
(Däremot minns jag förstås män i synnerhet.)
Men 'gruppen män' utgör för mig en blind fläck, en grå massa, i mitt minne.

Hur ska jag förklara?

Jag upptäckte det redan som ung teknolog (i en skola fylld av män). Efter en fjorton dagar lång examensresa där vi kommit varandra ganska nära ska jag och en kompis hämta ut varsin videofilm från resan. Efteråt frågar jag min kompis: "Vem var han (som vi hämtade filmen hos)? Honom har jag aldrig sett." Min kompis stirrar misstroget på mig och säger "Det var Kalle som vi just varit två veckor i Brasilien med."

Vi kan gå på stan när min man plötsligt säger "Men är inte det din gamla kursare Olle?". Jag kollar och ba "Eeeh... är det? Naaaee? Eller?".

Jag kan gå på ett möte och mannen framför mig säger "Ja, vi var ju på samma delegationsresa till Mellanöstern i vintras." Jag: "?? Eh, ja... just det, jamen JUST ja, SÅKLART!" och korsar fingrarna i byxfickan.

Det händer aldrig med kvinnor, men ofta med män.
Jag är mansblind.

God morgon!

God morgon!

Barret

Och håret.
Jag är sjukt nöjd. Särskilt efter upptäckten att frippen nästan är snyggare när jag sovit på den och jag ser ut som trollet Plupp/Charlies lillasyster Lola.
Jag ska aldrig mer ha långt hår.

Nomader

Packar ihop pick och pack i blåa Ikea-kassar.
Går en höstpromenad i solen, dricker kaffe och äter kanelbullar och bestiger berg.
Tar en räd i bombhålet aka lägenheten, försöker få ihop femtonpusslet och skriver utförliga lappar till byggsnubbarna.
Hämtar nycklar och lämnar tillbaka.
På tisdag kväll flyttar vi upp oss - från ettan på Gärdet till en tvåa på Norrmalm som vi lånar av snäll kompis.
Där ska vi bo en knapp vecka, sen flyttar vi tillbaka till ettan.
(Fast då åker jag till Indien en vecka.)
Och sen... vet vi inte.
Flytta hem till halvkaos, eller hitta på nåt.
Förmodligen hittar vi på nåt.
Reser nånstans nåra dar.

Nu börjar jag längta hem.

Lördag

Croissanter och honung och pulverkaffe och fåret Shawn. Nu sitter jag utanför engelskan medan barnen bakar cup cakes på amerikanska. I öronen makens Iphone med Spotify. Ikväll käk på Stora Kvinns. Jag gillar lördagar.

Fotbollsmorsepremiär!

Fotbollsmorsepremiär!

Angående morgonhumöret

Mitt morgonhumör är uselt. Har blivit med åldern. Kan inte minnas att jag var så sur förr? Eller också är det bara det att jag aldrig förr blev störd i mina privata morgonrutiner.

Nu är allt fokus på att få upp, få på och få i barnen diverse saker (kläder, frukost, ytterkläder) och ändå få rum med sina egna bestyr mitt i allt kaos. Det gör mig uppenbarligen till en otrevlig person. Jag ryser över min sura irriterade fula röst fullt värdig en hemmaboende tonåring. Men det är så jag känner när dörren för tjugonde gången rycks upp och iskall luft strömmar in där jag står nyutkommen och plötsligt frysande från duschen.

Jag minns den meditativa repetitionen av morgonritualen från förr. Ifred i badrummet. Tyst. Ögonvrån på klockan. Hålltider för senast klockslag för eyeliner och läppstift för att hinna med bussen. Tankar som flödade fritt medan penseln löpte längs övre fransraden. Min privata stund.
Nu har jag för länge sen rationaliserat bort både eyeliner och stift och trängs istället med tre andra bökande och stökande.

En annan nu?

Jag känner att livet här i ettan är mer old fashioned. Man bor, lever, sover och äter i samma rum. Vilket ger mindre tid för "datorer och internet" på gott och ont. Plus en något ansträngd period - jag som slår mynt av att sällan vara stressad, påstår att det är till stor del en läggningsfråga och yada yada but yet... - saker som ska göras liksom, hela tiden.

Idag klippte jag mig som bekant. Fi fasen vad dyrt det är när man går till en riktig frisör. En sån som ba "du har ett sånt här ansikte och ett sånt här hår och du ska krama i det här serumet och vips så blir du ett helt anet menske" och plockar en på ett par lappar. Som barnen sa "Är du en annan nu?".

Imorgon är planen att jag ska snacka Abu Dhabi. Lite Indien. En hel del USA. Plugga på min egen strategi för detsamma som ska klubbas av högste chiifen på måndag. Och sen bara släppa alla bollar, skruva loss käkarna och gå och äta en fet moules frites tillsammans med en riktigt god vän. Detta iklädd min nya fripp som det ska bli intressant att se om jag får styr på imorgon bitti.

Vad gör ni? Jag vill veta!! Vad händer i världen liksom? Jag känner mig helt uppe i min bubbla.

Ny fripp.

Ny fripp. Please säg att det var värt tre timmar och en halv förmögenhet!

Farbror Frej och Ganglionet

Nä, men doktor Fröjdh.
I Fred Perry-sneakers och snett leende i mungipan.
Också bitr överläkare på ortopeden där min remiss hamnat efter lite kringvalsning.
Ett ganglion var det visst.
En slags vätskefylld blåsa med bindvänad runt.

Ocheh, ingenting som man behöver göra nåt åt om man inte har ont av det.
Men har man det så gör man ett litet snipp snipp under lokalbedövning och plockar ut den lille rackaren.

Hej! sa doktor Fröjdh.
Och du vet var jag finns om du nångång vill plocka bort den!

Jahapp. Men jag fick i allafall frikort fram till juli.

Och "herregud" igen.

Maken skulle hämta Teletubbies-dräkten på begäran (sen blev det ändå en Musse, se nedan) uppe i lägenheten och följer mystiska fotspår in bakom luftslussen och in i barnens rum...

Upptäcker vad rivarna förmodligen upptäckte då dom orsakade nämnda spår - nämligen att dom också orsakat annat: rivit inte bara puts och rör på badrumssidan, utan även gått igenom väggen in till nyrenoverade, nytapetserade barnrummet.

Stambyte 'färdigt vid jul' börjar nu sträcka sig längre och längre in på nästa år. Dom får ju såga upp väggen och mura dit den igen. Vilket innebär att vi måste flytta ut alla grejor även ur detta rum, beställa ny tapet och hålla i ännu en dammalstrande renovering. Även om dom betalar.

Örrk.

Hösthelg

Och nu har jag just suttit på toalettlocket med fötterna mot handfatet och kontemplerat en stund, medan nagellacket i "Bare Fudge" torkade.

Hela helgen full av uppskruvat ljud och ljus efter en kraschbomfredag i stor familjehög på golvet framför Idol och alla somnade nio.

Livet i ettan innebär att vi blir omåttligt bortskämda med omsorg i form av sällskap, middagar och fikor av bästa grannfamiljerna på Gärdet.

Krönte helgen med Musse-kalas och finaste mössen ever.

Jag fick ett kort från Maria* with love...

Och imorgon bär jag hennes stickade klänning i midnattsblått och kloppetiklickstövlarna, gnistrande diamanter i öronen och rejäla penslade kråksparkar längs fransarna.
Skulle varit en nyfrissad blondish också men får bli råttish svinrygg due to major force majeur hos frisören.

*Westerlind, bild lånad från hennes webshop.

Te och tobleronetröst

Smög in i gamla lägenheten för att hämta morgondagens kostym och HERREGUD.
Tre chilenare i gasmasker som galet viftande med gamla skåpsdörrar, rev köket och inte fattade ett smack av vad jag sa är jag ursäktande gjorde hål i luftslussen för att krypa igenom.

På WC:t två man som kopplade horisontella och vertikala rör och lovade att bygga in hela skiten vilket inte verkar lämna mycket plats över till själva WC:t.
I hallen tre andra byggsnubbar på väg in med hjälmar och stora paket.
En enda halvt inplastad byggröra. Drivor av gips och cement på golvet.

Tacksam slängde jag ned kostymen i en påse och smög därifrån, lättad över att ha en liten holk med tända ljus att hålla till i.

Plockade upp barnen och åt en kaosartad middag på lokala japanen.
Gick in helt planlöst på ICA och kom ut med rostade mandlar och blåbärsvatten.
Mutade barnen med att få smaka på pappas halvmeters-Toblerone om dom duschade håret och tog på sig pyjamas. Pappan, som förövrigt helt bisarrt dök upp igår natt, lämpade av två kilo belgisk choklad, sov en stund på en för kort madrass med Bolibompalakan på golvet, och sen drog med hyrbil norröver tidigt imorse.

Kokade mig en kopp te.
Åt resten av halvmetaren.

På lokala japanen.

På lokala japanen.

Man kanske skulle bo i kollektiv permanent

Ett nödrop om brist på te och sprit och efter två minuter fanns både te (a full range) och te på mitt bord medelst en diskret knackning på dörr.
En vädjan om hämthjälp och vips fanns både ungar upphämtade och hemlagad middag uppdukad i grannhuset.

Drömmen om ett kompishus.

Det är inte utan att man förstår alla Lundsbergare som under studietiden bodde i ett enda stort von-hyreshus mitt i Lund, inköpt av nåns förmögne far.

Tänk så mycket hjälp man kan ge och få.
Och sällskap.
Och stordriftsfördelar.

Det här är fantastiskt!

Bråda märkliga dagar

Ärmarna värker av hepatitspruta och stelkrampspåfyllning, en i varje arm.
"Man kan bli lite febrig och hängig", sa hon medan rosorna steg på min kind.
Sen laddar man om och bäddar ner barn i soffor och på golv, varefter man sjunker ner i en fladdermus och smygäter i hets små chokladkakor och överblivna ostbågar.

Idag en dag fylld. Fylld av sammanpressade käkar som jag alltid gör när jag har mycket att göra, och en vända på ett apotek nära mig för att bota med alvedon. Sista rycket ett flyktigt möte i en bedagad hotellfoajé med högste bossen. Kunde varit nejlika i knappslån och en cosmo i glaset, men betydligt seriösare än så. Kanske avgörande.

Kände mig nästan som gift med grannarna när jag sen kom hem till glada barn och lagad middag för tredje dan i rad. Vilken lyx!

Inatt anländer maken från Bryssel, men drar lika tidigt imorgon bitti för att hålla tal i Sälen.

Denna vecka ett liv.

Höst

Kastanjerna blottar sina blanka sköten i daggfuktigt gräs.
Det är bara nu. Nu och bara få dagar av ren blankhet.
Höstvinden tar tag i håret på ekarna, ruskar om.
Och rakt igenom blåser höstens andedräkt,
blåser rakt igenom mig och gör mig klar.

Nu är jag här!
Nu är jag i alla dessa skikt av tid som jag funnits till.
Nu framkallar vinden i mig ett vrål, en glädje, en glöd.

Gräsänka i etta

En flagnad rosenkopp ostbågar och två duralexglas lättöl senare.
Nä men om man skulle ta och gå och lägga sig?
I den lilla ettan med pentry sover redan barnen sedan länge sött i bäddsoffan.
Och med tre kanaler på TV:n och ett segt gammalt mobilt bredband till den sega gamla datorn finns inte mycket annat att göra.
Och ingen att prata med. Herr C är i Bryssel. Och hade han inte varit det hade det ändå inte gått att prata, för barnen ligger som sagt och sover två meter från var man än befinner sig i holken.

High life, my friends!

Att rubba sina små små cirklar

Pick och pack och kassar med ytterkläder och innekläder och gympapåsar och skolväskor och gummistövlar och kaffefilter. Samtidigt som maken åkte till Bryssel. Och vi gjorde ett fotoshoot i parken med dottern som modell för ett jämställdhetsprojekt.
Men in i ettan kom vi, with a good little help from our friends.

Och jösses vad borta man blir av att bara rubba sina cirklar den minsta centimeter. Byta ryss-Konsum mot Ica. Byta T-banenedgång, om än bara några hundra meter. Att den ingångna vägen till dagis som man kan per minut plötsligt blir från andra hållet.

Men nu har vi rinnande vatten. Och - än så länge - dammfritt. Och så bor vi mittemellan skolkamraterna. Jag fokuserar på målbilden av mitt värmda marmorgolv och tycker än så länge jag lyckas ganska bra.

Rusigt sommar-svin

Roligaste:
När dottern en morgon tittar upp med strängt seriös blick och säger att hon hett önskar sig ett barnvin.
Ett BARNVIN! Fattar vi väl!

Och vi ba: ??

Och när vi väl begripit, att ett 'barnvin' var en fransk flickas marsvin, klämmer hon till med: "Och det ska heta Vindröm!"

Skånsk distans

Shit vad jag har svårt för skånska på TV!

Hahahahahahaha - vad är det liksom??
Är det vådan av tolv år i Ståkkålm?
Hör jag inte hur jag själv låter?
Nä.

Spektakelhelg

Inledde min bisarra helg med att efter en halvtimme i kö på indiska viseringskontoret upptäcka att jag plockat med sexåringens pass istället för mitt eget. Förirrande mig sen i ren frustration ner i blått tunnelbanesystem och svor hela vägen upp till det röda.

Fick veta att noshörningsfarfar anländer med flyg inatt (pga generalstrejk i Spanien) och ska slagga över några timmar - med fru. Vilket ju i vanliga fall hade varit lugnt men nu blir en smula bisarrt med frystoa och luftslussar i dammig plast och inget annat att sova på än en barnmadrass i tre delar.

Sen kommer Ecce Homo-fotografen och kör ett fotoshoot på dottern iklädd Spidermankostym till ett jämställdhetsfotoprojekt.

Slutligen ska vi rengöra och återlämna en trogen frystoa, packa alla necessiteter och förflytta hela familjen några kvarter norrut till tant Gunnis etta där vi ska husera närmsta två, tre veckorna medan bygg-Freddan river holken och murar upp den igen.

Älska Gärdet.

Älska Gärdet.