Höst

Kastanjerna blottar sina blanka sköten i daggfuktigt gräs.
Det är bara nu. Nu och bara få dagar av ren blankhet.
Höstvinden tar tag i håret på ekarna, ruskar om.
Och rakt igenom blåser höstens andedräkt,
blåser rakt igenom mig och gör mig klar.

Nu är jag här!
Nu är jag i alla dessa skikt av tid som jag funnits till.
Nu framkallar vinden i mig ett vrål, en glädje, en glöd.