Samma känsla olika saker.
Min son som verkar ärvt min inre oro, delar av min benägenhet så att säga, oroar sig nu kraftigt för torsdagens första PE (physical education). Då ska nämligen klassen gå och simma. Nu oroar han sig för att vara på ett badhus utan oss. För att vattnet ska vara för djupt, för kallt, för läskigt. Att han ska bli tvingad. Om han inte vill.
Och modern ligger och stryker honom på ryggen och försäkrar, allt kommer bli bra, och du behöver inte om du inte vill samtidigt som den egna oron för kommande askmoln, ryska sunkhotell och flygångest maler på därinne.
Jag tror jag saknar hårt gammaldags kroppsarbete.
Jag tror det hade gjort susen.
Mot allt malande därinne.
2 kommentarer:
känner också igen liknande oro hos förstfödingen!
ha det så bra i russia. det kommer bli bra. det brukar väl bli väldigt bra? för annars hade du väl inte envisats med att ha den tjänsten ...när du mår så dåligt varje "inför"...? ellert? :-)
Det kanske är något med just förstfödda? Känner samma sak här; ser mina "sidor" hos honom och lider med honom - undrar hur mycket som är genetiskt, och hur mycket jag själv överfört?
Skicka en kommentar