söndag 28 februari 2010

Sälj en möbel på kvällskvisten

Blocket ÄR fantastiskt.
Sålde just vårt skrivbord för fyra lök.
Killen kom i storbilstaxi från Karlaplan och hämtade det på stubinen.

Ett litet bidrag till nya gasspisen. Perfekt.

Akta, sluta, lägg av, sluta tjata...

Jag undrar ibland om man kan säga "AKTA!", "SLUTA!" och "SLUTA TJATA!" merän tiotusen gånger per dag och ändå behålla förståndet? Nu säger jag det nästan i ren slentrian.

En utmaning att låta bli (för jag vet, inget blir bättre av föräldragrammofonen, egentligen) när vi just nu har akuta behov av att göra vuxengrejor som tex lokalisera och packa upp räkningslådan, skruva upp lampor för att kunna orientera oss i mörkret samt fixa basala saker som typ middag mitt i stöket.

Nästa topic: Diskmaskinssaknaden

Är alltså avsaknaden av diskmaskin.
Avsaknaden av diskmaskin står inte ens i närheten av proportion till avsaknad av tvättmaskin. (Det var nångång nån som påstod sig definitivt välja tvättapparat framför diskmojäng - ja ba WHAT? Diska gör man ju HELA tiden. Tvätta måste man faktiskt inte göra merän en gång i veckan, om man inte är superfattig och bara har ett ombyte kläder eller möjligen en liten liten pyttebebis som bajsar och kräker ner sig konstant.)

Nu har vi ingen diskmaskin.
Alltså handdiskar vi.
Hela tiden.
Fyra pers frulle, fyra pers fika, fyra pers lurre, fyra pers eftermiddagsfika, fyra pers middag, ja ni fattar.
Sjukt mycket disk.
Och då har vi bara varit utan diskapparat två dagar.

Ser fram emot en månad av nariga såriga händer smorda med groteska mängder L'Occitane shea butter hand cream.

Ode till gasspisen

Dagens I-lands är elspisar.

(För övrigt är det sunt med ett visst mått av i-landsproblem, faktum är att det är dom som håller en kvar i verkligheten. Annars hade man avlidit av ångest över världens grymhet och fasor.)

Elspisar alltså.
Så otroligt enerverande och stenålders!

Skitsvårt att reglera temperaturen, antingen kokar det över eller kokar inte alls. En platta blir skitvarm på ettan, en annan knappt ljummen på tolvan. Man ser inte vilka som är på och inte. Dom är skitvarma även när man stängt av dom. Jättelänge. Det tar typ en kvart för pyttelite vatten att koka upp.

I renoveringsfas 2 ska elspisen UT och gasspisen IN.
Gasspis. I love.

lördag 27 februari 2010

Våååning

Över hundra kvadrat är våning va?

Vi säger det.

Vååååning. Vååååååååning.
Tjoho - jag bor i en våning!

(Märkligt ord förresten. Vå-ning.)

Första natten

Däckade klockan tio efter att förgäves och gråtfärdigt försökt lokalisera sängben och kaffefilter bland hundra kartonger.
Således ligger vi nu i golvhöjd.
Men nio timmars obruten sömn gjorde susen och nu är den ledbrutna kroppen visserligen öm men full av ny energi.

Kaffefiltrena (en grundläggande nödvändighet) återfanns i kartongen "Sista lådan mög och skit, samt havrekuddar".

Känslan är mycket bra. Det känns redan hemma här. Det är nåt i väggarna. Och kanske det faktum att utsikterna visserligen är pretty much samma som förut, bara lite högre upp.

fredag 26 februari 2010

torsdag 25 februari 2010

Evighetsmaskin

Imorgon bitti ska jag ta ungarna och dra på utefrulle, om vi hittar nåt morgonöppet fik. Flyttgubbarna lär väl hänga på låset strax innan åtta.

Nu är vi så sjukt trötta på att packa att vi bara kastar ner saker i lådorna, och klistrar på etiketter med kombinationerna "Galonbyxor & Champagne", "Överblivna glas & toarent" samt rätt och slätt "En jävla massa onödiga prylar".

Jag tror jag ska bli djupt asketiskt religiös och avyttra ALLT materiellt. Leva i säck och aska. Ur hand i mun.

Telegram från hörnet:

Flytta inte.

Slut på meddelandet.

*sjunker ner som en trasa i ett mörkt hörn och då har det inte ens börjat än...*

onsdag 24 februari 2010

Tant T goes middle-aged, and likes it!

Jag lever som bekant med ångest, men en ångest jag faktiskt inte lider av - till skillnad mot många har jag förstått - är ålders- och tantångest.

Hade ingen som blivande trettiotaggare och har ingen inför när jag nu på fredag passerar gränsen för yngre medelålders. Snarare tvärtom. Vet inte om det hänger ihop med att jag länge var "ett år yngre". Och jag tycker snarare att saker och ting blir lättare med stigande ålder. Jobbmässigt räknas man inte, i mitt yrke, om man är för ung. För ung är allt under trettio. Man behöver lite ålder för att åtnjuta respekt och pondus.

Tant. Inga problem. Kanske hänger det ihop med att jag som ung såg yngre ut (dock inte längre). Och att jag alltid dyrkat 'tanten' som koncept. Hade pärlcollier och chanelkavaj redan som artonåring.

Så vad består egenligen den här ålders- och tantnojjan av? Vad är det man har ångest för? Kom igen - berätta för tant!

Nu börjar det slinta

Bra där när den enda mat man har hemma är en burk fiskbullar och man inser att man packat ner konservöppnaren nånstans i en av de åttio flyttlådorna. Och alla är trötta och hungriga och sura. Finfint.

tisdag 23 februari 2010

Vissa veckor

Det blir skitbra det här.
Kontoret är toppen, jag får eget rum och egen lina.
Lägenheten såg jag inte, sju slovaker sov stenhårt och vägrade öppna efter tufft night shift.
Visserligen får vi bo i källarnivå, men hey, det lär finnas en uteplats på innersidan!

Och så kom sista restnoterade tapeten idag. Så den hinns förmodligen också slängas upp innan inflytt fredag morgon.

När den här veckan är över ska jag boka en rikigt hård kotknäckande thaimassage, äta en svinstark vindaloo och sen bara lägga mig i nya sovrummet med FAN-TAS-TIS-KA röda boudoirtapeter och bara dö (sova).

Loungeliv

Loungeliv

God morgon.

God morgon.

måndag 22 februari 2010

Måndag morgon

Sådärja.

* Stora röda utslag i hela fejan, svullna stora rackare som kommer sig av stress.

* Jeansen nytvättade och går därmed inte över röven.

Halleluja, måndag morgon!

Vårlängtan

Dottern nära tårar vid frukostbordet:

-"Jag VILL INTE att det ska snöa mer på min mössa nu. Jag längtar efter våren och sommaren så jag kan skutta runt i bara jacka och skor. Jag VILL inte mer vinter nu."

Word, dotter.

söndag 21 februari 2010

Facebookfenomenet

Jag kommer på mig själv sitta och stirra på ett foto av en yngre medelålders man, inte helt lik sig från förr på grund av halvflint och lönnkilon, i en lycklig och personlig situation på en badstrand med sitt, förmodar jag, ena barn.

Och tänka att jag inte har en susning om vem den här personen är. Vi delade klassrum under nio år på åttiotalet och nu är vi 'vänner' på Facebook. Jag får veta vad han ska äta till middag ikväll med sin sambo. Ändå känner jag honom mindre än Mimmi i kassan på Ryss-Konsum.

Märkligt.

Emotionell smälta

Känslomässig bergochdalbana. Nyss känns allt toppen fint och hunky dory. Sekundsenare än nyss känns allt nervöst förfärligt och what the F:igt. Förmodligen rätt naturligt med tanke på att vi befinner oss i en tornado av saker-som-händer, omringad på alla fronter i renoveringsträsk, bygganmälningar, styrelsefjäsk, städ- och saneringar, pack- och flyttkaos, utomlandsflytt, skolval, resor och omorganisationer. Här gäller det att navigera säkert och inte tappa fokus.

Uppe i nya lägenheten nyss och nu sitter vi båda och deppar. Fattar inte hur dom ska hinna klart till torsdag lunch (vilket är allra allra senast) så att vi kan ta dit sanerarna inför inflytt tidig fredag morgon. Det blir hur fint som helst, men det känns som galet mycket kvar. Hey, nu är det ju inte jag som är byggledare va, men det är svårt att inte lägga sig i planeringen. Dyrt som fan är det också.

Barnen bröt/rök just ihop och sitter nu medelst tvång nertryckta i varsin soffände framför "Vår vän Kalle".

Nä. En kopp Zoegas på det här.
Ho ho.

Måndagar i U-landet

Men what the F!

Jag ska vara ledig med barnen imorgon (planeringsdag på dagis) och ALLT kul är STÄNGT!
Alla museum stängda måndagar, närmaste leklandet stängt, ingen knattebio måndagar, ingen teater... Kan man inte kunna få göra nåt kul på en måndag?

TIPS???

Vänner i nöden

Vi flytt int.
Jo, hundra meter.

Och jösses vilken hjälp och glädje att kunna lämna upp barnen till dagisbästisarna en hel lördag så att vi kunde packa sextio kartonger ifred. Nu är läget, om än inte klart, så i vart fall under kontroll.

(Förutom det faktum att vi har ett helt extraförråd i källaren som vi inte vet vart vi ska flytta innehållet till. Men det är en separat utmaning.)

lördag 20 februari 2010

Dagens köping


En till mig och en till dottern.

Till dottern.

Till mig.
Samt en svart klockad stickad kjol.

Det går framåt...

Det går framåt...

Bock!

Bock!

På Rykiel-släppet...

På Rykiel-släppet...

fredag 19 februari 2010

Allan i Dalen

Vi måste ta henne på allvar säger hon.
Och det har pågått i veckor nu.
Och hon är alltså inte tonåring utan blott treå'thalvt.

Dottern har bytt namn och vill att pappa ska sy henne matchande byxor.
Vad hon heter? Hon heter Allan i Dalen och inget annat. Byxorna ska vara gröna.

Circuiting

Tillbaka till somliga ursprung verkar vara frekvensen i omlopp just nu.

Möbeln jag just sålde ska enligt uppgift tillbaka till Sveavägen där den en gång hämtades.
Köparen av holken bär samma efternamn som den som bodde här före oss.

Också det en slags synkronicitet.

Fredag!

Fredag!