Sommarfesten i lördags var en ljuvhet med idel nya glada bekantskaper.
Igår var vi på söndagsmiddag hos ytterligare nya vänner, satt ute, grillade, drack källarsval öl medan barnen sprang runt och löste egenpåhittade Scooby Doo-mysterier.
Bryssel lär vara en exceptionellt bra expat-stad. Alla är i samma båt. Stannar för en kortare eller längre tid. Behöver umgänge. Så man umgås.
En familj vi pratade med i lördags sa att det brukar sägas om Brysselflytt att om det är 50% jobbigt att flytta ner (med allt som ska fixas och trixas, skolor och språk och bostad osv) så är det 100% jobbigare att flytta hem igen. Barnen ska in i redan etablerade grupperingar på dagis och skola, man ska själv in i ett nygammalt sammanhang med erfarenheter som ofta inte tas tillvara på nygamla jobbet, och det lätta umgånget med människor från hela världen är borta.
Stockholm lär vara den sämsta expat-staden. Finns ingen etablerad internationell expatkultur.
Jag kan förstå det. För oss är det ju bara en parantes i tillvaron att var här, men jag kan känna smaken och förstå problemet. Och lovar mig själv att som återvändande Stockholmare försöka vara lite mer öppen mot omvärlden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar