Så har man just kvicknat till, försöker svänga ihop en näringsriktig och fin middag till barnen, när man hör sig själv förvandlas till en högexplosiv Vrålapa när den ena avkomman för åttonde gången nyper den andra.
Och plötsligt faller vårt lilla korthus, och tre ynk kryper ihop och gråter ikapp efter den fjärde som sitter i vrålåket på väg ner till kontinenten med skuffen full av sommarshorts och sandaler.
Min förläsenhet av fin pedagogik till trots, jag kan uppenbarligen inte alls leverera på en God Mor just nu.
5 kommentarer:
Fy bubblan vad jobbigt det låter. Ibland spricker det bara, blir för mycket. Snart är det över. Kram
Snart sitter du på uteservering och har andra vyer. I dom där korthusstunderna får man läsa lite Malin Alvén i stället. "Föräldrar är människor, som får misslyckas och vara inkonsekventa. Det måste barnen också få lära sig". Kram på dig.
k: Just det, Malin! Henne hade jag nästan glömt för alla amerikanska och danska barnpsykologer. Tack! Du räddade min kväll.
Kajsa: Ja, ibland gör det ju det. Men man känner sig usel.
Ack ja, man känner ju igen. Jag ser fram emot flera såna tillfällen den närmaste veckan, då vår fjärdeman också befinner sig på sydligare breddgrader.
man är inte mer än människa!
fin blogg du har!
Skicka en kommentar