torsdag 6 november 2008

Gud är en svart kvinna

Det stora i att Obama vann valet är uppenbart för alla och envar.
Stort även för mig, såpass att jag rusade upp halvsju och med tårar i mina nyvakna svullna ögon betraktade hans segertal med rörd fjäril i magen.

Och ändå.

Ändå är det något som ligger där och stör. Slaveriet, rasismen, Martin Luther King och hela drömmen. Att på enbart några decennier lyckas med det omöjliga. En svart president. Det är stort och fint. Jag ser det, och jag är stolt och rörd. Men kvinnoföraktet. Att det outtalat är så starkt att en svart man fortfarande ändå är bättre än en vit kvinna. Fastän kvinnoförtrycket pågått så mycket längre.

Jag tröstar mig med att Gud är en svart kvinna.

3 kommentarer:

Jennie sa...

Jag håller inte med dig. Jag tror inte Obama vann primärvalen främst för att han var man, utan för att han än mer stod för något nytt. Hillary kändes visserligen fräsch men var ändock en Clinton.

Även om det säkerligen spelade in att hon var kvinna har jag svårt att uppröras av det.

Det som det huvudsakligen handlar om enligt min uppfattning är att Obama har banat vägen, på ett ett extraordinärt formidabelt sätt, för minoriteter (alla andra än vita gamla män) generellt. Törs vi hoppas på att inte bara Gud är en svart kvinna utan att vi får se en kvart kvinna som president i USA under vår livstid?

Kajsa sa...

Jag tror Obama verkar vara en jättebra blivande president, faktiskt roligare och mer full av nya idéer än t ex Hillary. Men om man nu inte måste fastna i just bara detta val så håller jag med dig. Tänkte precis likadant när nomineringsvalet var klart: Fortfarande hellre en man, även om han må vara svart, än en kvinna. Även om det som hänt nu är häftigt och historiskt så tror jag det spelar in jättemycket i politiken i allmänhet. Varför är det inte kvinnor med och kandiderar titt som tätt?

Tjockalocka sa...

Jag tror att Obama vann primärvalen delvis på grund av att han är man. Jag tror att det amerikanska folket fortfarande föredrar man, valfri kulör framför en kvinna.

Sen håller jag med om att Obama står för allt det där bra, och jag upprörs inte av att just Hillary förlorade till förmån för just Obama.

Jag reflekterar bara över att det fortfarande är så svårt att se en kvinna i en landsledande position, att man t o m överkommer sin i vissa landsändar av USA svårutrotade rasism. DET är fascinerande.