Gud är en svart kvinna

Det stora i att Obama vann valet är uppenbart för alla och envar.
Stort även för mig, såpass att jag rusade upp halvsju och med tårar i mina nyvakna svullna ögon betraktade hans segertal med rörd fjäril i magen.

Och ändå.

Ändå är det något som ligger där och stör. Slaveriet, rasismen, Martin Luther King och hela drömmen. Att på enbart några decennier lyckas med det omöjliga. En svart president. Det är stort och fint. Jag ser det, och jag är stolt och rörd. Men kvinnoföraktet. Att det outtalat är så starkt att en svart man fortfarande ändå är bättre än en vit kvinna. Fastän kvinnoförtrycket pågått så mycket längre.

Jag tröstar mig med att Gud är en svart kvinna.