Efter en halv natt med trettiosekunders hostintervall stod jag vid fyratiden på morgonen inte ut längre, gick upp och tog en rejäl sked av cocillanan och sjönk sen slutligen vid gryningen in i ett morfinrus.
Vaknar runt åtta med en kropp som inte lyder. Huvudet känns som ingjutet i cement, illamåendet gör kroppen klibbig och kallsvettig, yrseln och mattheten gör det nästan omöjligt att kliva ur sängen.
Allt i ett töcken. Jag fick iväg barnen till dagis, återvände kräkfärdig till sängen och ringde i panik till husläkaren. Sov sen i sjokvisa dimmor tills jag fick stappla mig iväg till doktorn.
Visar sig att jag fått en överreaktion på cocillanan, tål den uppenbarligen inte, får två nya hostmediciner och order om att fortsätta med penicillinet.
Ovant, kontrollfreakat ringer jag skräckslagen kollega och lämnar över morgondagens högnivå-kineser i hans hand.
tisdag 30 juni 2009
måndag 29 juni 2009
Positiv energi
Utdrag ur samtal med min ömma moder:
Fråga: -"Skulle du kunna möjligen eventuellt kunna tänka dig att hjälpa oss med att passa våra barn när våra vänner gifter sig och vi ska vara vittnen?"
(I Skåne, i Malmö, i hennes hem, sista dan på vår Skånevistelse)
*kort paus*
Svar: -"Ja, om jag lever då."
Fråga: -"Skulle du kunna möjligen eventuellt kunna tänka dig att hjälpa oss med att passa våra barn när våra vänner gifter sig och vi ska vara vittnen?"
(I Skåne, i Malmö, i hennes hem, sista dan på vår Skånevistelse)
*kort paus*
Svar: -"Ja, om jag lever då."
Bruna fingrar
(Och då menar jag inte dotterns av hundbajs brunkletiga som hon helt olycklig kom spingande med häromdagen i parken. Jävla hundägare!)
Utan jag menar mina. Fingerklorofyllet har uppenbarligen inte gått det minsta lilla i arv - jag hade en mormor som hade dom grönaste fingrarna på den här sidan Kattegatt, och en mor som inte följer långt därefter - jag lyckas inte ens hålla tre fjuttiga balkongblomster vid liv. Nedan de sorgligt bruna resterna av en hänglobelia som mötte sitt korta öde på den Tjockalockska balkongen.
Utan jag menar mina. Fingerklorofyllet har uppenbarligen inte gått det minsta lilla i arv - jag hade en mormor som hade dom grönaste fingrarna på den här sidan Kattegatt, och en mor som inte följer långt därefter - jag lyckas inte ens hålla tre fjuttiga balkongblomster vid liv. Nedan de sorgligt bruna resterna av en hänglobelia som mötte sitt korta öde på den Tjockalockska balkongen.
söndag 28 juni 2009
Men...
Min förkylning har inte riktigt gått åt rätt håll. Rösten tappade jag redan hos de polska jesuiterna i fredags, och hostan har tilltagit.
Inatt vaknade jag av fruktansvärda hostkräkningar med stora slembollar. Maken tvingade iväg mig till närakuten och doktor Linda sa: -"Bra att du kom, du behöver nämligen både antibiotika och starkaste hostmixturen med morfin."
Så nu äter jag rödgula kapslar med penicillin och tar små huttar morfinstinna cocillana-etyfin.
Inatt vaknade jag av fruktansvärda hostkräkningar med stora slembollar. Maken tvingade iväg mig till närakuten och doktor Linda sa: -"Bra att du kom, du behöver nämligen både antibiotika och starkaste hostmixturen med morfin."
Så nu äter jag rödgula kapslar med penicillin och tar små huttar morfinstinna cocillana-etyfin.
En liten confiterad anka...
Lördagen spenderades vid Hägernäs Strand, sånt som stockholmarna kallar för "sandstrand". Barnen tyckte det var toppen, särskilt som McD ligger tvärs över gatan och lockar med lunch.
Hem och laddade om, jag tog en förkylningspowernap, barnen kollade Pippi. Sen ut och cykla i parken, först glass på italienaren, sen svalt rosévin på parkcaféet.
Och plötsligt var klockan sex och maken bjöd in oss alla på spontan fransk middag med knaperstekt confiterad anka, persiljeslungad gnocchi och karamelliserad rödlök. Till det ett bättre Bourgogne. Efter det trollade han fram tre franska ostar, fikonmarmelad och hembakad levain i tunna skivor. På det jordgubbar med vaniljfluff och mörk choklad. Så kom två sommarsnygga singlar upp på härligt oväntat besök och joinade oss för de sista ost- och vinresterna.
Så kan man också spendera en lördag. Men...
Hem och laddade om, jag tog en förkylningspowernap, barnen kollade Pippi. Sen ut och cykla i parken, först glass på italienaren, sen svalt rosévin på parkcaféet.
Och plötsligt var klockan sex och maken bjöd in oss alla på spontan fransk middag med knaperstekt confiterad anka, persiljeslungad gnocchi och karamelliserad rödlök. Till det ett bättre Bourgogne. Efter det trollade han fram tre franska ostar, fikonmarmelad och hembakad levain i tunna skivor. På det jordgubbar med vaniljfluff och mörk choklad. Så kom två sommarsnygga singlar upp på härligt oväntat besök och joinade oss för de sista ost- och vinresterna.
Så kan man också spendera en lördag. Men...
lördag 27 juni 2009
Slem
Slem ute, slem inne,
Slem i kropp och slem i sinne.
Jag däckade framför Pinocchio igår runt åttasnåret,
ganska slut efter att med tappad röst och infektion i kropp snackat svenska energisystemet för ett gäng kyrkligt engagerade polacker.
Vaknar i soffan runt midnatt, tyst det är i huset, linserna har torkat fast i ögonen, mascaran runnit ner på kudden och hela mitt huvud är fyllt av slem.
Nu har jag hostat slem, snutit slem och hostat lite mer slem. Ska strax preparera mig med coctail av alvedon, ipren och alindrin samt min zycomb-spray.
Slem i kropp och slem i sinne.
Jag däckade framför Pinocchio igår runt åttasnåret,
ganska slut efter att med tappad röst och infektion i kropp snackat svenska energisystemet för ett gäng kyrkligt engagerade polacker.
Vaknar i soffan runt midnatt, tyst det är i huset, linserna har torkat fast i ögonen, mascaran runnit ner på kudden och hela mitt huvud är fyllt av slem.
Nu har jag hostat slem, snutit slem och hostat lite mer slem. Ska strax preparera mig med coctail av alvedon, ipren och alindrin samt min zycomb-spray.
fredag 26 juni 2009
torsdag 25 juni 2009
Obesvarad kärlek
Det är nånting med mig och muffins. Cup cakes.
En obesvarad kärlek. Ett i sak ojämställt förhållande.
Jag köper böcker om dom, jag dreglar över dom, jag fantiserar om mjuksaftigt chokladigt inkråm, om toppingar som non-pareilles, guldnon-stops, hjärtformat sockerströssel.
Men misslyckas alltid. Smeten vägrar resa sig, muffinsen blir torra, tråkiga. Toppingen kladdar, rasar av, rinner. Dom fina formarna syns inte eftersom muffinsen flottat igenom pappret.
Obesvarad kärlek.
Just nu har jag en (sjuk-)plåt platta oljiga äppel-å-kanel-varianter i ugnen. Det måste stått fel i receptet. I rest my case. Eller också ska man inte baka när man har huvudet fullt av bomull och alvedon.
En obesvarad kärlek. Ett i sak ojämställt förhållande.
Jag köper böcker om dom, jag dreglar över dom, jag fantiserar om mjuksaftigt chokladigt inkråm, om toppingar som non-pareilles, guldnon-stops, hjärtformat sockerströssel.
Men misslyckas alltid. Smeten vägrar resa sig, muffinsen blir torra, tråkiga. Toppingen kladdar, rasar av, rinner. Dom fina formarna syns inte eftersom muffinsen flottat igenom pappret.
Obesvarad kärlek.
Just nu har jag en (sjuk-)plåt platta oljiga äppel-å-kanel-varianter i ugnen. Det måste stått fel i receptet. I rest my case. Eller också ska man inte baka när man har huvudet fullt av bomull och alvedon.
Mrs Polen
När jag var 20 och pluggade ett år i Frankrike gick jag en dag runt på Monoprix (typ Ica Maxi) för att handla sedvanlig studentföda (baguette, brie och billigt vin). I ögonvrån noterar jag en ung, ganska söt, fransman i stickad luva som liksom följde efter mig. En smula smickrad fortsatte jag brödhyllan fram och efter en bra stund gav han sig tillkänna, kom fram, öppnade munnen och (och här förväntar jag mig alltså höra någon sliskigt fransk raggreplik) säger: -"Excuse-moi, men är ni möjligtvis från Polen?"
Visserligen hade jag snikslingat håret hemma i badrummet, men nån måtta på förolämpningarna får det väl vara! Tyckte jag då. Och snörpte på munnen och vände på klacken. Idiot! (Det var före jag visste att Paulina Porzikova, supermodellen, är från Polen. Jag tänkte bara på äldre blonderade damer med cigg i mungipan. Apropå fördomar...)
Nu har cirkeln slutits då jag häromdagen fick ett samtal som började med: -"Yes hello, jag har hört att du är Polen-expert."
Och imorgon ska jag till tysk-eumeniska katolska församlingen för att prata energieffektivisering i kulturhistoriska byggnader, inklusive kyrkor, för en polsk delegation. Stabilt.
Visserligen hade jag snikslingat håret hemma i badrummet, men nån måtta på förolämpningarna får det väl vara! Tyckte jag då. Och snörpte på munnen och vände på klacken. Idiot! (Det var före jag visste att Paulina Porzikova, supermodellen, är från Polen. Jag tänkte bara på äldre blonderade damer med cigg i mungipan. Apropå fördomar...)
Nu har cirkeln slutits då jag häromdagen fick ett samtal som började med: -"Yes hello, jag har hört att du är Polen-expert."
Och imorgon ska jag till tysk-eumeniska katolska församlingen för att prata energieffektivisering i kulturhistoriska byggnader, inklusive kyrkor, för en polsk delegation. Stabilt.
onsdag 24 juni 2009
Dyngis
Botten att bli dyngförkyld med hosta och bomullshuvud just som sommarvärmen fått ett grepp om dom strumplösa fötterna.
Gick hem mitt i ett möte (och fick kaffe hos maken på vägen) och däckade framför Bolibompa.
Satan i gatan att mina japanska mirakelpiller är slut.
Gick hem mitt i ett möte (och fick kaffe hos maken på vägen) och däckade framför Bolibompa.
Satan i gatan att mina japanska mirakelpiller är slut.
tisdag 23 juni 2009
Att dra slutsatser eller faran med för litet statistiskt underlag
Folk säger ofta till mig - tydligen i egenskap av feminist - att "ja, jag tänkte ju också sådär, att det inte är nån större skillnad pojkar och flickor, tills jag fick mina barn och faktiskt SER, att det ÄR det ju!"
Och så fortsätter resonemanget. Typiskt så att det visat sig att pojken ju 'liksom instiktivt' älskar bilar och säger 'brum', medan flickan bäddat ner sina dockor och kört runt dom i barnvagn.
(När jag frågar om det inte är så att man kanske kan tänka sig att det faktiskt kan förhålla sig så att båda barnen de facto gillar saker som rullar, rör sig, men att pojken faktiskt fått en bil och flickan en barnvagn, brukar många tystna en kort stund, men skakar sedan av sig denna icke-alignerade analys och fortsätta extrapolerandet av sin könsanalys baserat på sina egna barn.)
Ååkej.
Mitt problem är bara att om jag skulle extrapolera könstypiska egenskaper utifrån mina egna barn så skulle utfallet bli ett helt annat:
- Pojkar älskar att göra sig fina; ska jämt ha parfym och måla naglarna.
- Typiskt pojkar att leka två!
- Flickor vill ha bekväma kläder, kjol går fetbort, eller det spelar egentligen inte så stor roll, men pojkar däremot, dom ska ju jämt hålla på och byta kläder fem gånger innan man kan gå.
- Ja se flickor, vildbasar!, dom är ju som dom är, sätter sig på varandra, klättrar i träd, måste få utlopp för sin energi!
- Pojkar är så gnälliga och känsliga - blir hungriga, trötta, kissnödiga...
- ...
Och så är det naturligtvis inte för alla. Det jag menar är bara att det fortfarande är vi vuxna som tillskriver våra barn könstypiska egenskaper och att många ser det dom vill se eller det dom tror att dom ser. Jag också. Men jag försöker att inte göra (alltför många) spöktolkningar som inte finns där.
Och så fortsätter resonemanget. Typiskt så att det visat sig att pojken ju 'liksom instiktivt' älskar bilar och säger 'brum', medan flickan bäddat ner sina dockor och kört runt dom i barnvagn.
(När jag frågar om det inte är så att man kanske kan tänka sig att det faktiskt kan förhålla sig så att båda barnen de facto gillar saker som rullar, rör sig, men att pojken faktiskt fått en bil och flickan en barnvagn, brukar många tystna en kort stund, men skakar sedan av sig denna icke-alignerade analys och fortsätta extrapolerandet av sin könsanalys baserat på sina egna barn.)
Ååkej.
Mitt problem är bara att om jag skulle extrapolera könstypiska egenskaper utifrån mina egna barn så skulle utfallet bli ett helt annat:
- Pojkar älskar att göra sig fina; ska jämt ha parfym och måla naglarna.
- Typiskt pojkar att leka två!
- Flickor vill ha bekväma kläder, kjol går fetbort, eller det spelar egentligen inte så stor roll, men pojkar däremot, dom ska ju jämt hålla på och byta kläder fem gånger innan man kan gå.
- Ja se flickor, vildbasar!, dom är ju som dom är, sätter sig på varandra, klättrar i träd, måste få utlopp för sin energi!
- Pojkar är så gnälliga och känsliga - blir hungriga, trötta, kissnödiga...
- ...
Och så är det naturligtvis inte för alla. Det jag menar är bara att det fortfarande är vi vuxna som tillskriver våra barn könstypiska egenskaper och att många ser det dom vill se eller det dom tror att dom ser. Jag också. Men jag försöker att inte göra (alltför många) spöktolkningar som inte finns där.
En Ocean av glädje
När jag kom och hämtade barnen på dagis i eftermiddags var sonen inte där.
Dom var fortfarande och badade. Avdelningen Sjöhästen njöt av sol och bad i Tessinparken och ville inte gå hem. På förmiddagen hade dom varit på utflykt hemma hos en av 'fröknarna'. Imorgon ska dom på utflykt till nästa. Under den här veckan ska dom åka hem till alla sina pedagoger och 'se hur dom bor'.
Jag vet att jag sagt det här så otroligt många gånger, men jag är SÅ sjukt glad över barnens förskola. Stolt och glad.
Dom var fortfarande och badade. Avdelningen Sjöhästen njöt av sol och bad i Tessinparken och ville inte gå hem. På förmiddagen hade dom varit på utflykt hemma hos en av 'fröknarna'. Imorgon ska dom på utflykt till nästa. Under den här veckan ska dom åka hem till alla sina pedagoger och 'se hur dom bor'.
Jag vet att jag sagt det här så otroligt många gånger, men jag är SÅ sjukt glad över barnens förskola. Stolt och glad.
Ståkkålm i mitt järta
Aah.
Allsång på Skansen, rosévin och grillad halloumi.
Kan livet vara bättre en tisdag?
Allsång på Skansen, rosévin och grillad halloumi.
Kan livet vara bättre en tisdag?
måndag 22 juni 2009
Breaking news
På vårt intranät idag:
"Denna vecka skär vi hål i taket!"
För att bygga en megatrappa från det ena planet till det andra. Jag är glad att jag inte måste vara på kontoret i veckan. Min chef vred knäskålen ur led vid förrförra veckans slagborrning.
"Denna vecka skär vi hål i taket!"
För att bygga en megatrappa från det ena planet till det andra. Jag är glad att jag inte måste vara på kontoret i veckan. Min chef vred knäskålen ur led vid förrförra veckans slagborrning.
Utblick
Dagens I-lands:
Idag konverterade (migrerade kanske det heter på IT-språk) vi änteligen från sugiga Lotus Notes till Microsoft Outlook på jobbet. Konstigt hur man då i stundens sista skälvande minut i allafall kan fästa sig vid sugiga mailprogram, för när nu Notes-eran plötsligt för alltid är över saknar jag litegrann det åttiotalsaktiga gränssnittet och den dåliga funktionaliteten.
Och plötsligt har min man i våldsam glädjeiver över vår nye gemensamme vän Outlook tillbringat dagen med att bomba mig sina kalenderbokningar.
Idag konverterade (migrerade kanske det heter på IT-språk) vi änteligen från sugiga Lotus Notes till Microsoft Outlook på jobbet. Konstigt hur man då i stundens sista skälvande minut i allafall kan fästa sig vid sugiga mailprogram, för när nu Notes-eran plötsligt för alltid är över saknar jag litegrann det åttiotalsaktiga gränssnittet och den dåliga funktionaliteten.
Och plötsligt har min man i våldsam glädjeiver över vår nye gemensamme vän Outlook tillbringat dagen med att bomba mig sina kalenderbokningar.
Midsommardans
Å så ett par bilder från den lilla sol som välsignade barnens midsommardans i fredags.
söndag 21 juni 2009
lördag 20 juni 2009
fredag 19 juni 2009
Trafikrapport E4/E20 södergående
Tjock trafik Slagsta E4/E20 Fittjaavfarten södergående.
Sitter i en Audi A4 på väg söderut.
Två barn i baksätet som mumsar PimPim och tjatar om när är vi framme.
Jag sitter och mår illa och bloggar på det mobila bredbandet i framsätet.
Sitter i en Audi A4 på väg söderut.
Två barn i baksätet som mumsar PimPim och tjatar om när är vi framme.
Jag sitter och mår illa och bloggar på det mobila bredbandet i framsätet.
torsdag 18 juni 2009
onsdag 17 juni 2009
tisdag 16 juni 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)