Jorå, jag är hemma!
Landade min bleka ledbrutna lekamen runt lunch i lördags, och efter att ha pussat barnen så att dom nästan löstes upp av enzymerna i min saliv, vinglade jag iväg - osoven - på champagnegalopp hos Glamouren.
Livet hemma just nu är osannolikt. Maken haft osannolikt roddigt. Stambytet from fucking hell är nu två veckor försenat i tidplan och när familjen flyttade tillbaka in i fredags var det ett skitigt bombhål utan vatten och utan avlopp som stackars maken fick totalsanera efter att just ha storstädat lägenheten vi lämnat.
Två nätter sen gick det inte. Idag flyttar vi ut för tredje gången. Pick och pack ska ner i väskor och kassar igen.
På torsdag åker vi till Malmö. Ångesten över att inte ha träffat pappa på snart ett år är tung. Ångesten över att träffa modern igen efter snart ett år är likaledes.
Jag visualiserar stenhårt: dimmade lampor, tända ljus, en marmorbänk, ett vinglas, jazz på låg volym, färska dahlior i en vas, de tunna vita gardinerna fördragna. Rent, snyggt fräscht. Aaaargh! Will it ever happen??
1 kommentar:
vännen, det vänder. men för att ha det så tufft som ni nu har det, så håller ni skenet uppe väldigt väl.
målfokus är ert mellannamn.
och du, snyggare böna i nya frissen än du finns inte. :-)
Skicka en kommentar