fredag 21 november 2008

Det privata är politiskt 2

Jag fick höra att jag gillar ’tvång och uppifrånstyrning’. Det tycker jag är oerhört intressant och tänkte därför fördjupa mig något i ämnet, med utgångspunkt i sakfrågan, som handlade om klassikern vem som ska vara och de facto är hemma med barnen.

Jag gillar ’tvång och uppifrånstyrning’ eftersom jag vill individualisera föräldraförsäkringen. Ur min synvinkel är en individualisering helt tvärtom ett steg i riktning mot en verklig frihet för individen, till skillnad från det normtvång som råder idag. Tydligen kan man se det helt omvänt.

Men så inser jag dessutom plötsligt att ja, jag är nog för milt 'tvång och uppifrånstyrning'. För mig veterligen finns det nämligen ingen anarkistisk stat som någonsin fungerat i verkligheten. Ett samhälle helt utan uppifrånstyrning och vissa tvång är en utopi som ingen borde vilja sträva efter. Människor som släpps helt fria att fatta egna beslut genererar beslut som i hög grad styrs av det egna välbefinnandet och driften att maximera sina egna tillgångar. Inte till gagn alls för samhällets bästa eller svaga. Det behöver man inte vara nationalekonom för att fatta.

Politisk styrning behövs alltså. Punkt. Och det är också så, att protester och klagomål på politik som ”lägger sig i det privata” nästan alltid klingar av väldigt snabbt efter det att beslutet fattats. Människor anpassar sig och plötsligt är den nya situationen normaliserad. Idag är det väl ingen som ifrågasätter att vi har högertrafik (trots en folkomröstning som röstade emot) eller att barnaga är förbjudet i lag (trots att beslutet föregicks av folkstorm och protester mot att staten skulle blanda sig i den enskilda familjens uppfostransmetodik!).

För mig ter sig alldeles solklart att man själv beslutar om huruvida man vill vara hemma med sitt barn och hur länge. Om föräldraledigheten är individualiserad vill säga. Helt logiskt borde varje vårdnadshavare få ett visst antal dagar att vara ledig på, som staten betalar, och dom förfogar man över men dom ska inte gå att "skriva över" som idag baserat på unkna könsroller eller dåligt kalkylerad ekonomi. Vill man ta ut dom så gör man det. Vill man inte ta ut dom så är man antingen ekonomiskt oberoende eller dum i huvudet.

Det borde väl vara den ultimata valfriheten..?

4 kommentarer:

Kajsa Bergman Fällén sa...

Håller helt och hållet med. :-)

Anonym sa...

"anarkistisk stat"? Om du läst lite om de olika anarkistiska inriktningarna så hade du snabbt fått reda på att de vill krossa både staten och den kapitalistiska världsordningen. Din tes om att människor bara gynnar sig själva om de får fatta alla beslut rörande sina egna liv är ju ynnerligen darwinistisk. Men det blir väl så med socialliberala feminister, allt blir motsägelsefullt och negationens negation lyser alltjämt igenom.

Tjockalocka sa...

Anonym: Du ka väl återkomma när du har något konstruktivt att bidra med? Vad är ditt problem? Kanske finns större problem än min blogg för dig att ägna dig åt..? Hejdå. For ever.

Mård sa...

Well spoken. Och visst är det anmärkningsvärt att kritikerna som tänkt allra minst på sin kommentar nästna alltid är anonyma?