tisdag 30 november 2010

söndag 28 november 2010

Återerövrat hem

Lycka är ett återerövrat hem, rensvabbat från alla dammiga fotspår i stl 45 och all grusig papp.
I det närmaste ett beboeligt ställe, med vattenklosett och handfat med automatspolande kran. Visserligen elsladdar utstickande och ofärdiga silikonfogar, men riktiga rum som nästan är klara.
Förmodligen var det detta som fick min något skumparusiga hjärna att gå åstad och ropa in en bauta-matta från Persien i fredags kväll. Något jag fick ångra när jag i mer nyktert tillstånd mätte matsalen och insåg att mattan var tjugo centimenter längre än densamma...

Nu kan det hursomhelst få lacka mot jul!

lördag 27 november 2010

Kockkonsert på Stadsbiblioteket

Kockkonsert på Stadsbiblioteket

Fredagssmurf

När jag kom hem efter en mycket trevlig after work igår som innefattade italienskt bubbel samt en av de vassaste bloggskribenterna jag vet - not to mention snyggheten! - trodde jag nästan att bartendern smusslat ner nåt hallucinatoriskt i glaset. En smurf kom och öppnade dörren. Och där innanför väntade en fix och färdig tojlett, komplett med självlysande kattögon och allt.

Fredagssmurf

torsdag 25 november 2010

Mau.

Dagens gärning i holken: Tapetsering medelst den franska men tyskimporterade kattkitschtapeten med femtiotalskänsla. Très chic, för ett WC fantastique! Nu börjar vi snacka.

onsdag 24 november 2010

Smältande marshmallow på tub

Att duscha i doften av polkagris och mintkyssar och sen smörja in sig i smältande marshmallows är en ganska god motivationshöjare för barnen att gå ner i källaren och ta veckans tvagning. Jag hade kunnat spendera alla mina pengar på cocktaildoftande badskum och kakdegskrämer! Så värt!

Travelling light

Nämen jag lär väl hinna med en liten sväng till Dubai här också innan jul.
En tvådagars expresstur med pressat schema.
Som ett blixtbesök i en fantasivärld där det är trettio grader varmt och solen alltid skiner.

tisdag 23 november 2010

Att pilla sönder en sten

Utvecklingssamtal på skolan efter en knapp termin med splajdans nya fröknar.
Förutom att just denna fröken verkar hopplöst förlorad när det gäller genusfrågor, så hade hon i allt övrigt fångat sonen på prick.

- Jaa, han är ju väldigt... aktiv, och sprallig. Snabbtänkt och klurig, men han petar och pillar på allt!

Förutom att han är som en hal ål som snabbt räknar ut talen på paddans mattespel och just börjat läsa hela böcker (!), så är han också den enda unge jag sett som kan pilla sönder en sten i atomer.

Jorå'satte, fröken. You're right on spot.

måndag 22 november 2010

Doris!

Doris betyder "gåva" eller "från havet".
Blir rörd varje gång ett barn föds, och särdeles tårögd när det är en av den innersta kretsens med ett särdeles coolt namn.
Välkommen Doris!

Bild från Anne Geddes.

Nyskiten äpplamos

Nä, jag vet inte.

Jetlaggad, PMS:ig, frusen, renoveringsless, postprojektdeppad, besviken, nervös, orolig.

Det är nåt skit med den här årstiden.
Det hela ter sig trist, håglöst och hopplöst.

Mest PMS:en tror jag just nu. Fräser åt byggkillarna och har nolltolerans för strul i morgonrutinen.

Uärk.

söndag 21 november 2010

Senhöstens olika ansikten

Hösten var kall också i Chicago. Men där var himlen blå och solen reflekterades i skyskrapornas glasfönster. Ånga steg ur asfaltens undergrundiska ventiler och det kändes mycket som att befinna sig i en amerikansk feel good-film.

Sen dök planet ner i det kompakta molntäcket och ett regntungt, mörkt Stockholm uppenbarade sig. Raggsockemörker, blöt yllefilt, märgkylan. Jag är inte gjord för sånt klimat. Det var som att få ett tungt slag i bakhuvudet, fast jag bara varit bort en vecka.

Just i denna sekund sitter jag dock i halvtropisk värme i funkissimhallen och väntar på sexåringen samtidigt som det tränas konstsim för herrar i stora bassängen. Det känns också som om i en film.

Men USA folks. Vad man än kan tycka. Jag älskar't.

lördag 20 november 2010

Sista kvällen i Chickan

Sista dagen.
Drabbats av konsumtionsvånda och shoppingutmattning samt nån slags tullångest.
Fick trycka ner det sista i väskorna, och har ändå tre handbagage.
Väskorna väger ton, och den fina strategin med att fördela presenter-nu och presenter-till-jul blev helt spolierad av det Tetrisspel som istället var tvunget att tillämpas. Salta nötter och paddor, pepparmintsdoftande krämer och glittriga trosor.

Ett jacuzzibad, en öl och sen ut till flygplatsen.
Det har varit en bra vecka, men nu längtar jag som vanligt hem så att det snörper i hjärtat när jag tänker på dom trinda kinder respektive skäggstubb som jag har förmånen att få leva med.

See you in Sweden!

fredag 19 november 2010

torsdag 18 november 2010

Igår, idag.

Gårdagens drink och dagens frukost.

French toast, whipped butter, fresh blueberries.

Bloody Mary spiced up with horseradish.

Windy City Martini at 96th floor


onsdag 17 november 2010

Dagens frukost.

Dagens frukost.

Upp som en pannkaka, ned som en sol

Mina kollegor rantade upp vid tre, fyrasnåret imorse. Själv sov jag till klockan sex. Åt sedan en stadig frulle och chockade amerikanen genom att trycka i mig både hel portion omelett med bacon och amerikanska pannkakor med vispat smör, blåbär och lönnsirap. Sen ut till expon för smygöppning av den nordiska paviljongen. Invigning med alla företag och organisationer och sen middag på latinamerikansk resto. Nu sova.

tisdag 16 november 2010

Lång dags färd mot natt

Nu är klockan snart nio (men fyra på morgonen i min hjärna) och jag får gå och lägga mig. Bild säger mer än ord och så vidare:

Vi passerar Grönland!

Flyger in mot O'Hare, Chicago.

U.S of A

Med taxi in mot Chicagos skyline

Amerikansk storstad.

söndag 14 november 2010

Night vision

Mörkret gör saker med mig.
Befinner mig plötsligt mitt i stan men på en plats jag aldrig förut varit på, och känner mig plötsligt liksom flytande i tid och rum.
Jag är där, men det kan vara var som helst och i ett annat århundrade.
En ganska sällsam känsla som drabbar mig allför sällan.
Kanske för att jag numer nästan aldrig är ute och spatserar efter mörkrets inbrott.

Chicago coming up

Bråda dagar.
Hemflytt, tredje gången gillt, och ett slags återerövrande av det som är vårt hem.
Fortfarande dusch i källaren, fortfarande ingen toa, men hey, vi är hemma, och skymtar ljuset i stambytestunneln.
Helgerna fulla av sociala aktiviteter.
Imorgon bär det av till Chicago, och exekverandet av det sista av höstens stora projekt.
Ger som vanligt yrsel och svindel och bortdomnade fingrar.
Men också en reunion kollegewise som känns riktigt rolig!

Följer ni med?

onsdag 10 november 2010

Gårdagens lågavlönade kallskänkor...

...blev knappast dagens högavlönade kockar. Nä nä. Dom ser nämligen ut såhär. Det här är årets Det Goda Kökets utvalda stjärnkockar. Finn fem fel? (Svar: Gubbe, gubbe, gubbe, gubbe och gubbe.) Pinsamt!

tisdag 9 november 2010

Status Strindish

En vecka sena i tidplan, inne på den andra, gjorde jag före hämtning på skola och dagis en snabb lägeskoll av holken:

*WC: Ingenting har hänt. Ett skal. Inget golv och inga väggar klara.

*Badrum: Innertak monterat. Väggar kaklade men ej fogade. I övrigt inget klart.

*Kök: Slits byggd och spacklad. Vatten i kranen. Tarvar både grov- och finstädning innan tillbakaflytt.

*Barnens rum: Omspacklat och förberett för tapetsering efter skadan.

Vi flyttar tillbaka för tredje gången gillt på fredag. Det kan bli intressant.

Tuppar som babblar

Nästa fenomen.
Män med normal (skev och uppblåst) självbild.
Som babblar oavbrutet om sig själva, sin karriär, sin familj,sin karriär igen, sitt jobb - mest sitt jobb faktiskt - och förutsätter att man är intresserad. Självskrivet tar all luft och all plats. Vana sedan barnsben.
Jag sitter brevid dom på middagar, i lounger, på möten, i bilar, på flygplatser, i aulor, i mötesrum. Massor av män. Och alltid nästan bara män.

Vi pratade om fenomenet på ett kalas förra lördan, och konstaterade att på hundra självupptagna snubbar verkar det gå en dito kvinna.
Alla dessa män, allt detta babbel.

Jag blir så uttråkad att jag krackelerar.

måndag 8 november 2010

Pannkaksstekning

Män som loskar

Vad är det med män?
(Jaja, bara somliga män, men dock nästan alltid, män)
Idag, på väg ut ur T-banan, bara på tvåminutersuppfärden, mötte jag två loskare.
Två män, som helt utan respekt för sina medmänniskor loskar snus och gammalt grönt snor rakt framför fötterna på mig på gatan. Som jag ska trampa i, väja för, äcklas av.

Så sjukt jävla äckligt!

Män som loskar, trycker fast snus, rapar, spottar, urinerar hej vilt i portar, hissar och trappuppgångar.

Vad är det för fel? Var gick det snett? Eller är det bara ännu en yttring av en skev könsroll som tillskriver män den självklara rätten att ta för sig av samhället utan att fundera en andra gång över dom som kommer efter.

Urkopplad långhelg med tvist

Det började med att jag glömde min mobilladdare.
Min telefon är så gammal och sliten att den laddar ur på en dag.
Således dog den vid nattning på torsdagskvällen, lagom istallerad på hotellet i Malmö. Sen la datorn också av. Glömd nätverkssladd där också.

Men resan ner gick bra. Savoy är alltid Savoy, och nostalgin sköljde över mig som en överdosering av ett Vicks blå-stift i näsborren när vi äntrade Casa Mia på Södergatan. Restaurangen som var mitt första leka-vuxen-ställe för tjugo (!) år sen. Där jag nervöst beställde ett 'glas vitt' som sjuttonåring. Det funkade ibland men oftast inte. Då fick man ta cola. Men alltid 'Fusilli con Broccholi'. Och den tog jag i torsdags med.

Hopp och lek i dunet på Savoy. En iskall Leffe blonde från bakfickan på Bishop's. Barnen i extas. Hela havet stormar och ismaskin.

Besök hos Modern över förväntan. Det är lättare för mig när vi är hela familjen. Fokus blir barnen och vi slipper oftast hamna i konstiga situationer. Besök hos pappa kändes befriande och sten-från-hjärtat-släppande. Jag vill veta vart jag ringer, hur det ser ut där han bor och vem som är hans personal. Nu vet jag. Vi drack kaffe, lekte ett skepp kommer lastat (och likheterna mellan äldrevård och förskola är så slående, dock saknas energin, och jag fattar inte att man inte ser synergiena! Samlokalisera äldrevård och dagis!). Åt prinsesstårta och drack en liten skvätt punsch.

På lördagen utnyttjade vi Moderns boende, och spa:ade loss i inomhuspool, jacuzzi och magiskt färgskiftande kristallbastu. Sonen totalt fascinerad.

Avslutade således ett bra och ångestdämpande besök i hemorten med en härlig ljuslördag på Österlen hos en av de finaste. En signifikant annan, inte bara för oss utan även för barnen, som har en stor idol i Glamourmor.

Seg seg väg hem. Tur att man har Paddan. Och riktigt mycket bilgodis.

Nu hemma.
Nu bättre bloggning.
Promise.

fredag 5 november 2010

Multimedia message

Mina nya fantastiska regnstövletter.

torsdag 4 november 2010

onsdag 3 november 2010

måndag 1 november 2010

Trapphusfilosofi

Mötte en kille i trapphuset på väg ut från tvåan vi lånar.
Han tittade upp, urskuldade sig för att han 'stod och hängde' i trappan, men killen han skulle hälsa på hade inte kommit hem än.
Jag svarade att jag hade ändå inte haft nån aning om vem han var, för vi bor bara här lite temporärt.

Svaret blev ett leende: "Det gör vi väl alla? Bor här lite temporärt. I livet."

Lite bättre

Yogi-te och tända ljus i mysigaste tvåan
och packningen och stöket och dammet och negget
känns tillräckligt långt borta för att det ska kännas
lite bättre igen.

Sänder tusen tacktankar till lägenhetsinnehavaren, finaste B.

From Delhi Belly to Hell Hole

Jorå, jag är hemma!
Landade min bleka ledbrutna lekamen runt lunch i lördags, och efter att ha pussat barnen så att dom nästan löstes upp av enzymerna i min saliv, vinglade jag iväg - osoven - på champagnegalopp hos Glamouren.

Livet hemma just nu är osannolikt. Maken haft osannolikt roddigt. Stambytet from fucking hell är nu två veckor försenat i tidplan och när familjen flyttade tillbaka in i fredags var det ett skitigt bombhål utan vatten och utan avlopp som stackars maken fick totalsanera efter att just ha storstädat lägenheten vi lämnat.

Två nätter sen gick det inte. Idag flyttar vi ut för tredje gången. Pick och pack ska ner i väskor och kassar igen.

På torsdag åker vi till Malmö. Ångesten över att inte ha träffat pappa på snart ett år är tung. Ångesten över att träffa modern igen efter snart ett år är likaledes.

Jag visualiserar stenhårt: dimmade lampor, tända ljus, en marmorbänk, ett vinglas, jazz på låg volym, färska dahlior i en vas, de tunna vita gardinerna fördragna. Rent, snyggt fräscht. Aaaargh! Will it ever happen??